Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2013

Aktiviteten på bloggen har varit ganska obefintlig senaste veckorna, och kommer fortsätta så nån vecka eller två till. Anledningen är att jag återigen flyttat. Den här gången var det mer ”på riktigt” än det varit på många år -ett förstahandskontrakt i Stockholm och varenda möbel och pinal skulle helt plötsligt flytta ut ur förrådet igen på obestämd framtid. Senaste gången jag hade hela mitt bohag samlat på samma plats var för fem år sedan, så det känns väldigt ovant att ha tillgång till allting igen.

Ett sista farväl till gamla lyan -oerhört vackert och praktiskt placerad ovanpå ett garage

Ett sista farväl till gamla lyan -oerhört vackert och praktiskt placerad ovanpå ett garage

Ett par timmars bärande uppför trapporna (ingen hiss i huset, och naturligtvis bor jag högst upp -så innerligt tacksam jag är för mina underbara vänner och föräldrar som slet och släpade för min skull) gav resultat -ett femtiotal kartonger, bokhyllor, sängen, kistan, stolarna, bordet, några påsar och en massa annat befann sig slutligen inne i vad som nu är mitt hem. Fast just nu liknar det mest ett katastrofområde.

Grejer, grejer, grejer överallt!

Grejer, grejer, grejer överallt!

 

När allt var klart firade vi med tårtfika

När allt var klart firade vi med tårta bakad av kära mor

Sakta men säkert, bit för bit byggs mitt hem just nu. En till två kartonger om dagen packas upp, glas, tallrikar och kastruller som legat nedpackade i flera år diskas i omgångar rena från damm, och mycket, mycket långsamt håller jag på att sätta ihop bokhyllan från Jysk. Kände mig ytterst dum när jag först tittade på beskrivningen -en billybokhylla från Ikea är inga problem, men en garderob från Jysk höll ett kort ögonblick på att bli min död! Sedan bestämde jag mig för att tillåta allt ta sin tid, så istället för att försöka sätta ihop garderoben på en kväll siktar jag på att ha den klar i slutet av veckan. Det blir  nog bra.

Uppdateringar om hur mitt hem och min verkstad utvecklas kommer.
Annonser

Read Full Post »

Mitt i ett just nu fullspäckat liv passade jag på att ta ett beställningsjobb. Det var ett ganska akut fall, och jag beslöt mig för att ”vad sjutton, varför inte?”. Så nu har jag suttit här ett antal kvällar och sytt fingrarna blodiga. En intressant upplevelse att plåga sina fingrar och böja nålar som på löpande band igen. Tro nu inte att jag är bitter, för jag tycker faktiskt såna här jobb är riktigt roliga. Ja, på riktigt!

Jobbet bestod i att byta ut den trasiga dragkedjan på ett fodral till en nyckelharpa; en dragkedja som skulle visa sig vara över en och en halv meter långt. Inte en chans att jag fick in det jobbet i symaskinen (lycka till att manövrera ett stort och otympligt fodral i en hushållsmaskin -gissa om jag längtade efter en pälssymaskin just då), så varenda stygn gjordes för hand.

Viktigaste detaljen att lösa var att dragkedjan ska kunna öppnas åt båda hållen inifrån och ut.

Viktigaste detaljen att lösa var att dragkedjan ska kunna öppnas åt båda hållen inifrån och ut.

Två sömmar på vardera sida -först en efterstygnsrad för att fästa dragkedjan ordentligt men ändå elastiskt och följsamt, och därefter en förstärkande fållsöm för att stabilisera. Kul som attan, men mitt pekfinger (som jag använder för att känna efter nålspetsen i varje stygn) ser just nu ut som om det först fått en snyting och därefter dragits mot ett rivjärn. Under skrovlig hy skymtar ett blåmärke. Men vad gör det när man fått utmana sig själv i utmanande material och spännande (otympliga) former? Nej, det här var ett av de roligaste uppdragen jag gjort på länge!

