Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Jullov från skolan innebar visst jullov från bloggen också. Fantastiskt hur lite tid man får över till att sitta framför datorn när man är ledig. Istället har jag haft fullt upp med att fixa de få julklapparna jag gett bort detta år, och till min stora fascination (och fasa) har allt varit stickat! Notera nu att tills för bara tre år sedan avskydde jag allt av stickat hette och kunde inte i mina värsta mardrömmar föreställa mig att jag skulle arbeta med garn på det sättet. För mig var det nålbindning och inget annat som gällde! Som de flesta nog förstått sitter jag numera med stickning mer eller mindre för jämnan på mina lediga stunder, och det som tillverkas är nästan uteslutande strumpor. Märkligt nog kan förrådet av ullstrumpor aldrig fyllas nog.

Julklapparna, ett par cthulhu-vantar och ett par växtfärgade strumpor (bilder kommer framöver) gick till två personer som båda betyder enormt mycket för mig, och efter reaktionerna jag fick verkar det varit lyckade gåvor. Fast strumporna får nog vänta ett tag innan de kan användas. Till mitt försvar vill jag starkt påpeka att jag har noll koll på bebisar, och ännu mindre på deras storlekar. Så när det i beskrivningen stod att storleken var till en 6-9 månaders bebis så litade jag på det. Barnets mor och jag konstaterade skrattande att strumporna nog kommer sitta alldeles utmärkt när barnet en sisådär 1-2 år gammalt. Tur att de inte var för små i alla fall…

I övrigt har det varit en lugn julhelg, med massor av fint umgänge, god  mat och avkoppling. Naturligtvis har jag tänkt alldeles för lite på skolarbete och annat viktigt, men jag tror jag väntar med det till nästa år. För nu är det nyårsfirande som gäller! Extraknäck på jobbet idag, och när jag går från arbetet blir jag upplockad av fina vänner och åker ned till Göteborg.

Kläder, stickning, smink och skumpa ligger tryggt nedpackat i en väska bakom receptionsdisken, och i huvudet skriver sig en önskelista om vad jag vill med 2012. Med tanke på att väldigt mycket saker gått sönder för mig under 2011 (datorn, externa hårddisken, bilen med mera, med mera…) så önskar jag mig att saker och ting under kommande år ska hålla ihop (min silvertejp är nämligen slut, och plånboken tycker det är roligare att satsa på andra saker än teknik och fordon) Och med tanke på att jag i början av juni avslutar mina studier hoppas jag på att hitta ett bra jobb och därmed kunna skaffa mig en permanent bostad. Håll tummarna för mig!

Ja, nu återstår väl bara att önska…

 
Gott Nytt År!
 
Annonser

Read Full Post »

Julen närmar sig med stormsteg, och jag undrar lite hur sjutton jag ska hinna de där sista detaljerna som det var tänkt att jag skulle slutföra innan jag åker hem. Bara att inse: det är omöjligt. Men eftersom jag på nåt vänster lyckats bli en aaaaaning mer tidsoptimistisk, och dessutom tycker det är otroligt roligt att ha fina vänner omkring mig bjöd jag in Emma och Lina för att ta del av en för mig mycket speciell tradition.

Det är ett tag sen nu, men jag var i några år medlem i medeltidsföreningen SKA Nordmark, och som stolt medborgare i det fagra Ulvberget tog jag glatt del av alla roliga upptåg man kunde ha för sig, däribland det traditionella ”Julmys med lamull och sagostund”.

SCAs Torstenfesten någon gång i början av 2000-talet

Eftersom det dessvärre är ytterst få som känner till den fantastiska drycken lamull (som även ibland går under namnet ”Varm & Kalls Rolls Royce”) tänkte jag här delge det recept jag använder:

klart att serveras

Lamull

Äppelcider (äppeljuice går också bra)

Äpplen (skalade och skurna i bitar)

Kanel

Muskotnöt

Vispgrädde

en liiiten nypa Salt

Anpassa mängd cider och äpplen efter antal personer som skall vara med och mysa.

