Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

början på slutet

Idag startade examensarbetet, mitt sista projekt på Sätergläntan. Det känns peppande, en aning sorgligt och ganska läskigt. Resultatet av det här jobbet kommer bli större än något jag tidigare gjort på det här berget.

Hela dagen har jag ägnat åt att stirra ned i mitt skissblock, klistrat in inspirationsbilder och tecknat ned idéer på plagg som skulle kunna fungera tillsammans i en kollektion. Nu känns det som att huvudet invaderats av ett svart hål, så jag tror det är dags att gå hem. Ovanligt tidig hemgång idag; klockan är långt före sju på kvällen!

Annonser

Read Full Post »

En sista latte på centralen och inköp av prisnedsatta modetidningar senare satte jag mig på tåget upp mot Insjön. Kände inte det minsta för att åka från Stockholm, som på två veckor bara känts allt bättre att befinna sig i. Insikten om hur stor del av min bekantskapskrets som faktiskt lever i den stan har slagit ned ganska hårt i mig, och jag saknar redan alla möjligheter till fikor, fönstershopping och inspiration.

sista latten, vaniljsmakande och god...

Det må låta fånigt, men möjligheten att promenera omkring på en av människor fylld gata med en lattefylld pappmugg är något jag verkligen uppskattar, och att sitta inne på ett mysigt café, annorlunda mot det man befann sig på dagen innan, med en god vän och avnjuta en god kopp kaffe eller choklad är ännu bättre.

Men sådana ljuva ting hör storstaden till (eller, kanske inte enbart storstaden, men definitivt inte den lilla landsort där jag befinner mig), och en aning sorgsen släpade jag fram min stora resväska, dataväskan och den nästan överfyllda handväskan mot tåget, där jag sedan slog mig ned för att stanna ett antal timmar. Redan Stockholm-Dalarna brukar inte vara så väldigt lång, men en olycka utanför Uppsala fördröjde ankomsten med drygt 1 timme och 40 minuter. Jag var lagom road av detta, och oändligt tacksam över att jag köpt två tidningar istället för en.

Nåväl, en dag återvänder jag till Stockholm, och om det finns någon som känner för att erbjuda mig jobb där, så hör av dig! Jag är tillgänglig på obestämd framtid från juni!

Väl framme möttes jag av halare underlag än jag varit med om på länge. Lyckades undvika att bryta benen och förberedde mig sedan för att återvända till skolan. Trikåsömnad hela gårdagen (provsömmar, mina bästa vänner!) och idag redovisning av årets andra projekt. Lite lagom febrig och med halvtaskig röst (naturligtvis ådrog jag mig en förkylning det sista jag gjorde innan jag lämnade huvudstaden) anser jag nog att redovisningen gick uruselt, men sömnads- och pappersarbetet är jag nöjd med, så på det stora hela känner jag mig också nöjd med projektet.

I morgon börjar examensarbetet. Läskigt förvisso, men attans vad jag längtar! Färg, form, draperingar och siluetter -here I come!

Provsömmar med hushållsmaskin, bara för att påminna mig själv om att jag säkert överlever utan overlock även utanför skolan. Kanske

 

Read Full Post »

Mitt sista dygn i Stockholm är i full gång. Vid den här tiden i morgon har jag (förhoppningsvis, om tågen går rätt) befunnit mig i studentlyan uppe i Dalarna i flera timmar redan. Känns väldigt konstigt att redan återvända upp dit -jag anlände ju precis till den här stan! Förvisso har jag hunnit med en hel del, både i utförda projekt och upplevelser, möten och fina stunder, men i alla fall…

Idag spatserade jag omkring en kort stund i Sundbyberg på en sista shoppingrunda. En liten tripp till Textilcentrum (obligatoriskt om man är textilnörd, och det intensiva snacket om karaktärer och händelser av den lilla lajv-gruppen som försöker hitta bra möbeltyger i polyester till sina ”1700-talskläder” får man bevisligen på köpet) resulterade i 5.5 meter tyg, och en snabbis förbi garnaffären fyllde på garnförrådet en aning.

Under min lilla shoppingrunda läste jag som vanligt en massa reklamskyltar som intensivt försökte sälja en massa, massa fantastiska produkter eller tjänster. Min favorit för dagen är lätt fikaskylten nedan.

Och jag måste nog erkänna att om valet ligger mellan att äta en bulle och att gosa med matfett så tar jag allt bullen…

Read Full Post »

Förra måndagen påbörjade jag min två veckor långa praktik på Skansens klädkammare. Det har varit två mycket intensiva och roliga veckor, och jag ska här återge ett par av guldkornen jag varit med om under den här tiden.

