Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2011

Jahapp, då har man blivit tv-kändis också! Eller ja, mina händer har blivit det.

Det norska programmet förkveld kontaktade mig för nån vecka sedan och berättade att de skulle ha tema ”nålbindning” under ett avsnitt. De satt nu och letade på youtube efter lämpliga filmer och hade bland annat hittat min:

Självklart gav jag min tillåtelse att eventuellt visas upp för ca 200 000 norska tittare, och sen var det bara att hoppas på att min film blev utvald. I morse fick jag mail från redaktionen, med en länk till avsnittet som sändes igår:

http://www.nrk.no/nett-tv/indeks/252327/

Glad som sjutton sprider jag nu min berömmelse till resten av världen, och nog är det bara att konstatera:

Mina händer är och förblir mina i särklass viktigaste verktyg!

Annonser

Read Full Post »

Tröjan som blev av

Solen skiner vackert över djupa snötäcken. Termometern visar på nånstans runt -20 grader och jag är tacksam att jag har en varm vadmalströja att använda om jag skulle vilja. Vadmalströjan är en rekonstruktion av en så kallad svarttröja som fortfarande används i mitt favoritområde när det gäller traditionella dräkter i vårt avlånga land: Dala Floda.

Svarttröjan har anor från 1700-talet (som man vet, den kan vara äldre än så, men det finns det inga belägg för). Den har använts vid andra och tredje gradens högtid (vid första gradens högtid brukades en gröntröja som syddes på ungefär samma sätt).  Dala Floda är känt för sina broderade tröjor (i huvudsak röda, men jag har också sett svarta). Dessa skall inte blandas ihop med svart- och gröntröjorna, som aldrig broderats på och sys med andra snitt. De broderade tröjorna kom för övrigt till under 1800-talets andra hälft (och jag tycker de är sjukt häftiga, skulle gärna sy mig en inspiration någon dag, med egna broderimönster så man tydligt ser att det inte är en ”äkta” påsömströja).

Svarttröjan har sett ungefär likadan ut under de 300 år den brukats. Modet har influerat små detaljändringar såsom tröjans längd, sidsömmarnas placering och skörtets längd, men på det stora hela är den sig lik. Den tröjan jag mätte upp i detta projekt är från tidigt 1800-tal.

Innan man fäster ärmarna vid livet ångas de och nålas noga fast på en docka, där de sedan får hänga över natten. Denna behandling för att tyget anpassar sig efter en människas kroppsform och sitter både snyggare och bekvämare när man bär plagget.

Den färdiga tröjan framifrån. Den är sydd i svart vadmal, och fodrad i livet  samt skodd längst ut i ärmarna med linne. Halsringningen är kantad med rött kläde. Tröjan har en hög midjelinje, och vecket (som är sytt på insidan för att verkligen markeras) går strax under bysten. Detta visar på en stark influens från empire-modet. Skörtet slutar strax över det liv som bärs under (i Floda bärs två livstycken på varandra -det understa kallas livstycke och det formar och ger stöd åt bysten, över detta bärs det livstycke som kallas liv, detta sitter lösare och är sytt i ett finare material). Bär man alla tre plagg får man en väldigt fin effekt eftersom avslutet nedtill består av tre skört i trappstegsform. Mycket vackert!

Tröjans ryggsida. Skörtfliken mitt bak är ganska enkel, men ändå dekorativ. Då detta är en tröja man ska kunna arbeta i är den konstruerad så det vid mötet mellan ärm- och sidsöm bildas en så kallad drape, vilken bäraren den vidd man behöver för att lätt kunna röra armarna fritt. Av erfarenhet vet jag att tröjan är mycket bekväm att köra bil i!

Färdiga tröjrekonstruktioner. Vi tog oss till Dala Floda för att fota i rätt miljö, och lyckades välja inte bara den veckans vackraste dag, utan också vinterns hittills kallaste. Vi log, dansade och poserade för min egen kamera (som hanterades av Erik) samt en professionell kamera tillhörande en reporter på Dalademokraten samtidigt som vi frös ända in i märgen. Sen var det bara att åka hem och dricka te i väntan på att artikeln skulle publiceras, vilket den också gjorde i början av januari:

http://www.dalademokraten.se/sida/id/151378/

Nuvarande rekonstruktionsarbete (vilket också för mig är årets sista) är återskapandet av ett par artilleribyxor från svenska militären (1830-tal). Det är ett par ofodrade byxor i grövsta tänkbara linne (originalet var förmodligen hampa, men det fick jag inte tag i), som uppför sig fantastiskt när sömmarna väl är sydda, men innan råkanterna fällts in…. Tänk hur snabbt en textilie kan få för sig att bara upplösas i tomma intet… Jaja, det kommer mer info om det framigenom!

Read Full Post »

För ett par veckor sedan lade jag upp ett par detaljbilder på uppgiften i pärlbroderi. Vantarna som jag med pärlor broderade, i vadmal sydde, med halvlinne fodrade och med kanin pälsbrämade är nu både färdiga och fotograferade.

Vantarnas ryggar. Figurerna är broderade med tre olika nyanser av grått ullgarn, och resten är glaspärlor. Notera att sömmen vid fingerspetsarna ligger förskjuten mot ryggen, för att slippa obehag och onödigt slit på sömmen.

