Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2012

Nu dröjer det inte länge innan alla mina kaffedrickande gäster får sig äkta kokkaffe när de kommer på besök! Efter sommarens erfarenheter av malande och doserande av kaffe i pannan på spisen har jag fått mersmak på detta underbara sätt att göra kaffe. När jag anlände till föräldrahemmet väntade en mycket fin gåva på mig: mor och far hade letat fram den kaffekvarn som kära mormors mor malde alla sina bönor i. Och nu har alltså denna kvarn gått vidare några generationer och ska tas i bruk av mig. Jag har mycket få minnen av Esther, som dog när jag fortfarande var liten, men är det något jag fått höra så är det hur himmelskt kaffet hon gjorde smakade. Tänk om magin sitter i kvarnen? När jag fått tag i en trevlig kaffepanna kan vi ta reda på det!

Ser fram emot att välkomna gäster i mitt hem och bjuda på lite äkta kokkaffe.

 

Som en liten parentes idag kan jag också lämna det glädjande beskedet att overlocken är en välvilligt inställd maskin. När jag trätt om den en gång och justerat trådspänningarna lite sydde den snällt på med nästintill perfekta sömmar. Några droppar symaskinsolja senare uppförde den sig som om den vore nyss hemkommen från service! Fina, fina bernina, vad glad jag är att du finns!

Annonser

Read Full Post »

Att köra långresor regniga dagar är en typiskt dålig idé. Redan ett par mil ut ur Östersund var jag tvungen och stanna och vila första gången, eftersom jag blivit så dåsig av vädret. Tur att jag bara skulle köra knappt 20 mil, eftersom första mellanlandningen var mitt hem i Sveg: folkhögskolan Bäckedal. Som alltid fick jag en stark känsla av ”hemma” när jag svängde in på parkeringen, och mötena med gamla vänner och totala främlingar bekräftade den känslan; en gång bäckedaling, alltid bäckedaling.

Att vinka av folk på väg mot Hammarede för att bygga mila var inte det roligaste jag gjort i mitt liv; som jag önskade att jag kunnat följa med! Och när jag satte mig i bilen för att fortsätta resan söderut kämpade jag mot viljan att istället gå raka vägen till garveriet och skrapa fårskinn.

Men färden fortsatte söderut, med ett litet stopp vid Helvetesfallet ett par mil norr om Orsa. Jag älskar vattenfall av alla de slag, trots att jag är livrädd för dem (och mycket annat som har med just vatten att göra). Och självklart var jag tvungen att promenera ut på bron (det må vara höst och inte i närheten av vårflod, men kaskaderna var ganska respektingivande i alla fall).

…och i Mora stannade jag till hos goda vänner och åt lunch i världens mysigaste växthus. Det diskuterades framtidsplaner och konstaterades att livet är riktigt härligt. Efter ett par mycket trevliga timmar gick färden till mellanlandning nummer två: Insjön och Sätergläntan. Aldrig har jag varit med om ett sådant fantastiskt mottagande som där och då. Skuttade upp i vävstugans tv-rum ropandes ”TADAA!” och svaret blev glädjetjut och överfallskramar. Bättre blir det inte!

Efter två inspirationsgivande mellanlandningar som fick det att klia i fingrarna efter att få arbeta med …i stort sett vad som helst bara jag får jobba kreativt med något, var det slutligen dags att åka de sista 30 milen till destination två: föräldrahemmet. Under den här resan har kära mor kallat mig globetrotter, men personligen skulle jag nog vilja kalla mig för swetrotter -jag har den stora glädjen att ha goda vänner lite varstans i landet, och det är underbart att kunna hälsa på i alla fall några när man ändå har vägarna förbi.

På vägen hem stannade jag till för att äta lunch på favoritraststället några mil söder om Vansbro. Sushi som färdkost är klart underskattat! Hemma i Västergötland väntade inte bara familjen (inklusive katt) utan också en välbehövd vila och min overlockmaskin. Lite lagom trött efter två dagars färd var det nog mest dumt att försöka få ordning på inställningarna samma kväll som kartongerna bars in i hallen, men jag var ju tvungen att försöka! Naturligtvis gick det inget vidare, men det blir nya tag ikväll igen.

