Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2013

Den här helgen har gått i vänskapens och kreativitetens tecken. Besök av goda vänner, besök till goda vänner och utgång tillsammans med goda vänner -vad skulle kunna gå fel? Nej just det, ingenting!

Fredagen bestod av blåbärscheescake och te. För första gången i mitt liv hade jag gett mig an att baka en riktigt cheescake, och resultatet blev en välsmakande kaka som var väääldigt stor. Tack och lov har jag fått hjälp av vänner att hantera den genom att 1. hjälpa till att äta av den 2. låta mig få veta att den går att frysa. 

575531_542164299160168_1647629442_n

Efter fika med underbara vänner fortsatte vi för mot gamla stan och massor av underbart umgänge på vikingakrogen Aifur, vilken vi spenderade resten av kvällen på. Där bestod samtalsämnena av i stort sett ingenting utom nörderi, lekfulla ordstrider och uppskattning av diverse härliga ting. När jag gick hem den morgonen hade jag dessutom fått två nya vänner. 

Det är inte ofta jag känner mig så hemma i ett sällskap som jag gjorde den kvällen, och som pricken över i fick jag massor av beröm för min pälskantade, broderade vadmalshätta. I under fredagskvällen vaknade den där gamla känslan till liv att vilja gå klädd i vikingakläder jämt. Det var en väldigt behaglig känsla, som jag glömt att jag saknat. 

Vissa lediga dagar gör man ingenting som man faktiskt borde (i mitt fall arbeta på beställningarna), men när det man istället gör föder inspirationens gnista och glädjens bubbel så känns det ändå som en väl spenderad tid. Eller som någon så fint brukar säga: ”Varje dag ska vara en glädje att leva. Man får aldrig glömma bort att vara lycklig.”

 

Annonser

Read Full Post »

Jag stressar ofta över hur lite tid jag har; kvällarna liksom bara försvinner snabbare än sand mellan fingrarna, och högen med beställningar och projekt minskar i oroväckande låg fart. Vad gör Pinglan då? Vad _gör_ Pinglan då?

Startar upp ett nytt projekt naturligtvis!

Sanningen är att jag är i ett gigantiskt behov av nya vikingakläder, så min nuvarande outfit består av en nästintill utsliten linnesärk och en hängselklänning i tjock vadmal. Lägg till det faktum att jag ska besöka Visby i sommar och det är inte svårt att lista ut att fler plagg är en bra grej. Första steget blev det mest akuta: en hängselklänning i tunn ull. Påbörjades mest för att jag inte kom vidare i arbetet med beställningarna eftersom projekten just då väntade på provning. Valet hade sedan långt tidigare fallit på ett underbart kypertvävt grått ylle som är riktigt tunt, mjukt och följsamt.

913969_540787935964471_136387455_o

Otroligt fascinerande att se hur olika mycket plats de båda klänningarna tar trots att de är lika stora. När jag vikt ihop de båda klänningarna (den ena ihopsydd, den andra i utklippta bitar), var det nästan som att jämföra en dunjacka med en baddräkt.

Tack vare långa (och försenade) tågresor i helgen kombinerat med den fantastiska idén att packa ned handsömnaden i rätt väska har jag kommit betydligt längre än jag vågat planera. Mycket bra, mycket bra -det innebär att det finns en minimal chans att hinna med en ny särk också. Emellan beställningsjobben alltså (och ja, sedan har vi ju alltid den berömda gotlandsfärjan att jobba ikapp på).

Read Full Post »

Första provningen, plagget sitter bra. Kunden är nöjd, jag är nöjd och arbetet kan utan vidare avbrott fortsätta och bli klart.

901993_539808156062449_291931795_o

Read Full Post »

För närmare tio år sedan satt jag i midvintertid i en bitande kall smedja och arbetade fram modeller i bivax. Det var ett uppbyggande hit, formande dit, justerande här och polerande där. Efter några dagars jobb hade jag och mina kurskamrater byggt upp en ståtlig hög modeller på träpinnar som varsamt bakades in i en blandning av hästgödsel och lera. Efter en tid smältes vaxet ut och de tomma formarna fylldes istället med mässing. Den urgamla konsten att gjuta metall är en fantastisk kunskap jag då och redan tidigare skrapat på ytan.

Några av mässingsgjutningarna jag tillverkade då har jag fortfarande kvar, däribland en liten, ca 7 cm hög figurin i form av en gravid kvinna. Min egen lilla version av en figur som påträffats i uråldriga kulturer över nästan hela världen. Idag, nästan tio år senare, har jag funnit den för mig perfekta användningen av denna hyllning till kvinnan, och jag önskar innerligt att jag tillverkat fler; en sisådär tre-fyra stycken till.