Nu är det lagade fodralet tillbaka hos sin ägare och på väg mot nya mål. Det känns riktigt häftigt att ett arbete jag gjort (om än så litet) kommer att resa över hela världen…

Ett blixtlås, fyra sömmar och X antal blödande nålstick senare var fodralet färdigt.

Ett blixtlås, fyra sömmar och X antal blödande nålstick senare var fodralet färdigt.

Read Full Post »

Just nu går uppdateringarna på bloggen och facebook inte direkt varma. Det finns ett par mycket goda orsaker till detta, och mer om det kommer i framtiden.

Idag ska jag dock ta tillfället i akt och berätta om en alldeles enastående upplevelse jag hade för några dagar sedan. Ett sånt där ögonblick som bara uppskattas av andra människor med lika starkt nördiga intressen som jag själv. En vän hade köpt ett par byxor till otroligt högt pris, som hon var lite osäker på om hon skulle behålla. Passformen var utmärkt (bättre än många par byxor jag sett på gator, torg, åkrar och ängar), men hon ville att jag skulle hjälpa henne analysera kvaliten i tyget, för att säkerställa att de inte riskerar att bli slitna inom bara ett par månader.

Vid första anblicken blev jag en smula skeptisk -det var ett mycket slitstarkt tyg, det kändes direkt och kvaliten var således god, men jag misstänkte starkt inblandning av polyester i vad som i övrigt kändes som ull. Min vän tog av sig byxorna för en analys av insidan, och jag noterade genast ett fint arbete i linningen. En snabb blick på lappen med information om material samt tvättråd och jag skrek nästan rakt ut -byxorna var i 100% kamgarnsull, och i en kvalitet så hög att jag genast kom att tänka på en 20 år gammal tröja stickad i just kamgarn (den ser fortfarande helt ny ut). Med dregglande glädje och en aning vördnad klappade jag milt byxorna och konstaterade att de var värda varenda krona de kostat.

Känner mig på ett lyckligt sätt avundsjuk på min vän som äger ett så fint par byxor. Avundsjuk för att jag själv skulle vilja ha ett par, och innerligt glad att byxorna inte bara är i ett så gott material, utan har en så god passform på sin ägare.

Read Full Post »

Det finns uppdrag och så finns det uppdrag. Alla bär på en utmaning, och vissa är roligare än andra. Det senaste hann jag inte mer än titta på för att konstatera att symaskinen är överflödig -man syr helt enkelt inte i en dragkedja på drygt en och en halv meter med en (om än suverän, stark och pålitlig) hushållsmaskin.

Nu undrar du säkert vad som kräver en så lång dragkedja och svaret på denna fråga är: ett instrumentfodral! Som vanligt ställer jag mig frågan vad jag gett mig in på, men till skillnad mot vad många nog tror ser jag verkligen fram emot att få skrida till verket. Det här är en utmaning av det ovanligare slaget och jag är både stolt och glad att ha fått den.

Den hårdaste nöten att knäcka i hela projektet är förmodligen redan avklarad -dragkedjan. Ett instrumentfodral behöver kunna öppnas i båda riktningarna från mitten och utåt mot sidorna. Finns vad jag vet inga blixtlås som är konstruerade så. Det finns normala kedjor som går år ett håll, och så finns det 2-vägslås för jackor som öppnas utifrån mot mitten. Därmed jublar vi Hurra Hurra för dragkedjor på metervara där man själv sätter på öppnarna och därmed kan välja hur de ska löpa längs kedjan.

20130111_195200

Nu återstår alltså bara den lilla detaljen att ta bort det gamla och sy dit det nya. Undrar hur många mentala smällar på fingrarna jag kommer ge mig själv för att jag innan arbetets start tänker att ”Det blir nog inte särskilt svårt!”. Det återstår att se…

Read Full Post »

Det är inte ofta jag önskar mig en annan kropp än den jag fötts med, men det finns stunder då jag suktar efter en lång, rak figur. Varför då? Jo, för att då skulle jag kunna bära sådana här kläder:

spring 2013

Alexander McQueens höstkollektion 2013

Kritstreck… finns få ord som är så vackra och eleganta. Kritstreck i vitt, lila, rosa, blått eller silvergrå mot mörkt grå eller svart botten.

