Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

När jag var nere i Stockholm för några dagar sedan passade jag på att hitta fram till Almgrens sidenväveri (dvs, jag framförde en stark önskan, och min Significant Other letade upp vägen och ledsagade mig dit. Mycket behändigt -jag slapp ännu en gång riskera att gå vilse).

En solig och fin måndag traskade vi iväg och resultatet av utflykten lät inte vänta på sig. Mitt mål var att, om det fortfarande fanns kvar, införskaffa mig några meter sidenband. Inte för att jag egentligen behöver något, utan för att kunna ta fram och klappa på ibland. Och för att få känna hur ett äkta sidenband känns. Sen är det ju inte fel att ha -det kan ju komma väl till pass nån dag!

Hade jag kunnat skulle jag köpt alla band som fanns kvar -det var inte så många färger och längder, men de jag lämnade kvar får säkert en alldeles egen ägare inom kort. Banden är vävda i Almgrens egen fabrik, innan 1974, i en bandvävstol som kunde väva upp till 20 band samtidigt. Och att hitta band av siden är idag mycket svårt -alltsom oftast när man egentligen hade velat ha ett band i sidentaft får man välja  mellan pest eller kolera. Dvs: antingen polyester och stå ut med dess plastiga glans eller att klippa till remsor av sidentyg vilkas kanter måste vikas in så att allt blir klumpigt. Men det finns alltså guldkorn att hitta för den som söker, och Almgrens är ett av dem.

Det fina svarta bandet, som även fungerat som provlapp. De första decimetrarna har en tjocklek i inslaget, och resten en annan. Blir man inte alldeles jättelycklig över såna upptäckter?

Men tillbaka till verkligheten, eller i alla fall Sätergläntan. Inköp och tvätt av tyg har pågått i två dagar. Dagen som gått har jag skurit ut bitarna till bomullsskjortan, vilket min förkylning till trots inte alls varit särskilt jobbigt. Det där med skjortbomull alltså; en mycket god idé! Och det fina tryckta mönstret gör tyget bara ännu härligare att arbeta med.

Vackra tryckta bomullstyger står definitivt på plussidan!

Annonser

Read Full Post »

Nästan en hel vecka i huvudstaden, och det var en riktigt, riktigt bra sådan! Jag har sprungit runt i garnbutiker och fyllt på garnförrådet med flera hekto, tafsat på fina gamla grejer i second hand-butiker och investerat i en massa tyg till arbetet med ResiDans.

Residans är ett underbart projekt som arbetar med en musik- och dansföreställning vid namn ”Dans med Vuxna”. Min klass (år 3 på Sätergläntans sömnadsutbildning) arbetar med att sy deras scenkläder. För att komma till Residans egen blogg, klicka på:  RESiDANS

Dessutom har det blivit fina promenader, vilka alla lyckats erbjuda något utöver det vanliga att mysa åt. Eller vad sägs om en massa lappar med fina budskap längs staketet runt Vasakyrkan vid Odenplan:

Ja, jag läste varenda lapp som hängde längs staketet!

Efter att sakta, sakta ha förflyttat mig längs staketet, läst alla lappar (och säkert väckt undrande frågor i huvudet på hundratals människor som passerade förbi), gick jag hem och stickade klart en strumpa. Denna kväll kände jag mig verkligen som en kulturgothare, då denna myspys-syssla avnjöts tillsammans med en kopp te samt en av X Men-filmerna.

Men de härliga upptäckterna slutar inte vid söta lappar. Vad sägs denna underbara lilla påminnelse om att moder natur alltid kommer hitta en utväg:

Jag blev så otroligt glad när jag fick syn på den där cykeln, inte bara för att jag såg den stå där på väg att bli övervuxen av grönska, utan också för att jag för en gångs skull hade kameran med mig.

Den sista kvällen i storstan slog vi på stort och köpte hem sushi. Gudars vad gott det var! Massor av olika varianter, och till detta superb fruktljuice. Efterrätt fanns ingen plats för, så efter maten satte vi oss i soffan och hade det mysigt till kostymfilm. Jag har svårt att se hur en kväll kan avslutas bättre.

