Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2012

Mitt första studieår på Sätergläntan satt jag en kväll på en bänk och stickade när en gammal man kom fram och frågade mig vad jag stickade på för fint. ”Jag stickar strumpor”, svarade jag, och han började genast lovorda alltihop. Ord som ”underbart”, vackert”, ”fantastiskt”, ”fint”, och andra positiva adjektiv forsade ur hans mun utan att han i mitt tycke tittat något nämnvärt på hur det faktiskt såg ut. Väl medveten om att det finns vissa personer i äldre generationer som berömmer vartenda litet praktiskt arbete man gör i hopp om att någon ska fortsätta att arbeta med vad de själva höll på med som unga lät jag honom hållas och lade inte så mycket vikt vid det.

En kort stund senare, när han och hans hustru höll den föreläsning jag suttit och väntat på, gick det upp för mig att jag kanske råkat på landets största textilälskare. Med en barnslig glädje och total brist på respekt för regler och normer visades det upp än den ena, än den andra textila prylen för mina ögon. Varenda liten sak hade en historia att berätta och det talades om dem som om de hade egen själ. Vissa saker var så simpla och i mina ögon fula att jag lätt skulle betalat för att slippa se dem, andra så vackra och genomarbetade att jag nästan grät av avund på dess tillverkare. Och visst förstod jag också att alla vackra ord Raine Navin öst över min stickning varit innerligt menade; det är helt enkelt sådan han är, och varje gång jag ser honom och hans fantastiska hustru Gunilla Skyttla sprids en glädje och värme i hjärtat och får mig att vilja göra….. ja, vad som helst bara jag får skapa i textil!

Gunilla och Raine

Ikväll rekommenderar jag alla som har möjlighet att kl 20:00  sätta på SVT och titta på K Special. Programmet är tillägnat dessa fascinerande människor, som garanterat kommer lämna ett varmt avtryck i alla som på minsta sätt uppskattar textilt arbete. Och för den som liksom jag slängt ut dumburkenn och nöjer sig med dataskärmen så kan jag glädjande meddela att detta program också finns att beskåda på SVT play.

Annonser

Read Full Post »

Cirkelkjolen är färdig! Efter att ha påbörjat och gjort den halvfärdig har den fått hänga ut sig på en galge i några veckor. Eftersom kjolen är en hel cirkel runt om visste jag att dess längd efter ett tag skulle variera beroende på om det var trådrak eller skrådd, så jag har väntat med att fålla nederkanten tills jag klippt rent lite. Det beslutet visade sig vara klokt -trots att kjolen bara går ned till knäna hade den hängt ut sig med närmare 5 cm på sina ställen, vilket i det här fallet innebär en förändring på 10 % i kjollängden.

Ja, det ÄR värt att vänta några veckor med att påbörja nederfållen ibland

Glädjen att få plocka fram min gamla trotjänare Lilith igår kväll var i det närmaste obeskrivlig. Min egen symaskin, som stått nedpackad i sin väska i över två år, fick äntligen glänsa i solen igen. Och mjukt och fint arbetade den sig fram över tyget, som om det inte alls gått fyra år sedan den fick sin senaste service och jag dessutom varit en god ägare och klappat på den och gett den olja för bara någon dag sen. Jag älskar min symaskin!

Min fina, fina, symaskin!

Och därmed har jag byggt på min personliga garderob med ett nytt plagg. Känns otroligt roligt att göra något modernt åt sig själv igen, det känns som att det var evigheter sen sist. Får se när jag tar tag i nästa projekt. En vettig bild på hur kjolen ser ut när jag bär den kommer när jag funnit lämplig spegel alternativt person som kan fota mig.

Till dess får ni nöja er med en bild på kjolen utlagd på golvet. Yttertyget är i 50% viskos 50% bomull, och fodret i 100% viskos. Den stängs med dragkedja och knappar samt har en ficka i ena sidsömmen.

Kjolen utlagd på golvet

Read Full Post »

Jag köper böcker om mode och skyller på mitt jobb. Vet inte om man bör skratta eller gråta över det faktumet, men att jag under sommaren arbetar med levandegörande av ett svenskt hem i beredskapstid under andra världskriget (1942, närmare bestämt) har gjort sitt till att jag inte bara blivit mer intresserad av, utan också behöver läsa på om denna tidens mode. Att jag dessutom älskar modehistoria gjorde det ju direkt inte svårare att investera i ytterligare en bok till mitt privata bibliotek.

Den här gången var det ”Forties Fashion – From Siren Suits to the New Look” av Jonathan Walford.

