Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2013

Att leva nomadlivet med större delen av sitt bohag i ett förråd under flera års tid ger sina biverkningar. Både på sättet att se på sitt hem och sina tillhörigheter, men också i vad det är för tillhörigheter man i slutändan upptäcker sig äga. I en månad har jag nu bott i min egna lägenhet. Det börjar bli inbott, jag har som vanligt arbetat fram en känsla av att jag nog egentligen bott här i flera år, de flesta av lådorna är uppackade och i arbetsrummet pågår flera projekt samtidigt vilket i praktiken innebär en enda röra.

Under uppackandet har jag lärt mig att jag har blivit/gjort av med en hel del prylar under åren (vilket oftast känns väldigt bra), och även skaffat dubletter av vissa saker. Exempelvis har jag två fullt fungerande strykjärn och inte mindre än tre mortlar. Däremot finns inte ett enda rivjärn, vilket var till stort förtret när jag skulle göra raggmunkar förra veckan. Ett i det närmaste oändligt antal snapsglas kan nog för en förstagångsbesökare ge ett totalt felaktigt intryck av mig, men de är alla arvegods och jag kan liksom inte med att göra mig av med dem.

De sex neongula champagneglasen (som jag inte har minsta minne att någonsin haft i min ägo) har däremot fått expressbiljett till soprummet!

 

Annonser

Read Full Post »

Man skulle kunna tro att allt händer på en gång, men riktigt så är det inte. Tack och lov! För snart en månad sedan (redan en månad, wow!) flyttade jag in i min nya bostad där en verkstad så sakteliga håller på att byggas. Två veckor efter det började jag på ett nytt jobb, och jag märker redan stora skillnader från det förra. Bättre dygnsrytm, psykiskt lugnare arbetsklimat (dock mer fysisk aktivitet, vilket än så länge märks ganska rejält i benen) och ork att jobba när man kommer hem. Och det är verkligen tur, för helt plötsligt fann jag mig där med nya uppdrag. Fantastiskt roliga grejer, dessutom!

En liten försmak på vad som sker i verkstan just nu:

856680_395516583878158_1228472029_o

Read Full Post »

Nöjd, nöjd, nöjd med mig själv! I fredags kväll vågade jag äntligen öppna den stora (och tunga) kartongen från Ikea som stått lutad mot väggen i närmare en vecka. Det var dags att göra slag i saken och sätta ihop sitt arbetsbord, vilket jag beräknade ta hela helgen. För en gångs skull hade jag beräknat fel åt rätt håll. Klockan ett lördag eftermiddag stod bordet klart -inklusive de sex förvaringslådorna. Inte en skruv satt fel, bordet var stabild, rätvinkligt och fullt funktionellt; dessutom hade jag kommit ihåg att sätta på möbeltassarna. Stoltheten var utan gräns.

69533_393714324058384_1188612937_n

Men min självhyllning slutar inte där. En snabb blick på förpackningen tände en idé -jag har hela tiden planerat att tillverka en anslagstavla. Av frigolit, vadd och lämpligt tyg skulle skapelsen förverkligas, men inte än på flera veckor. Viss tid att få upp bohaget, bo in mig och börja arbete ville jag allt ha. Men så stod jag där och tittade på världens kanske bästa substitut. Kartongen har ypperlig storlek och väger nästintill ingenting. Två små krokar i väggen senare kunde jag utan problem hänga upp min nya anslagstavla. Återanvändning när den är som bäst -inte en enda förändring av grundmaterialet har gjorts -tillsätt endast nålar. Inte blev det nåt vidare skräp till soptunnan heller -stort plus bara där!

64768_393718597391290_1576359672_n

Nu sitter jag här vid mitt nya arbetsbord, som redan belamrats med papper, pennor, penslar, akvarellfärger och lyrisk skaparanda (långt över ett halvår har gått sedan jag senast brukade penslarna). Framför mig har jag den ovärdeliga storyboard som har ett liv av oändliga nålstick och kritiska, studerande blickar framför sig…

Nu kan jag arbeta igen!

Read Full Post »

Jag säger då det, tiden springer iväg! Och inte hinner jag tänka på coola, finurliga, trixiga, inspirerande eller kreativa saker att skriva på bloggen. Det är helt enkelt lite mycket just nu, men det ser ut att kunna lugna ned sig snart.

Nyligen har jag som jag redan skrivit om flyttat, och så sakteliga börjar lägenheten likna ett hem. Bara för att förstöra den nästintill funna hemfriden var jag i söndags på Ikea och inhandlade två nya möbler, varav inte en enda packats upp en millimeter -det blir helgens glada syssla att skruva ihop ett arbetsbord, och någon gång framöver kommer den nya bokhyllan att sättas upp på väggen.

Dessutom har jag i dagarna börjat ett nytt lönejobb, och därmed varit något av en zombie om kvällarna. Märkligt hur man kan bli så trött av att byta miljö och arbetsuppgifter. Men, men…. skam den som ger sig! Kulturgotharen kämpar vidare i sin kreativa strävan, planerar framtid och tvingar tiden att räcka till annat än det nödvändigaste. Små förändringar görs, och den officiella mailadressen (pinglan.vargtass@gmail.com) har fått ta emot sina första meddelanden. Roligt!