 

Trött som en gnu och nöjd som en katt halvsov jag på tåget hela vägen hem upp till Dalarna. Väl tillbaka upptäckte jag att hösten slagit rot på allvar under min frånvaro. Överallt omkring mig brinner elden av passionerande färger. Sommaren har sagt sitt ”ajöss”, och ersatts av mörkrets, de levande ljusens, tedrickandets och mysets tid. Nu är det snart dags att hoppa i lövhögar, baka småkakor och pynta sitt hem med varma filtar. Härligt!

 

 

Read Full Post »

lager på lager

Först en liten nyhet från igår: Min knapphålssax har anlänt! Den är inte bästa skick, men tack vare att gästlärare Jögge Sundqvist klappade på den (dvs, han slipade upp den) är den nu i användbart skick.

Och nu till dagens text:

Detta har varit en av de märkligaste dagarna hittills på hela den här utbildningen. Inte konstig egentligen -alla har varit sysselsatta, solsken har varvats med regnmoln och roliga paket har skådats nere i receptionen. Inget utöver det vanliga där alltså. Men idag har jag haft en hel dag när jag nästan inte alls arbetat med skolarbete. Helt enkelt för att det inte riktigt funnits något att göra. Toilerna är färdigsydda, och eftersom de ska provas först nästa vecka går det inte riktigt att arbeta vidare med ResiDans-projektet ännu. Jag måste säga att det känns väldigt bra att ha hunnit med första delen i god tid -det bådar ju gott för den ”riktiga” sömnaden.

rönn i höstskrud

Så dagen har istället ägnats åt sidoprojektet ”Pinglan-ska-äntligen-sy-sig-en-vinterkjol”. Igår kväll arbetade jag fram ett egenkomponerat mellanlägg bestående av bomullstyg och sytråd -jag vek det dubbelt och ägnade en lång stund vid maskinen för att sy grafiska mönster och därmed stärka upp det. När jag var klar blev jag så nöjd med utseendet att jag nästan ångrade beslutet att ha det inuti en linning. Men nu sitter det där i alla fall!

Mitt fina mellanlägg, numera dolt mellan två lager ylletyg.

Innan linningen fästes vid kjolen veckade och sydde jag fast det tre meter vida fodret mot yttertyget, och sydde på maskin ihop dessa. Ursprungsplanen var att sy denna söm först när linningen lagts på, och ta allt i en och samma söm, men skådandet av tjockleken avskräckte mig. Tur var nog det, för det var nästan omöjligt att få ens min kära raksömsmaskin att tugga sig igenom tyglagren.

Och ännu en gång frågar jag mig: "Hur tänkte jag nu..?"

Så linningen syddes fast för hand, med efterstygn i två moment (att sy genom drygt två centimeter tjocka tyglager i ett moment och dessutom få det snyggt kan man ju fetglömma!). Idag har jag även hunnit sy fast blixtlåset och jag har med glädje kunnat konstatera att den kommer hinna bli klar till dess att jag faktiskt behöver den. Insikten om att jag syr en mycket tung kjol har också slagit mig, men än så länge ser jag det som något positivt -det stärker benmusklerna!

Sömnad med dubbel 35/2

Read Full Post »

det går i spinn

Den här veckan startade väldigt bra, måste jag säga. Inte nog med att jag införskaffat en stor mapp med handtag och plats för alla skisser, papper och tygprover till residans (A2-format), och började måndagsmorgonen med att knöka den full. Nej, det underbara fortsatte i en heldag ekonomi och en lärare som visade sig vara både trevlig och pedagogisk. Vid dagens slut kände jag att jag förstått det mesta och var knappt ens trött. Men det bästa av allt:

JAG HAR FÅTT EN SPINNROCK!

Detta fina redskap har en ganska långdragen historia, som började i våras, hade en lång paus under sommaren och återupptogs igen nu på hösten. Spinnrocken bodde tidigare nere i Borås, och tanken var att det enda jag skulle behöva betala var frakten för den. Men sedan ville ödet klappa mig lite på huvudet tror jag, för allting lämpade sig så fint att det i helgen var vävmässa i just Borås. Skolans vävutbildning åkte ned, och med sig upp tog de spinnrocken till mig. Så igår kunde jag med ett lyckligt flin promenera ned till butiken och hämta den -utan att ha behövt punga ut med ett enda öre.