Inte ens ett dygn efter min ankomst till Stockholm mötte jag i tunnelbanan en kvinna som så fort hon fick syn på mig tvärstannade och bugade sig djupt. En aning skeptiskt fortsatte jag att gå och lade märke till hur hon noga höll koll på min position. När jag passerat henne reste hon sig åter och fortsatte gå. Jag är fortfarande inte helt säker på hur jag reagerade, men det är definitivt en sak att bocka av på listan ”saker jag måste ha gjort/varit med om innan jag dör”.

Praktiken som sådan har varit helt underbar. Första veckan gick åt till toileinprovning och mönsterförändringar, och under andra veckan har jag kunnat arbeta till större delen med ren handsömnad. Rekonstruktion av en svarttröja från Rättvik, och det handsydda originalet i halvylle har jag haft intill mig hela tiden. Överlag har det varit helt fantastiskt att få peta på så många originalplagg! Dessutom har jag varit omgiven av trevliga människor, och guldstjärnan på platsen måste vara den ca 5 min långa pausgympan innan förmiddagsfikat.

Fånigt glad över att ha eget skåp på Skansen

Mingelparty med studenterna på Beckmans modelinje. Trångt, mörkt, fyllt av fashionistor och ett bildspel med Beckmans visningar på Stockholms modevecka. Var tvungen att gå tidigt, men det var riktigt kul att vara där den lilla stund som blev.

Alla fina fikastunder har gjort vistelsen enastående! Jag har lyckats träffa och fika med så många vänner under den här perioden. Alla möjliga caféer har besökts och jag har njutit i fulla drag av kombinationen härliga vänner och uteliv. Nordiska museets restaurang och Blå porten är ett par av de platser i stan där jag godkänt kaffet, och på Odengatan blev det lyxfika i form av cupcake och varm choklad.

Underbart god choklad med grädde och marshmallows

dessvärre betydligt vackrare än välsmakande

Kroglivet har det inte heller varit något fel på. Vampire Lounge påminde mig om att drinkar ju faktiskt kan vara riktigt gott (över fyra år sedan jag senast drack en drink innan jag åter vågade testa nere i VLs källarlokal). Och nyfiken nörd som jag är passade jag även på att besöka den nya vikingakrogen Aifur, vilken jag tyckte så mycket om att jag redan hunnit vara där vid tre olika tillfällen (för en mer ingående recension om krogen, se ett tidigare inlägg).

Fina-människor-som-förgyller-sin-omgivning-fenomenet: Jag upphör aldrig att fascineras och röras av människors vilja att glädja och vara vänliga mot varandra. Det första som hände när jag steg upp från tunnelbanan och skulle släpa min tunga packning mot lägenheten var att en bil i god tid stannade och lät mig i sköldpaddsfart ta mig över gatan. Tack för det! Och när jag stod i kön till den krånglande kassan på ica beslöt kassörskan strax att byta till kassan intill. Samtliga i kön gick lugnt och sansat över till andra sidan, och behöll även sin plats, så den stackars kvinna som redan hunnit lägga upp alla varor på rullbandet åter fick första plats i den nya kön. Hennes tacksamma leende var den dagens finaste upplevelse. Och sist men inte minst: spårvagnskonduktören med två små gosedjurslejon innanför västen (för man måste ju ha lite roligt på jobbet också). Pappa lejon och baby lejon är ute och ser sig om i världen (de har rymt från Skansen), men mamma lejon är inte närvarande, för hon är skådespelerska och ute på turné. Och det var den dagens gladaste upplevelse!

Personligen är jag förvånad hur jag lyckats att inte bli mördad på min praktik. Vi började förra fredag att ”önska musik”, och på nåt knasigt vänster kläcke jag ur mig ”sunkiga hits”. Och det var starten på den ena fruktansvärda låten efter den andra. Nästan en hel timme med Anna Lisa Ingemansson (Sveriges svar på Loch Ness-odjuret) tätt följt av någon amerikansk operasångerska som med all säkerhet fått Mozart att vända sig i sin grav både en och femton gånger. Detta tillsammans med lite normalt ”sunk” utgjorde musikspelandet under större delen av fredagseftermiddagen, och fortsatte även på måndagen och tisdagen. På något sätt känns det en smula fantastiskt att kunna föra den musikaliska traditionen av ”låtarna som aldrig borde ha fått göras” vidare inom kultursektorn.

Och sen måste jag nog också lägga in shopping som ett sista guldkorn. Jag har inte behövt köpa mycket, men bara möjligheten att promenera runt i olika affärer och titta, känna, prova, dofta, smaka…. Ja, det är alldeles underbart! Ett par inköp har det ju naturligtvis blivit, som exempelvis ett måttband med modesiluetter från 1700-talet och framåt (finns att köpa på Nordiska) och en parfym vid namn Love etc… (med rättvisemärkta ingredienser).