Ta hand om er!

Read Full Post »

Två veckor har gått sedan hela bohaget släpades in i lägenheten. Nu har alla möbler hamnat på plats och större delen av kartongerna är uppackade. I morgon går färden mot Ikea och inköp av bokhylla samt ett arbetsbord. Snart kommer jag kunna arbeta kreativt igen, och som jag längtar efter detta efter ett uppehåll som nu varat i flera veckor! Under kvällen har jag faktiskt tjuvstartat och rivit lite pappersremsor inför det fortsatta arbetet med konstprojektet.

Dagens viktigaste händelse var det faktum att jag nu inte bara sagt upp mig utan även slutat på jobbet. Den butik jag knegat i under hösten och vintern skulle visa sig vara betydligt mer inriktad mot att agera ”hungrig säljare” än jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig, och sånt fungerar inte riktigt för mig. Så när chansen för nya utmaningar kom tog jag den och på tisdag börjar jag en ny anställning, med nytt schema och förhoppningsvis lite mer ork för eget arbete på fritiden. Jag ser fram emot en vår fylld av beställningsuppdrag (har ett par liggande) och kreativitet blandat med glädjen i det återvändande solljuset.

Min sista dag på jobbet var intensiv, men en avslutningsfika med bästa kollegan hanns ändå med, och hon överraskade med det här fina paketet:

71860_512146508828614_664904262_n

 

Jag fick öppna det först när jag kom hem, så under varenda ledig stund gick jag där och funderade på vad det kunde vara gömt i asken. När jag äntligen kom hem (efter två timmars kamp mot strulig lokaltrafik) drog jag sakta upp bandet, lyfte locket och….

481110_512152858827979_1323849238_n

 

PANG!

En halsduk i regnbågens alla färger! Tillverkad i ull och dessutom rättevisemärkt! Min underbara kollega hade verkligen spänt öronen när jag till och från läckt sanningen om min kärlek till regnbågar och använt uttryck  som ”My new color is rainbow”.

Nu kommer ju då den stora utmaningen: att klara av att bära något färgglatt. Under hela kvällen har jag haft sjalen runt halsen och känt mig synnerligen nöjd -utom när jag fått syn på mig själv i spegeln. Då har allt bara känts fel och jag har fått kämpa emot instinkten att ta av den. Det där med glada färger och underbara regnbågar är en ytterst viktig och naturlig del av mitt inre, men det hör liksom inte alls ihop med mitt yttre. Det blir en intressant nöt att knäcka under tidens gång.

Read Full Post »

Sakta, sakta men ändå ganska säkert förvandlas det totala flyttkaoset till ett hem. En vecka efter inflytt har jag lyckats packa upp lite drygt hälften av alla lådor och skruvat ihop en garderob. Under arbetet med möbeln konstaterade jag mer än en gång att det var en himla tur att jag blev textilkonstnär och inte snickare! Efter fyra kvällar var den äntligen klar; ganska sned men stabil och fullt funktionsduglig. Varje gång jag tittar på de långtifrån 90-gradiga hörnen ursäktar jag mig själv med det faktum att jag är just textilkonstnär, men också att det var första gången jag skruvade ihop en möbel mer avancerad än en billy-bokhylla. Då kan jag till och med känna lite stolthet över att jag lyckades få ihop den över huvud taget.

20130130_221130

I söndags strosade jag iväg till Nationalmuseum; det var sista dagen de hade öppet innan den fyra år långa renoveringen, så det gällde ju att passa på. Jag skäms lite över att erkänna att det var mitt första besök dit någonsin, men trots att det var trångt som attan (man fick köa för att komma in), så var det väl värt det.

Kanske var det kravlösheten i besöket -inget skulle studeras till någon utbildning eller speciellt projekt, ingen guidning skulle fokuseras på, inga förväntningar hade byggts upp angående föremålen eftersom jag inte hade en aning om vad som fanns där och inte. Resultatet var i alla fall att jag gick runt och kämpade emot gråten. Så många fantastiska föremål att jag knappt kunde hålla känslorna tillbaka. Alla gigantiska textila arbeten, möbler, målningar, skulpturer…. För första gången fick jag se den berömda tavlan med Carl XII:s sista resa på riktigt!

20130203_161806

Dessutom var det moderna utställningar som fick min skaparlusta att vakna. Slow art talade rakt in i mitt hjärta -det är ju precis såhär jag själv arbetar! Små, ofta enkla, detaljer som upprepas och byggs till stora verk. Jag stod och tänkte på ett par av mina egna kreationer som jag kände skulle passa in i just den här utställningen. Åh, vad jag började längta efter att få ställa ut mina verk!

Men än så länge är det uppackning av bohag som gäller. Och sedan finns det mer jordnära arbeten som ska ordnas.

Så mycket att skapa -så lite tid!

Read Full Post »