Jag har nämligen insett att denna figur är den perfekta tyngden till tyget vid tillskärning. Varför köpa dyra blytyngder när man kan tillverka egna, vackert formade tyngder i snällare metaller?

892451_537554669621131_1513884741_o

Någon dag kommer jag förhoppningsvis kunna framställa fler kvinnofigurer att vaka över textilierna medan jag nålar, ritar klipper. Fram till dess blir det andra praktiska lösningar, exempelvis nålmagneten och glasburken med galläpplena.

Read Full Post »

Igår kväll skulle jag ägnat mig åt att bara rå om mig själv. Det var det första fredagskvällen på många veckor jag inte spenderade på resande fot alternativt förberedde inför en tidig morgon (på resande fot). Så vad gjorde jag då? Jo, naturligtvis somnade jag tidigt, tidigt, långt innan vinglaset tömts och vaknade först tidigt i morse.

Lördag morgon, regnet faller stilla ute i en ovanligt grå vårdag, inga saker som krävee min uppmärksamhet utan bara en hel dag för mig själv. Äntligen! Långsam frukost, stor kopp kaffe och därefter fram med det sedan tidigare konstruerade mönstret. Det fantastiska kostymyllet låg redo för nålar, krithjul och sax.

I sakta mak och utan minsta stress bär jag arbetet framåt. Älskar sådana här dagar!

906625_537479149628683_974498298_o

Read Full Post »

En fristående del av något större under uppbyggnad är ”Papercut”, en återbrukskreation i papper på en grund av tyg.  Tyget är ett överblivet loppisfynd och pappret är spillbitar från mönsterkonstruktionen. Just nu befinner sig denna tillsammans med två andra av mina skapelser i en låda på väg mot Alingsås-trakten för framtida beskådan. Mer om det inom kort, nu är det dags för mönsterkonstruktion istället =)894040_534458039930794_91821567_o

Read Full Post »

För fem år sedan gick jag i totalt lyckorus. Jag hade just upptäckt att Tanith Lee skrivit en uppföljare på en av mina absoluta favoritböcker, Silver Metal Lover. Den fristående uppföljaren, Metallic Love, läste jag slut på två dagar. Lyckoruset jag upplevde var det ensammaste jag varit med om i hela mitt liv. Nästan ingen jag känner har en aning om denna fantastiska science fiction-författarinna, och än färre känner till kärlekshistorien Silver Metal Lover. Jag kämpade lika mycket mot fåniga lyckoutrop som mot total oförståelse mot dem.

För två och ett halvt år sedan gick jag i lyckorus igen -jag hade just läst att en av de bästa fantasyserier jag läst (om än inte hela, eftersom den fortfarande inte är färdigskriven) skulle bli tv-serie. Lyckoruset jag upplevde var nästan lika ensamt som då jag upptäckte Metallic Love: ingen i min närhet kände till författaren George R.R. Martin och än färre hans underbara serie A Song of Ice and Fire (där första bokens titel, A Game of Thrones, fått låna ut namnet till tv-serien). Även denna gång fick jag kämpa mot lyckoutfall och oförståelse, men hade blivit bättre på att ignorera folks okunskap. Jag satt ensam i det studentrum där jag just då bodde och streamade varje nytt avsnitt så fort det kommit ut på nätet. Såvitt jag vet var jag ensam på skolan att följa serien.

Året därpå, när säsong två lanserades, hade något hänt. Som av ett trollslag kände nästan alla runtomkring mig till den fantasyserie som tagit världen med storm. Plötsligt var det allmänna tv-rummet fyllt till bredden av GoT-entusiaster, och jag njöt. Njöt i fulla drag över att äntligen få dela lyckan över en riktigt välgenomtänkt historia, och många poängterade att de minsann redan läst, eller i alla fall höll på att läsa, böckerna också. Då njöt jag lite extra över att ha läst de första böckerna redan för tolv år sedan, och när sista volymen står att finna i bokhandelns ska jag inte bara köpa samtliga utan också läsa om dem från början.

Nu är det återigen april, och traditionsenligt väntar jag varje vecka (med start från igår kväll)  med spänning på nya avsnitt i den senaste säsongen. Redan säsong tre, kära hjärtanes vad tiden går! Och nästan lika mycket som jag njuter av att titta på serien njuter jag sådär fånigt av vetskapen att jag var bland de första att göra just detta.

 ”Fear cuts deeper than swords.”

Read Full Post »

Older Posts »