Här i Skaraborgs skogar blir jag kvar i ytterligare två dagar innan jag tar lämplig packning med mig och flyttar upp till huvudstaden. Mitt nya jobb börjar på tisdag. Bostadssökning pågår för fullt, och mitt kreativa arbete kommer dessvärre att ligga lite på is tills jag fått tag i en bostad där jag både har plats och tid att arbeta med något vettigt. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan så kan ske, för jag har många projekt jag längtar efter att få sätta tänderna i.

Fortsättning följer…

Read Full Post »

på väg

Bilen är packad (förvånansvärt hur mycket grejer en enda bil kan rymma), lägenheten städad och namnskylten på dörren nedtagen.

Dagen till ära har himlen valt att öppna sig; det var lagom roligt att få alla grejerna fuktiga, men jag intalar mig att det är bättre att det regnar än att solen steker på och bländar en på vägen. Om några minuter anländer min hyresvärd för att ta emot nycklarna, och jag sätter mig i bilen med inriktning söderut. Det blir ett par stopp på vägen, först i Sveg (Bäckedal) och därefter Insjön (Sätergläntan). Under tiden håller jag ögonen öppna efter bostad i huvudstaden och njuter av alla underbara vänner jag har. Tack till Maria och Frida som hjälpte mig att bära och tog hand om gammal mat så jag slapp slänga den!

Sommaren i Östersund har varit fantastisk. Hur rolig höst jag än har att se fram emot känns det otroligt vemodigt att lämna stan.

Read Full Post »

De senaste åren har jag så fort augustilönen anlänt köpt något fint till mig själv. Som för att belöna mig själv att jag klarade ytterligare en sommar med ytterst få penningar att röra mig med. Det måste vara något jag blir glad av att ha, och det gör inget om jag har nytta av det. Vanligen är det böcker eller ett par skor, den här gången var det något jag både längtat efter att kunna skaffa och dessutom har ett stort behov av.

Jag fick syn på den för några dagar sedan när jag i halvt panik upptäckte att jag inte äger ett enda par hela strumpbyxor, och att det kändes som en bra grej att ha hela på sig under arbetsintervjuerna. Priset var alldeles för högt just då, men jag kunde ändå inte släppa den, så i förmiddags var jag på plats några minuter efter att butiken öppnat, med starka förhoppningar om att de få kvarvarande exemplaren inte hunnit säljas på löningsdagen (vilken jag spenderade på ett tåg).

På vägen dit passerade jag ett antal militärer, vilket kändes en aning märkligt på en lördag, men när jag kom fram till den stora orkestern som spelade pampig marschmusik började jag inse att något är i görningen på stan idag. Vad som händer i Östersund denna soliga lördag har jag noll koll på, men innan jag återvände till lägenheten hann jag upptäcka att hela stortorget och även flera gator är fyllda av marknadsstånd. Dessutom fanns dessa två ryttare, iklädda 1700 års uniform att beskåda. Dreggelfaktorn var med andra ord hög.

 

Ett snabbt foto med mobilkameran senare rusade jag in i affären, snappade åt mig en av de tre kvarvarande väskorna jag spanat in, betalade glatt och gick hem igen.

Ja, årets gåva till mig själv var en snygg väska i vegetabilgarvat läder (kromallergiker som jag är kan jag inte använda sådant läder utan att få utslag, så även om jag inte varit medveten om den hemska miljöpåverkan kromgarvning gör hade jag ändå fått avstå dessa produkter). Väskan är stor och rymlig, med ett par innerfickor och foder i bomull.  Som alla vet blir läder bara snyggare med åren, och med lite klappande på (=rengöring och infettning) ett par gånger om året kommer den här väskan att hålla i minst tio år, troligen det dubbla och kanske betydligt längre än så.

Read Full Post »

Gårdagen ägnades åt att flänga och fara på diverse tåg och bussar, prata med människor, och därefter flänga och fara på diverse tåg och bussar igen. Slutresultatet av dagen och en intervju som varade i nästan tre timmar (mer trevliga samtal med kommande chef och kollega än regelrätt intervju) var gott: om en och en halv vecka börjar jag mitt nya jobb i Täby, Stockholm!