Klicka på bilden för att beställa den från bokus

När jag slår upp första sidan blir jag långt ifrån imponerad. ”Ytterligare en bok med bilder på nya skyltdockor iförda gamla kläder” är min första tanke, men när jag bläddrat ett tag blir jag betydligt mildare i sinnet. Förvisso finns det en hel del bilder på just gamla kläder uppsatta på moderna dockor i sann museial anda, men boken innehåller så mycket mer material än så. Samtida modeteckningar, reklambilder och fotografier. Dessutom lagom mycket informativ text som väcker intresse utan att ta för mycket plats.

Ett stort minus enligt min åsikt är dock att bilderna inte följer en vettig tidsordning. Personligen föredrar jag upplägget att äldst kommer först och yngst sist á la tidslinjerna man fick arbeta med i skolan. På detta sätt är det lätt att hitta ett speciellt årtal (som jag i det här fallet letar efter), och man kan också tydligt följa modets utveckling. Författaren har istället valt att arbeta på det sätt man gör i exempelvis ”-in detail”-böckerna (18th century detail, 19th century in detail, underwear in detail osv…), nämligen att arbeta efter olika kategorier, såsom ”Kangaroo pockets and siren suits”, ”Independence and limitations”, ”Beauty on duty” och så vidare.

Bokens alla fina bilder och väl formulerade text uppväger mer än väl dess kategorisering (som säkerligen kommer vara till fördel i något annat arbete för mig framöver, bara för att jag är missnöjd med det just nu). På det stora hela är jag mycket nöjd med mitt senaste bibliotekstillskott och rekommenderar den varmt!

Read Full Post »

Jag upphör aldrig att förvånas över volymmängden på olika produkter man kan köpa. Generellt tycks det också vara så, att ju exklusivare vara, desto mer udda volymmängd. Mitt senaste livsnödvändiga inköp var ett praktexempel på detta.

Som de flesta hantverkare lider jag av ansträngd muskulatur. Spikmattan är en god vän till mig (som jag nyttjar alldeles för sällan, det medges), och den senaste kamraten att hjälpa mina stackars axlar och nacke heter liniment. En liten burk för många pengar inhandlades i närmsta hälsokostbutik (vid provning visade den sig vara det bästa som hänt mina stackars muskler på många år: hettar som eld och kyler som is -stamtidigt! Och dessutom lindras värken avsevärt).

Mycket nöjd med mitt inköp insåg jag plötsligt volymmängden jag köpt: 59 ml. Kalla mig gammalmodig, men hur svårt hade det varit att låta innehållet vara jämnt 60? Det där med nian på slutet brukar ju dessutom oftast användas för att få priser att verka lägre än de egentligen är -är det då också meningen att jag ska känna att burken innehåller mindre liniment än jag faktiskt betalar för? Och då frågar jag mig samtidigt om det inte hade varit bättre att låta innehållet vara 61 ml istället -skillnaden är mycket liten, men visst känns 61 mycket större än 59?

Dagens inlägg har handlat om i stort sett ingenting, och definitivt inget världsviktigt. Tror bestämt jag fortfarande återhämtar mig efter gårdagens underbara vikingamarknad. Kulturgotharen tackar för sig för idag, och lovar mer nördigheter och annat livsnödvändigt i framtiden.

 

Read Full Post »

Bara någon kilometer in i landet spelades den finaste av hyllningar till ett land: Monty Pythons ”Finland”. Vi ansåg alla det mycket passande då vi just kört in i vårt kära grannland. Att det råkade vara ett annat grannland än just Finland spelade mindre roll. Den glada gruppen svenskar gillar alla sina grannar!

Under midsommaraftonens picknick blev jag helt sonika erbjuden sista platsen i en bil som idag skulle avfärda mot Trondheim och en vikingamarknad där. Självfallet var det omöjligt att tacka nej till (jag hade aldrig varit i Trondheim, och den här sommaren hade jag heller inte räknat med att komma iväg på någon vikinga- eller medeltidsmarknad alls), så i morse mötte jag med flätat hår klädd i vikingakläder (märkligt nog hade dessa prioriterats att ta med till sommarbostaden) och väskorna fulla upp mina färdkamrater.

Några timmars solig färd i sagolandskap senare anlände vi till Trondheim, och efter lite letande (det kunde ha varit bättre skyltat) hittade vi fram till marknaden. De av oss som glömt att ta ut kontanter fick skjuts av en lokal viking till en bankomat. Han skulle ändå iväg och handla själv, så vi fick åka med, och via honom fick jag lära mig lite mer om marknaden, vilken firade sitt andra år i år och som anordnats av den lokala vikingaföreningen som tydligen inte är nämnvärt äldre.