00010fullscreen

Dessa plagg hade jag hoppats se på  Sveriges gator, torg och skogsstigar: McQueens herrkollektion för våren 2012

Färgerna svart och vitt kombinerade i rutor och ränder -finns få saker som kan bli så snyggt (fast rutorna är lite farligt i Sverige -hur många förknippar inte just rutor med köksgardiner?)

fall 2013

McQueens höstkollektion 2013

Allvarligt talat -varför är vi så rädda för färgstarka detaljer? Det är ju så underbart att det inte finns ord för det!

Ja, nu sitter jag här och önskar att jag hade en kropp byggd för att bära dessa fantastiska plagg; ack vore jag en man!

Men så är ju inte fallet, faktum är ju trots allt att jag är en kvinna, med kurvor därefter. Tur att jag behärskar mönsterkonstruktion och kan sy mina egna kläder, inspirerade av vadhelst jag vill.

Read Full Post »

Det här med att vara helt orkeslös när man kommer hem från jobbet är inget att rekommendera en kreativ själ. Den enastående kombinationen av att vara totalt slutkörd och att inte kunna bestämma sig för vilket projekt man helst vill jobba med ger det fantastiska resultatet av……INGENTING.

När mitt lilla julhobbyprojekt, som bara skulle ta ett par veckor att färdigställa, ser ut att snarare ta två-tre månader så är det inte så väldans mycket att rapportera där heller just nu. Arbetet går sakta, sakta, sakta men säkert framåt.

UTOM

Mitt nya, superfina yllemuslin från medeltidsmode som nyligen anlände till mina händer. Tänk att ett tyg av ull kan bli så tunt och genomskinligt! Att hitta yllemuslin är otroligt svårt över huvud taget då det idag är ytterst få tygföretag som tar hem det, och att dessutom hitta det i färgen svart… min lycka när jag såg att det existerar var total.

738332_372540452842438_1650415098_o

Just nu ligger tyget omsorgsfullt upprullat på en pappskiva i väntan på att jag ska ordna med fållning. Sedan ska jag njuta av min nya, följsamma, superfina yllesjal…

Read Full Post »

Igår beslöt jag mig för att det var dags att fixa utväxten. Min kära blonda lugg hade fått ett par centimeter mörk utväxt, och paketet med blondering stod där och väntade på mig sedan en månad tillbaks. En sådan pytteliten utväxt krävde ju dock inga större mängder, och det kändes synd att slänga allt som blev över, så jag grabbade tag i ett av mina mårdskinn, skar loss lämplig bit, fuktade och klenade in halva pälsbiten med blonderingskräm.

740824_371221436307673_1052207154_o

40 minuter senare sköljde jag spänt fram resultatet. Jodå, nog hade blonderingen tagit alltid!

472339_493901480653117_2133611728_o

Såhär i efterhand inser jag ju hur puckat det var att använda just mård till experimentet. Mården har ju redan en naturligt blond del på halsen och bröstkorgen, så nåt vidare coolt resultat blev det ju inte den här gången. Faktum är att om man inte vet om att pälsen blonderats så skulle man lika gärna kunna ta för givet att jag skurit ut en del av mårdens bröstkorgsparti (provbiten består dock av ett parti från ena bakbenet). Däremot kan man ju ta med sig kunskapen till andra spännande pälsprojekt; möjligheterna är oändliga bara man kommer igång och har lämplig päls att leka med! Vem vet vad för spännande upptäckter som redovisas här på bloggen i framtiden?

Så med detta lilla experiment kan jag bara konstatera: Fortsättning följer!

Read Full Post »

Older Posts »