Glad som få ignorerade jag allt vad regn heter på vägen till min vän som jag sover hos, utan nynnade med ett flin på läpparna ”Singing in the rain” när jag promenerade på de blöta trottoarerna, mötandes allehanda stressade människor upprörda över den fuktiga väderleken. En fryst blåbärspaj, lite grädde och pommac inhandlat senare bänkade jag mig framför datorn och påbörjade nästa fas i vad som skulle kunna kallas ”Pinglan strukturerar upp sitt liv” -nämligen att söka bostäder. Det är ju helt fantastiskt att ha ett jobb som väntar på mig (speciellt sedan det var så tungt att lämna sommaranställningen), men det är ju en fördel om man har någonstans att sova också.

Så nu, närmare 9 år efter att jag ställde mig i bostadskön har jag lämnat intresseanmälan på mina första lägenheter i stan. Dessutom har jag (naturligtvis) ägnat ett antal timmar åt att svara på annonser på blocket. Om någon av mina läsare råkar ha tips på trevlig lägenhet/rum på lämpligt pendelavstånd från Täby tar jag tacksamt emot tips.

I övrigt ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot helgen -anländer till Östsersund fredag kväll, och har som mål att lämna nycklarna till lägenheten söndag kväll. Packa ihop och flyttstäda en hel lägenhet… det borde man väl hinna med på två dagar? Det är mycket nu, men roligt är det!

Read Full Post »

Nyanländ till Stockholm känner jag mig alltid en aning upprymd. Kanske är det alla människorna som rör sig på centralstationen som gör det, eller så är det förväntningarna om upplevelser vars chanser att bli förverkligade ökar markant när man kliver av tåget och äntrar huvudstadens mark. Igår kväll anlände jag till Stockholm, med väskorna i högsta hugg och huvudet uppfyllt av planeringar för kommande dagar. Jag hade två arbetsintervjuer (som under kvällen blev tre, när ytterligare en intressent hörde av sig till mig), samt en bostad att titta på (vilken senare blev noll då denna hyrs ut till annan, och därefter en i alla fall, eftersom jag fick tag i en ny som skulle kunna passa. Det är mycket nu…

Som alltid finns det glädjeämnen lite varstans man vänder sig. Mitt resande förgylldes idag av världens mest underbara tunnelbaneförare. Med ord (vilka mer sjöngs än talades ut) i stil med ”Ja, mina damer och herrar, hjärtligt välkomna till detta tåg som tar oss mot Möööörrrrby Centrum. Stig in och tag plats, för nu stängs dörrarna och då köööööööööör vi!” och ”Då anländer vi snart till Stockholms Central, och där kan man byta till andra tåg och bussar som tar er… ja nästan till hela världen! Nästan hela Stockholms buss- och tågtrafik kommer hit, så här kan man byta till vart man vill, och dessutom finns det massor med grejer att göra här i stan. Ha en rolig dag, och ni som sitter kvar får åka med mot Mörby!”

Hade jag inte suttit så långt bak i tåget hade jag sprungit fram och kramat lokföraren vid centralen där jag gick av; dessvärre hann jag med nöd och näppe få en skymt av föraren, en blond man i 25-årsåldern. Om du som läser detta antingen är just denna person, eller råkar känna honom, ge honom en kram från mig. Han förgyllde hela min dag!

Read Full Post »

Idag var min sista arbetsdag som aktör på Jamtli historieland. Hela dagen har ägnats åt att städa, packa och plocka samt umgås och ta farväl av kolleger. Jag kan ärligt säga att min sommar på Per Albin-torpet varit den bästa arbetssommaren jag hittills haft; för trots att jag varit trött som en gnu, och att det tog långt över halva sommaren för mig att inte känna mig som en zombie efter varje arbetspass, så har jag haft så himla kul och lärt mig så mycket bra saker att det varit värt varenda minut.

Här är ett axplock från sista helgen

…spelat på vevgrammofon

…utfört husmodersgymnastik iförd gasmask

Dessutom har jag under sommarens sista dagar

tagit in det egenhässjade höet

…piskat mattor för glatta livet

…samt upptäckt ritualmord av gosedjur!

Och med dessa bilder tackar jag alla underbara kollegor och besökare för den fantastiska sommar jag haft. I morgon beger jag mig mot huvudstaden och arbetsintervjuer. Håll tummarna för mig!

Read Full Post »

Older Posts »