Hetta upp cider och äppelbitar i en gryta på spisen, krydda med kanel och muskot till önskad smak. Eftersom det är en alkoholfri dryck behöver man inte vara rädd för att det kokar, men drycken behöver inte bli varmare än att det sjuder.

Vispa grädden med lite, lite salt i (saltet minskar gräddens ytspänning och ger en fantastisk smak). Grädden ska helst inte vispas för hårt, utan det ska vara precis så att man kan vända bunken upp och ned utan att det rinner ut.

Servera äppeldrycken (med äppelbitar) i lämpligt krus. Garnera med vispad grädde.

Och om du provar receptet, så snälla skriv till mig och berätta vad du tyckte!

Som jag skrev högre upp ingår en sån här kväll också sagostund, och traditionen bjuder att lämplig sagoberättare läser upp julavsnittet ur boken ”Röde Orm”. Dessvärre ligger mitt exemplar av denna fantastiska saga i en banankartong i ett förråd, så det gick inte denna gång. Men att någon läser ur en god bok är en stark tradition, så jag beslöt att följa en ännu äldre sed än lamullskvällarna, nämligen att läsa ett kapitel ur en helig skrift.

Alla har sina heliga böcker att finna stöd, tröst och inspiration ifrån, så jag tog fram min version av en bibel och läste för mina gäster om några olika sätt att bereda skinn på traditionellt vis.

hantverkarens bibel (en av dem...)

Vi hade i skenet av tio stearinljus och en adventsljusstake lagt ut några av mina fettgarvade fårfällar på köksgolvet, och där satt eller låg vi resten av kvällen medan vi drack lamull och åt nybakad äppelpaj, stickade, läste högt och bara hade det mysigt.

Och nu, dagen efter yule och med bara drygt ett dygn kvar till julafton passar jag på att önska alla fina människor en fantastisk helg med massor av mys och fint umgänge. I morgon (när jag borde skriva detta) ägnar jag hela dagen åt att sitta på tåg mot familj och katt, så vill man ha tag i mig då är det telefonen som gäller.

Ta hand om dig!

Read Full Post »

Det händer att jag känner mig som världens största nörd, och att ingen någonsin kommer kunna förstå mina udda, smala specialintressen. Sen snubblar man över en artikel om någon som verkligen nördat in sig inom ett område och får därmed bekräftat att jag för det första inte är ensam, och för det andra inte är värst. Då känns det bra igen, och jag fortsätter glatt med att drömma och förverkliga mina idéer och projekt ett efter ett.

Senaste nörden är inom den fantastiskt vackra viktorianska stilen (den engelska era i mitten och slutet av 1800-talet som den superba genren Steampunk oftast utgår ifrån). En kvinna i Leicester har spenderat över 10 000 pund på att förvandla sitt hem till en viktoriansk oas. Tapeter, möbler inredning… Allt får mig att bara längta efter att sitta i en av hennes fåtöljer intill kaminen med ett broderi i händerna och en kanna te intill mig.

Gärna i sällskap av vänner (naturligtvis uppklädda i tidsenliga eller -inspirerade kläder) som man kan konversera och diskutera väder, händelser och nördiga intressen med.

klicka på bilden för att komma till huvudartikeln

Read Full Post »

Julen närmar sig med stormsteg, och återigen vid den här tidpunkten på året har jag upptäckt att jag inte kommer hinna med hälften av allt som jag borde. Typiskt! Men det är väl lika bra att inse faktum och försöka njuta av stunden och allt som man faktiskt har hunnit. Ja, och av den närmare en och en halv decimeter snö som föll under natten till och under dagen igår. Vi har numera officiellt vinterväder i Dalarna. Mysigt!

Exempelvis var gårdagen en mycket fin dag, där jag lyckades utföra slutpressningen av trekvartscirkelkjolen och därmed kunde bära den på den traditionsenliga jullunchen.