I morgon, fredag, gör jag min sista dag på klädkammaren. Det känns trist, jag har trivts riktigt bra där, men allt har ju ett slut och nu börjar det dra ihop sig till examensarbete. Mina sista två dagar i huvudstaden kommer jag ägna åt att städa, packa, umgås med folk och besöka garn- och tygaffärer. Dags att dra ihop säcken, och ännu ett händelserikt kapitel lider mot sitt slut. Känns trist att det är över, men riktigt kul med alla minnen jag tar med mig hem.

Read Full Post »

I november 2011 öppnade Sveriges första vikingakrog Aifur på Västerlånggatan i Stockholm. Ända sedan jag fick kännedom om dess existens (eller kommande existens ska jag väl säga, eftersom jag fick reda på det nån månad innan stället öppnade) har jag velat gå dit. I fredags blev det äntligen dags. Eftersom jag av alla jag känner som varit där enbart hört positiva saker (har hört en hel del negativt också, men lustigt nog har dessa toner aldrig kommit från någon som faktiskt besökt krogen själv) var förväntningarna höga, och min vän och jag letade oss spända fram till krogporten.

Första intrycket av Aifur var ”här är någon som går in till 200% viking”, och i det här fallet känns det bara bra. Inredningen består till stor del av filmrekvisita från Arn-filmerna, och som jag själv kunnat syna på nära håll då jag en sommar arbetade på medeltidsbyn i Götene, vilken då ägde all rekvisita och därefter sålt delar av den vidare till bland annat Aifur. På nära håll i solsken kan man upptäcka att det inte är helt ”äkta vara”, men i det fina skenet av stearinljus kommer allt till sin rätt. De djurpälsbeklädda träbänkarna är inget konstigt för oss som är vana vid medeltidsevenemang, men jag kan förstå att för en ”vanlig svensson” är detta ett ganska exotiskt inslag. Men långbänkar har alltid och kommer alltid fungera både plats- och utseendemässigt; och överallt man tittar förekommer vacker djurornamentik och flätmönster. Krogen är helt enkelt snygg!

Andra intrycket kom från personalen: mer gästvänlig personal får man leta efter! Att bli behandlad som om jag vore ställets favoritstammis trots att det var första gången jag satte min fot där var något som helt klart funkade på mig, och när jag dessutom blev informerad om att garderoben är gratis, ja då blev det genast guldstjärna i kanten! Ett stort plus för livemusiken som skapade precis rätt stämning (och till skillnad från väldigt många andra krogars stämningsfulla musik blev volymen här aldrig för hög för att föra ett vettigt samtal).

Och så till det som väl egentligen kan anses vara viktigast på en krog: utbudet av mat och dryck. Maten provade jag inte alls, så där har jag noll och ingen åsikt, men dryckeslistan undgick mig inte! Priserna varierade väldigt, och även om man fick välja dryck lika mycket efter plånbok som gom kände jag ändå att min knapra studentekonomi skulle klara kvällen. Jag började med ett amerikanskt mjöd som var minst sagt speciellt i smaken; som ett vitt vin med eftersmak av honung. Skulle lätt kunna leva en hel kväll på bara den drycken, helt enkelt oemotståndlig! Men eftersom jag egentligen är en ölmänniska var jag ju tvungen att testa det sortimentet också; valet föll på en mörk färsköl. En liten klunk och min gom var totalsåld. Bättre färsköl har jag aldrig tidigare smakat, och jag betvivlar att jag kommer göra det heller.

Min vän och jag satt på våran bänk uppe i baren och förlustade oss med minnen från vår sommar i medeltidsbyn, sjöng våra egenskrivna sånger från tiden för oss själva, skålade med varandra och hade det allmänt bra tills Aifur alldeles för tidigt stängde för natten.

Klicka på bilden för att komma till Aifurs hemsida

Sammanfattningsvis:

Aifur är en krog med mycket trevligt utseende, även utan historisk dräkt känner man att man hör hemma där, mycket tack vare bemötandet från den fantastiska personalen. Både mjödet och ölen är enastående goda att dricka, och musiken blir aldrig för hög för att kunna höra vad ens vänner omkring en säger. Nu förstår jag varför alla jag känner som varit där varit så glada och positivt inställda efter sina besök där; själv är jag mer eller mindre lyrisk. Faktiskt så lyrisk att jag igår på egen hand gick dit igen bara för att sitta ned i godan ro och ta en öl och teckna av folk (en övning jag borde göra betydligt oftare för att hålla handen igång, men det blir liksom inte av…).