Min inspiration är för den andligt intresserade förmodligen väldigt lätt att se. Jag har med pärlor byggt upp de sju chakrahjulen som går i en lodrät linje i var människas kropp. Dessa energihjul balanserar energiernas flöde i kroppen.  En del av chakranas färger kan variera beroende på vilken lära man går efter, så det finns säkert någon som kommer anse att jag använt fel färg vid exempelvis hjärtat. För att poängtera just balansen gjorde jag (som synes) en man på ena vanten och en kvinna på den andra.

På tummarna har jag med läggsöm , fortfarande med chackra-färgerna, gjort mitt stjärntecken (vattumannen) och en spiral (som jag tvingades bygga på ganska rejält efter att den i början mest liknade en spermie på LSD, och detta utseende var inget jag kände att jag attraherades av).

När jobbet väl var klart kunde jag nöjt skåda ännu en uppgift jag tagit på en smula för stort allvar. En vecka (inklusive provlappar) var naturligtvis inte nog, utan som vanligt blev det väldigt mycket arbete på kvällarna, och med tanke på att detta var ett litet sidosteg från den ordinarie utbildningen kan man kanske tycka att jag borde tyglat mig själv en smula.

Men jag kommernog mest gå runt och bara vara nöjd över att ha ett par riktigt galna vantar som lär vara väldigt varma och sköna att ha nästa vinter.

Read Full Post »

Återbruksprojekt är enligt min mening roligt, lärorikt, fantasieggande och minst sagt nyttigt. Att ta det man hittar och använda är något mänskligheten gjort i tusen och åter tusen år, och det är inte bara ekonomiskt -det är kul också!

Under årets återbruksprojekt i skolan gick jag i banorna att använda en så minimal budget som möjligt. Slutnotan hamnade på 150:- av vilka 120:- dessvärre var inköpet av ett par second hand-skor som jag sedan inte alls använde, så detta inköp skulle kunna räknas bort, och gör man det hamnade slutnotan på 30:-

Busarongen framifrån

Vad använde jag mig av då?
Jo, jag åkte till kupan och köpte en fin gammal bomullsklänning som jag sedan gick lös på med gasol. Minst sagt rolig grej! Grundidén var att patinera, men jag fick inte tag i kemikalier, så det var bara att lösa det på annat sätt (bild på klänningen finns inte upplagd ännu, så leta inte efter den).

Busarongen från sidan

Sedan gick jag in och grävde i mina egna gömmor och i utbildningens gemensamma korg efter spillbitar, vilka jag sydde ihop till ett lapptäcke. Detta lapptäcke var först tänkt att bli en sjal, men slutade som en handsydd busarong, dekorerad med en broderad hematitfjäril och en skalle från en halländsk gädda.

Detaljbild: Broderi

Tack till min fina modell Erik

Read Full Post »

Precis som rubriken för detta inlägg nämner handlar det idag om rockar, eller närmare bestämt en rock -den rock jag i kapp-uppgiften i skolan ägnat alldeles, alldeles för många timmar åt att skapa.

Jag har dragit mig lite för att skriva om och visa upp den färdiga rocken på nätet, eftersom jag fortfarande inte redovisat den på lektionstid, men nu har den varit klar i ett par veckor, och jag vet ju att det finns dem som väntar på att få se resultatet, så…. (ja, jag vet att jag borde kunna stå emot det lilla grupptryck som varit, men tänk på att min dåliga karaktär är en del av min karaktär).

TADAA!

Pinglan Vargtass nya vinterplagg; kommer officiellt bäras för första gången på modevisningarna under Sätergläntans vårutställning i maj 2011, och därefter så fort det blir kallt nog att inte svettas ihjäl i den.

 

Vinterns långa projekt i ull och siden står äntligen färdigt att beskådas!

Inspiration:
Plagg min klass tittade på under ett studiebesök på Hildasholm
Kläder på armémuseum
En kyrkväktarrock som bor i Västergötlands museums textilmagasin

 

Kappans framsida utan pellerinen

Material:
Yttertyget i rocken består av svart vadmal
Fodret (som inte syns på dessa bilder) är svart siden/hampa
Pellerinen och röda detaljerna är ett rött kläde
De osynliga sidofickorna är gjorda av kritstrecksrandigt kostymylle (spillbitar från höstens byxprojekt -återbruk är nice!)

Min kappa är snett dubbelknäppt fram och har en ”kinakrage” vilken knäpps med en knapp på sidan av halsen. Tvåsömsärmarna avslutas med röda slag och från midjan går i bak två motveck vilka ger (utöver snygga linjer) rörelsevidd när man går. Till extra kalla dagar tillverkade jag en pellerin med fyra uppåtliggande veck, vilken stängs med hyskor och hakar i mässing mitt fram.

I bakgrunden syns några av de skisser och modeteckningar jag gjort i samband med projektet.

 

Kappans ryggsida, med prinsesskärning och dubbla motveck

Arbetstiden hamnade till slut på ungefär 100 timmar, och till dessa har jag inte räknat vare sig mönsterkonstruktion eller toileinprovning. Väldigt många av sömmarna är gjorda för hand, då jag vägrade stå ut med en massa maskinstickningar (som förvisso kan vara väldigt snygga, men skulle varit helt fel här). Detta har lett till många extra timmars arbete, vilka utförts kvälls- och nattetid med ljudbok eller film i datorn som sällskap. Många gånger frågade jag mig själv ifall alla handsömmar var värt tiden de krävde, och varje gång kunde jag konstatera att ja, det var de banne mig!

Nu har jag för första gången i mitt liv sytt ett ytterplagg, och jag är nöjd med mitt resultat.

Read Full Post »