Nya och gamla vänner -en typisk bra marknad helt enkelt

Nere vid vattnet flockades tält och knallar och glatt överraskade att vikingaklädda människor slapp betala inträde strosade vi in på området. Marknaden var liten men kvalitativ -det var länge sedan jag sett så mycket bra hantverk på så liten yta. Textilaren i mig dregglade över det faktum att det inte fanns en stickad eller virkad sak i närheten -däremot en massa nålbundet och brickvävt; växtfärgade garner, smycken i silver och brons, träföremål, smide och mycket annat.

Ståndet med den polska försäljaren med smaksatt honung skulle visa sig både ljuvligt och farligt. Nånstans mellan 30 och 50 olika smaksättningar erbjöds, och provsmakningen var genast igång. Naturligtvis smakade vi inte på alla, men några olika varianter hann vi med, den ena godare än den andra. Min absoluta favoritsmaksättning (saffran) fanns märkligt nog inte, men vad gjorde det när man kunde välja bland andra exotiska smaker såsom tranbär, blåbär, hallon, tranbär/kiwi, kardemumma, kanel eller barbeque. Själv investerade jag i en superb körsbärshonung.

Jag hade inte tänkt köpa något alls i prylväg, men utan förvarning fastnade jag för ett ursnyggt litet bronssmycke i form av en räv, vilken jag genast insåg skulle göra sig alldeles ypperligt bland mina rader av pärlor på klänningen. Dyrt var det inte heller tyckte jag, speciellt inte sedan det är en kopia på ett norskt fynd. Efter att jag placerat den på sin nya plats i världen konstaterade jag att min vikingautstyrsel arbetas fram mot ett sant skandinaviskt utseende, med smycken från Norge och bucklor från Finland. Undrar vad som kommer härnäst; bronssmycken håller det uppenbarligen på att bli (var minst sagt sugen på ytterligare två smycken, men nån måtta får det allt vara).

Min nya beskyddare, visst är han underbar!

Jag tycker att det är fantastiskt hur en så ung förening kan anordna en så trevlig marknad! Den gav sannerligen mersmak, och jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att besöka den igen!

Read Full Post »

önskar Kulturgotharen Pinglan Vargtass

Read Full Post »

En ljuvlig sovmorgon och en cykeltur i mestadels uppförsbacke senare tyckte jag mig vara värd att få sitta ned en stund i solen och njuta, så jag tog min hätta med mig och spatserade ned till sjön. Där på en bänk satt jag i solskenet och avslutade fastfållningen av linnefodret mot vadmalen. Emellanåt lät jag blicken vila på vattnet vars vågor gnistrade som kristaller i det inte alltför varma dagsljuset. Till mitt förtret hade jag glömt bivaxet hemma, så fick skänka min sömnad en massa saliv för att hålla tråden konstant fuktig istället. Nu är min hätta så gott som klar, bara att fixa stängningsanordningen, vilken lutar åt prylade hål och läderremmar/linneband. Hur jag beslutar märks framigenom.

Drakarna blev olika stora, men jag kommer känna mig ursnygg i alla fall

Inför midsommarfirandet (som jag inte har en aning om hur det blir i år, när jag befinner mig över 60 mil från den plats där jag brukar fira högtiden) bestämde jag mig också för att det var dags att lära sig göra cheescake. Denna enastående läckerhet hade jag tills idag aldrig försökt tillverka själv, men nu kändes som en bra dag att börja. Så jag letade fram ett trevligt recept med så få ingredienser som möjligt, gick ett ärende till affären och satte igång. Varvad med krossade digestivekex samt smaksatt med lime och passionsfrukt vågar jag påstå att jag lyckades riktigt bra med mitt första försök.

Cheescake med lime och passionsfrukt. Mums!

Och om jag inte blir nöjd med resultatet av mitt dessertbakande kan jag ju alltid konsultera frysen istället. Fråga mig inte hur detta gått till, men just nu äger jag fler glasspaket på samma gång än jag någonsin gjort tidigare. Några extrapriser hit och ”jag-är-minsann-värd-min-favoritglass-emellanåt” dit kan ha med saken att göra (vågar dock inte säga något säkert). Men, men… det viktigaste är ju att man inte lider brist på glass i dessa härliga sommartider.

Och nu när hättan i stort sett är klar känner jag att det är dags att ta tag i ett intr’esse som fått ligga vilande alldeles, alldeles för länge: sländspånad! Jag fick ju trots allt med mig  min ull (en påse gotland, en påse leicester och en påse gobelin) upp till Jämtland, och det vore ju synd om man inte kunde använda den nån gång. Kvällen till ära tänkte jag friska upp mina kunskaper i att spinna ull som bara tesats (dvs fibrerna har finfördelats med händerna, men inte kardats till flor). Håll tummarna för mig. Det (troligen hemska) resultatet kommer säkerligen redovisas här framöver.

Read Full Post »

Older Posts »