Två timmars prat, ätande och lyssnande till fin musikunderhållning senare var alla mätta, nöjda och belåtna. Gissa om det gick att jobba sen på kvällen… Nej, just det! Så en ytterst icke-produktiv dag senare var det bara att dra sig tillbaka i den decembermysiga kvällen och njuta av lugnet hemma. Bara två dagar kvar, sedan åker jag hem på jullov; till familj, katt och välbekant landsbygd.

fina julbordet sett på håll

Och såhär i juletider har jag en ytterst pinsam bekännelse att göra:

Det halkiga underlaget till ”ära” har jag begått något jag själv anser vara helgerån: Jag har satt broddar på mina dr Martens! Det var en fruktansvärd handling att utföra, men den rediga vuxna kvinnan som bor nånstans inne i mig påpekade ytterst strängt att det är bättre att stå ut med broddar på snyggaste kängorna än att halka och bryta ben eller (värst av allt) en handled.

Read Full Post »

aktiva helgen

Som alltid strax innan jullovet upptäcker man helt plötsligt hur mycket man har att göra. Märkligt nog kommer den nödvändiga energin till en på en gång, och i mitt huvud kretsar kommentarer som: ”trevligt att du kom nu, men varför kunde du inte hålla dig i närheten hela senaste månaden också?”, och sen sätter jag igång att jobba.

Just idag har varit en ytterst produktiv dag, fylld av skinnbearbetning (=färdigmjukgörande av kaninskinn samt lite extra infettning av en ren), städning och tvätt. Och när hemmet kändes i någorlunda drägligt skick var klockan endast tidig eftermiddag, så jag satte mig i bilen och åkte till skolan.

Uppe på ett Knippboberg i skymning blev det ihopfogning av livdelar till kappa. Kappan ser nu ut som en sådan och hänger på en provdocka för att få ordning på form och fall. Under den tid som ägnades åt kappan hann jag vid flera tillfällen tacka högre makter för gudagåvan ull. Detta material måste vara världens underbaraste på i stort sett alla plan; inte nog med att man kan få tygkvaliteter i allt från tunna fina muslin till riktigt grova vadmaler -det är dessutom samarbetsvilligt! Om jag exempelvis säger till ett ylletyg ”nu gör vi några böjda sömmar här” så svarar ullen glatt ”JA! Vilken bra idé!”. Säg något annat tyg som är så vänligt inställt…

innan ryggen tillkom

När jag tröttnat på att jobba med skolarbete gick jag över till sidoprojektet ”Trekvartscirkelkjol”; det var dags att börja fålla. Och naturligtvis upptäckte jag att jag varit smart som låtit den hänga ut sig ett par veckor (egentligen skulle den nog må bra av att få hänga minst en månad). På värsta ställena hade tyget töjt sig med närmare en decimeter, så kjolfållen hade blivit minst sagt ojämn om jag fållat den på en gång när jag sydde ihop den.

notera hur ojämn nederkanten blivit där tyget hänger på skrådd

Till min stora lycka finns det på skolan ett verktyg som säkert har ett riktigt namn, men som jag föredrar att rätt och slätt kalla för ”Puff”. Med denna puffar man på krita (i pulverformat) där nederkanten ska gå, så man får en ärlig chans till att lyckas med en jämn nederfåll. Så efter att ha nålat och tråcklat hela fållen ska jag nu dra mig hemåt för att handfålla framför en film eller tre ikväll.

Read Full Post »

Tidigare under hösten tog jag mig tid till att arbeta med sidoprojektet ”Pinglan-behöver-en-vinterkjol” och var lycklig och glad när den var färdig så jag äntligen skulle kunna känna mig både fin och slippa frysa på vägen till och från skolan det här året. Estetisk som jag är smyckade jag den med kedjor vilket ökat kjolens skönhetsgrad och unika utseende markant. Då jag känner mig som en liten bakelse när jag bär den har plagget fått den passande titeln: Cupcake-kjolen.

En liten nackdel bara… KEDJORNA FASTNAR ÖVERALLT!

cupcake-kjolen

Att kliva i eller ur bilen eller bara att sätta sig på arbetsstolen utan att slita loss en kedja förvandlades plötsligt till en konst, och jag insåg att hur nöjd jag än är med min vackra svarta vinterkjol kommer jag aldrig stå ut med att ha den som vardagsplagg. Antalet ”jag-känner-mig-supersnygg”-stunder lyckas dessvärre inte mäta sig med antalet kedjelagningar det skulle innebära.

Så lite lagom stressad över att tvingas hålla igång med ett sidoprojekt till var det bara att ta ett tyg jag hade liggande och sy en ny, enklare vardagskjol som klarar både mina estetiska och praktiska krav (inte det lättaste för ett stackars plagg, måste jag erkänna).

Den nya kjolen -nästan klar!

Eftersom hängslena korsas i ryggen finns ingen risk för att de ska glida av axeln

Idag blev kjolen klar i sitt näst sista moment, och nu är det endast fållen kvar så kan jag anse den helt färdig. En trekvartscirkelkjol i ull med ficka i sömmen och hängslen, fodrad med linne är nu tänkt att hjälpa mig vara både superbt vacker och köldtålig kalla dagar.

hängsleknappar i brons

Eftersom jag varit duktig och gått över nederkanten med overlock kommer jag dessutom våga bära kjolen innan jag fållat den ordentligt. Enligt alldeles för många plagg jag sett i huvudstaden på sistone är en utöver overlock obearbetad ytterkant åter på modet, så varför inte? Ett tag i alla fall. Tills jag får tid att göra det ordentligt….

hängslena kan även bäras som detalj i sidorna

Read Full Post »

En sån dag… Lång men otroligt rolig och lärorik. Från start till slut har skoldagen ägnats åt att teckna kroki. Otroligt härligt att ha ett sånt här intensivt arbetspass igen -det var nästan ett år sedan sist, och jag hade glömt hur mycket man klarar att producera på en dag. Å andra sidan är ju hjärnan i skick därefter också.

Jag anser mig ha en av landets bästa lärare i teckning, och därför blir jag faktiskt mest bara glad när hon på en dag lyckas göra min hjärna till mos. Efter ett antal ”Nu kör vi tio en-minutare” (= en ny position och därmed även ny teckning i minuten 10 ggr) eller ”fem tre-minutare” känns en tiominutersteckning som rena lyxen. Och när vi fick teckna samma position i hela 20 minuter..! Ja, då kändes det så lång tid att jag gjorde två noggranna skisser på samma position!

en position, två skisser. Till vänster tusch, till höger kol

Eftersom vi hade en heldag med vår modell kunde vi ju naturligtvis leka lite med teknikerna. Svårt som attan, men också otroligt lärorikt att teckna utan att titta på papperet, eller varför inte fästa kolet vid en lång pensel och tvingas hålla i penselns ände, så man blev ostadig som sjutton på handen. Teckna med flera pennor/penslar/kol var också en lärorik uppgift, som faktiskt blev mycket bättre resultat än väntat, och naturligtvis gjorde vi ett antal övningar med ”fel” hand (= jag som är högerhänt var tvungen att använda vänsterhanden istället).

en-minutare med kombination penna/pensel/kol

Jag vet inte riktigt hur många teckningar jag gjort idag, men mot slutet av dagen var det en ganska rejäl hög, varav ett liiiiitet fåtal kommer kunna gå att använda till portfolion eller ansökningar till andra skolor. En hel del sparade jag av komma-ihåg-hur-det-var-skäl och några hamnade på elden. Begreppet ”Kill your Darling” är något jag verkligen älskar i såna här lägen. Man kan förvisso spara allt på hög, men hur stor nytta  har man egentligen av det? Bättre att elda upp och börja på ny  kula.

 

Read Full Post »

Older Posts »