Snöret behöver bytas innan jag kan provspinna den, men det känns som en smärre detalj just nu. I nuläget är jag ganska nöjd med att titta och klappa på den.

Read Full Post »

Ja, det är väl bara att inse -jag är bokfetishist! Och sedan några år tillbaks är det främst nörderiböcker som gäller – instruktioner, material, kvaliteter, detaljer, gatumode, historiska fakta… ja, det mesta som kan hjälpa till i en skapandeprocess.

Och ännu en fantastisk bok anlände under veckan. Den fantastiska ”Figure Drawing for Men’s Fashion”. En helt underbar bok i A4-format, lika tjock som min tidigare inköpta modeteckningsbok 9Heads. Men till skillnad från 9Heads (som främst är ett verktyg för modeteckning av kvinnokläder, med ett par små kapitel om teckning av manskroppen, barn och ungdom) så innehåller Figure Drawing enbart modeteckning av manskropp och manskläder!

Det är anatomi, alla möjliga olika poseringar från olika vinklar, frisyrer, händer, fötter, skor, stilar (suckade lyckligt över att till och med punk finns representerat) och så otroligt mycket mera. Alldeles…. alldeles underbart!

Så nu finns det alltså två modeteckningsböcker jag varmt rekommenderar för alla som vill ägna sig åt att modeteckna eller bara gestalta kläder, nämligen:

Figure Drawing for Men's Fashion

och:

9 Heads

 

Vill du köpa dem från Bokus är det bara att klicka på bilderna.

Read Full Post »

…och traditionerna fortsätter!

För vad är väl en kolmila utan kolbullar? För dig som inte vet vad kolbullar är så kan jag berätta att en kolbulle är som ett slags fläskpannkaka som steks över öppen eld (det går ju att steka på spisen också, men det är inte riktigt samma smakupplevelse). Massor av energi, och man håller sig mätt länge. Perfekt för kolarekarlar, med andra ord.

Igår bjöds hela skolan upp till milan Olga för att kalasa på kolbullar stekta av smederna. Även vi som inte bor på skolan fick delta i festandet, och en kolbulle samt lite saft senare var man mätt som en gnu. Man förstår att kolarna levde på denna mat, för man håller sig mätt hela kvällen efteråt.

Det finns alltid tid till sidoprojekt -här arbetas med en eldstubbe. Den ville dock inte ta sig riktigt, för det hade regnat ganska mycket kvällen och natten innan, så det rök mest från den när jag var där. Men känner jag de ihärdiga folken rätt så fick de fyr på den till slut.

Read Full Post »

kolmila

I förmiddags var det dags för den årliga traditionen att tända skolans kolmila. Det är smidesutbildningen på Sätergläntan som varje höst bygger upp en kolmila för att sedan arbeta i smedjan med det träkol som arbetas fram under en dryg veckas dygnet-runt-slit. Milan i år är av östgötsk modell, dvs den tänds genom ett hål i toppen istället för att som på nyare modeller underifrån.

 

elden kom från eldstål och flinta

Traditionsenligt har milan fått ett kvinnonamn; i år heter hon Olga. Och eftersom det sker väldigt sällan att en kolmila körs så lät smederna även i år en av de utländska studenterna få äran att tända på. Det här året blev det Sakiko som fick den stora äran, assisterad av två smeder.

 

min kamera användes av flera personer, så även jag hamnade på kort

Då detta är en väldigt stor och intressant händelse som bara inträffar en gång om året, samlades i stort sett hela student- och personalkåren för att titta på. Jag själv såg en mila tändas för fjärde gången, men det är fortfarande lika intressant att se! Det är ju det där med eld och rök -man kan inte låta bli att fascineras av det.

Hela skolan samlad intill Olga

Nu väntar för smidesutbildningen en dryg vecka av oavbrutet arbete i skogsdungen. Milan måste vakas över dygnet runt, så lägerelden kommer konstant brinna, och var dag kommer luften vara fylld av milröken som för närvarande placerar Knippboberget i en sagolik dimma. Detta bäddar förstås för fina och mysiga kvällar uppe vid milan, med massor av härliga människor och många visor att sjunga.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »