Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

Det här med att behöva skicka stora grejer med posten händer nog de flesta förr eller senare. Mig hände det för första gången i dag, då jag skulle skicka iväg ett alster till en kommande utställning (mer om detta när det blir aktuellt). Produkten jag tillverkat väger ganska lite, men tar stor plats, och jag undrade länge i mitt stilla sinne hur jag skulle lösa ihoppackandet på ett smidigt sätt. Lösningen jag kom fram till är som följer:

För att packa drygt 3 kg textilier plus visitkort behövs:

-silkepapper

-vanlig tejp

-1 banankartong

-målarpapp (= en meterbred papprulle som används för att skydda stora ytor när man målar om hemma)

-svart vävtejp

Förpacka textilierna var för sig och tejpa ihop. Täck banankartongens insida med silkepapper, lägg i de förpackade  textilierna och täck med mer silkepapper. Sätt på kartongens lock och packa in i målarpapp; tejpa med vävtejp, både de lösa hörnen men också ett par varv runtom för lite extra stadga (man vet ju aldrig vad som kommer staplas ovanpå under färden). Du har nu skapat ett jättestort paket anpassat för färd genom landet och som mottagaren kommer ha jätteroligt att öppna. Plus i kanten om du adderar ett fint snöre eller band med rosett (vilket inte jag gjorde, hade inget passande i närheten).

Och med det sagt tackar jag för mig för några dagar och beger mig söderut för välförtjänt höstlov.

Paketinslagning pågår...

Annonser

Read Full Post »

hankar mig fram

Hösten är här, med allt härligt som hör till! Hoppa i lövhögar, dra fram de fina (och varma) ytterplaggen, sticka vantar, mössor, halsdukar och annat fint; nålbinda något extra varmt. Nu är bästa tiden att tända ljus, koka en stor kopp te och ha det sådär supermysigt vid en vampyr- eller kostymfilm! Eller varför inte kombinera -En vampyrs bekännelse är ju sällan fel 😉

Men dagens inlägg skulle egentligen inte alls handla om hur fint det är med höstrusk och de vackra näten som vävs av kala trädkronor, utan om mitt nya stickningsprojek, som för en gångs skull inte alls har med strumpor att göra, utan en halsduk.

Med en beskrivning från ett gammalt nummer av Hemslöjden (80-talet, nån gång…) och inspirerad av inventarier i Dala Flodas hembygdsförenings samlingar beslöt jag mig att göra något större än en provlapp i tekniken ”Ta hank, lägg hank, sticka hank och maska”.

Jag arbetar med Drops ”Delight” och stickor nummer 6, och som synes blir sjalen bred och härligt fluffig. Snart har jag stickat upp hälften av garnmängden, och då är ju halsduken i stort sett klar (eller… hur var det nu?).

Det är redan flera som frågat mig om beskrivningen på denna supersnygga stickteknik, och den kommer jag lägga snart  (inom ett par veckor, alltså).

Nu kanske du undrar varför jag inte lägger upp den redan idag? Orsaken är pinsamt enkel -den ligger dryga tre kilometer bort, och jag kommer inte ihåg allt i huvudet, så det får vänta ett tag!

Närbild

Read Full Post »

band av brickor

Att som hantverksnörd ha andra hantverksnördar till vänner har oftast bara fördelar. Som till exempel nu i helgen då jag emottog följande gåva från min vän Johnny: ett brickvävt band i svart och rött; formgett och vävt enkom för mig.

Bandet är vävt med 49 brickor och är ca 30 cm långt samt 5 cm brett. Både varp och inslag består av 16/2 lingarn.

I bandets övre parti finns ett ”P” för ”Pinglan” invävt, så att jag aldrig ska kunna tappa bort det. Exakt vad jag ska göra med det är ännu oklart, men jag kommer nog på nåt!

 

Konsten att väva brickband är vida utbredd och mycket gammal Exakt hur långt brickvävningen går tillbaka vet jag inte, men jag vet att arkeologerna fann en påbörjad väv på Osebergsskeppet, och man har även grävt fram en del band i Birka, så det finns klara belägg för i alla fall vikingatid. Brickorna kan se olika ut och variera i storlek, men vanligast är 4-hålsbrickor, dvs en fyrkantig bricka med ett hål i varje hörn. Varpen löper genom brickorna och genom att vrida dessa skapar man också vävens skäl. Antalet brickor bestämmer vävens bredd.

För den som vill veta mer om hantverket brickvävning rekommenderar jag boken ”Brickvävning så in i Norden” och följande hemsidor:

Spångmurs -hela sidan är på svenska. Här kan du beställa verktyg och beskrivningar till brickvävning, nålbindning och annat.

Guntrams\’s Tabletweaving Page  -hela sidan är på engelska. Här finns färdiga gratismönster och även ett gratis program för att bygga upp sina egna brickvävningsmönster i vilken man även kan ”provväva” och upptäcka eventuella fel redan innan man varpat upp.

 

Read Full Post »

Det är nog inte många som lyckats undgå att det återigen är ett stort skepp fyllt med olja som gått sönder och nu läcker ut allt i havet istället. Den här gången är det Nya Zeeland som drabbats, och dess känsliga naturliv är starkt hotat.

Du som slöjdare/hantverkare/pysslare eller vadhelst du nu föredrar att titulera dig och som föredrar att sticka/nålbinda/virka kan hjälpa till på ditt eget sätt. En lokal garnaffär vädjar till alla och envar som har lust och möjlighet att sticka kläder till oljeskadade pingviner. Med en tröja över sig skyddas fågeln från den kyla oljan släpper in, och dessutom kan den inte få i sig någon olja vid putsning av fjädrarna. Mönster, adress och annan matnyttig information finns i länken nedan:

 

Sticka kläder till en pingvin!

Read Full Post »

Igår i en ytterst tidig timma satte sig fem sömnadsstudenter i en bil och tog sikte mot Hudiksvall. Det var dags för vårt tredje möte med ResiDans, och den första provningen av de faktiska scenkläderna. Nervöst som sjutton, men himla roligt att få träffa våra dansare och musiker igen.

Väl framme blev det massor av glada kramar och som vid tidigare möten roliga lekar. Det var verkligen en glad dag med massor av skratt och roliga upptåg. Och provning, förstås.

Tidigare har ResiDans endast sett teckningar och toiler (provplagg i grovt bomullstyg), så förväntningarna och spänningen var påtaglig inför det första mötet med de riktiga plaggen.

Toile

Fördelarna med att först sy upp en toile är flera och framför allt stora. Här kan man anpassa snitt, form, storlek och så vidare utan att behöva oroa sig för det (ofta kostsamma) egentliga tyget. Nackdelen är att man ibland behöver en ganska god fantasi för att kunna se det färdiga plagget framför sig. Exempelvis som med den här dräkten, där toilen ser ut ungefär som en träningsdräkt för aikido-utövare, och den riktiga dräkten mer ser ut så här:

Scenkläder på gång

Kläderna är inte färdiga ännu, utan detta är foton från första provningen. Detaljer skall finslipas och knappar ska appliceras, och det ska helt enkelt bli mer …klart! Men arbetet går väl framåt, och det hela känns mycket bra.

Dräkten består av ett par fodrade kostymbyxor, hängslen, skjorta och jacka. Accessoarer i form av två sidensjalar. Allt tillverkat från grunden av mig (och tack vare detta projektet har jag nu sytt mitt första par hängslen, över vilka jag faktiskt är riktigt stolt).

Under jackan...

Mer ingående blir inte beskrivningarna av plaggen ännu, utan det kommer senare när projektet närmar sig sitt slut.

Dans- och musikföreställningen ”Dans med Vuxna” har premiär i Uppsala den 26:e november, och kommer turnera i länen Uppsala, Gävleborg och Dalarna.

Read Full Post »

En helg fylld av upptåg har gått över till arbetsvecka. Lördagen ägnades som alltid åt att arbeta uppe på skolan (skolarbete eller sidoprojekt) men jag valde att ta en lugn och mysig förmiddag med nybakade scones till filmen Chocolat. Detta var inte särskilt smart, för jäklars vad jag var sugen på chokladpraliner sen. Lyxiga praliner med fyllning av nougat, hallon eller hjortron… Dessa små delikatesser är dock ganska svåra att få tag på i den trakten av Siljan som jag befinner mig, så jag fick nöja mig med min favoritchokladkaka med chili, och det är ju inte heller fel!

Söndagen ägnades åt umgänge tillsammans med härligt folk med lagom dos galenskap. Det vill säga, det kom finbesök från folkhögskolan Bäckedal. En bil fylld av föredettingar och nuvarande studenter anlände i lördags kväll, och det var ju bara att visa dem de tre största sevärdheterna Leksandstrakten har att erbjuda: Knäckebrödfabriken, Clas Ohlsson och Sätergläntan.

Huvudmålet för besöket var naturligtvis att titta på Sätergläntan och se hur vi som studerar här har det, men en liten knäckig utflykt till Leksands Knäckebröd där det inhandlades knäckebröd och mustiga drycker var ju naturligtvis också ett måste. Speciellt sedan fabriken tydligt syns från mitt fönster vid klart väder, och därmed tycks extra inbjudande för gäster.

Och så en liten stros inne på världens största Clas Ohlsson-butik, där det fyndades allt ifrån livsnödvändiga bakformar till reflexer.

I morse åkte bilen iväg, fylld av bäckedalingar, bäckedalingars packning och bäckedalingars souvenirer; och därmed var det dags för mig att återvända till min egen vardag. Hängslena är nästan färdigsydda, så jag har ägnat större delen av dagen åt att experimentera med att måla på tyg. Att efter en halv arbetsdag ha producerat tre målade provlappar känns ganska nedslående, men å andra sidan syns det ju inte på resultatet alla färgblandningsförsök, springandet till kranen för att byta penslarnas sköljvatten eller det strömavbrott som tillfälligt tvingade hela arbetet att ta en paus.

Men nu är arbetsdagen mer eller mindre slut och allt känns färdigt inför morgondagens provning. Som en liten teaser inför alla de foton som i sinom tid kommer upp på det färdiga resultatet kommer här ett par närbilder på provlapparna.

Akrylfärg på toiletyg, med ett resultat som blev betydligt bättre än jag förväntat mig.

Akrylfärg på samma sorts tyg som den slutliga dekorationen ska sitta på. Jag hade spätt ut färgen med ganska mycket vatten, för att med lager-på-lager-principen kunna bygga ett djup i färgen. På bilden har den ännu inte torkat, så hur resultatet av detta experiment egentligen blir återstår att se.

Read Full Post »

Det händer att en gamla trotjänare, som aldrig över huvud taget brukar vara till det minsta lilla besvär, en dag utan förvarning börjar strula. När detta inträffar är strulet naturligtvis aldrig något uppenbart eller så litet att det går att bortse från, utan man finner sig själv sitta och slita sitt hår över ett till synes oöverkomligt problem.

Den här veckan trodde jag att min älskade symaskin gett upp. Den underbara gamla raksömsmaskinen som jag brukat i snart ett och ett halvt läsår började helt utan synlig orsak att förlora greppet om undertråden en sisådär var tolfte centimeter. Först trodde jag att det berodde på att jag sydde i fodertyg; ett sladdrigt viskosfoder kan ju få nästan vem som helst att tappa tron på sömnadskonsten. Men efter att ha sytt söm på söm på söm även i en fin ullkvalitet stod faktum att det inte var något fel på tygerna.

Sen började ju då felsökningsprocessen… Byta nål, borsta rent maskineriet, trä om maskinen, klappa lite på maskinen… ingenting hjälpte. Och man blir ju så lycklig när avigsidan på tyget ser ut så här:

notera hur jämt ojämnheterna sitter på avigsidan

Lite lagom panik senare ringde vi symaskinssupporten i Falun. Ett husmoderligt tips att trä om helt och hållet (även undertråden) gjorde faktiskt susen. Så där lärde jag mig att om en avigsida ser ut så här, så beror det förmodligen på att något gått fel när man spolade undertråden. Då är det bara att tömma spolen och fylla den på nytt, så kommer maskinen med stor sannolikhet att gå mycket bättre sedan.

Read Full Post »

Older Posts »