Det enda negativa jag har att säga om Aifur är att den ligger så långt bort från där jag bor, och att vissa gäster enligt min mening kunde sitta och bullrigt skryta nån annanstans, men inget av dessa har ju med någon kritik mot krogen att göra. Källarlokalen är perfekt, och besökarnarnas lungkapacitet kan man ju knappast skylla krogen för.

För den som inte redan gissat det får Aifur av mig full pott. Jag rekommenderar det här stället varmt, och jag har svårt att förstå hur vissa folk kan snacka skit om det utan att ens ha varit där. Inte ens ett dygn har gått sedan jag satt på Aifur, och jag längtar redan till nästa gång jag får möjlighet att gå dit!

Read Full Post »

på fest med Beckmans

Onsdag är Lill-lördag, det känner de flesta till. I min numera normala vardag innebär det inget annat än att man som vanligt jobbar sent med skolarbete följt av läggdags utan att passera ”GÅ(-ut-och-ha-kul-med-vänner-över-ett-glas-öl-eller-en-kaffekopp)”. Ikväll har dock den trenden brutits en rejäl aning tack vare en inbjudan till mingelkväll med studenterna från Beckmans designhögskola.

Efter en lång och mentalt ansträngande dag fylld med mönsterförändringar och toileinprovningar var jag inte direkt på topp, men en ordvitsfylld fika med goda vänner på Nordiska museets café gjorde susen för både humör och själ. Till min stora glädje fanns det i museishopen fortfarande måttband med modesiluetter på baksidan (har velat ha ett i över ett år), och det var riktigt skönt att få bättra på spacklet (=sätta på dagens första smink) på toan innan jag begav mig mot Östermalm.

Det var en trevlig kväll fyllt av välstylade människor (gissa vem som kände sig som en totalt stillös lantlolla bland alla trendsäkra fashionistor), alldeles för hög musik och chansen att för den som missade under Stockholms modevecka nyligen få se samtliga av Beckmans-studenternas visningar. Vissa alster undrade jag hur de kommit på tanken att utföra, andra gjorde mig stum av beundran.

Alldeles för tidigt lämnade jag den fina lokalen för att bege mig mot min lånade lägenhet. Den vuxna kvinnan i mig påpekade strängt att det ju minsann är en dag i morgon också, och den börjar som alla andra veckodagar tidigt. Dessutom låg det två dagars disk och väntade på uppmärksamhet! Den betydligt yngre damen i mig försökte envist hävda att det minsann inte är varje onsdag det händer något kul, så varför inte passa på? men den vuxna kvinnan (jag misstänker starkt att hon förtjänar titeln ”rivjärn”) gick inte att påverka. Jag kommer säkert vara tacksam för henne i morrn bitti, men det är då det…

Read Full Post »

Den första praktikdagen är avklarad. Jag var väldigt nervös inför presentationen, men när jag var framme vid dörren såg jag en ekorre leka i ett träd, och då visste jag att allt skulle gå bra.

Dagen har varit minst sagt intensiv, med nya resvägar, nya lokaler, nya människor och tusentals nya intryck. Jag har fått en uppgift att arbeta med -rekonstruera en tröja från Dalarna i en bestämd storlek. Uppmätningen är färdig sedan tidigare så det är bara för mig att omarbeta mönstret (sprängning av mönster är ju min aaaabsoluta favorit i mönsterkonstruktionen! Eller inte. Nåja, been there, done that och jag vågar påstå att jag har ganska god koll på hur man måste tänka för att hålla kvar plaggets karaktär, och storleksförändringen är inte jättestor, så det kommer nog gå bra).

Efter alla intryck är jag dock helt slut i huvudet så nu, strax efter klockan 21 har jag ytterst svårt att hålla ögonen öppna. Fascinerande hur man kan reagera fysiskt på glada upplevelser.

Jag måste erkänna att jag än så länge trivs skamligt bra i storstan; jag känner att jag har utrymme att finnas, och möjligheten att sätta sig på ett café för en god kopp kaffe närsom jag helst önskar är enastående; jag känner inte ens att jag berörs alls av råkyla eller snömodd. Det gör dock mina stackars kängor som jag varje kväll försiktigt putsar rent från saltstänk och annat obehagligt med en fuktig strumpa (känner mig som en backpacker och saknar tygtrasorna som finns bland gömmorna hemma). Idag ångrade jag rejält att jag inte tagit med mig skofettet, och eftersom jag vägrar köpa en massa grejer i onödan har jag sett mig om efter substitut. Valet föll på min egentillverkade ringblomssalva, vilken jag glatt smetade in det svarta lädret med. Jag har ingen aning om hur bra resultatet blir, men det lär ju märkas i morgon bitti. Håll tummarna!

Read Full Post »

Older Posts »