Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2013

I en av Lise Myhres tecknade stripar med Nemi samtalas det om hur musikers attraktion är starkare än de flesta andra människors. Man konstaterar att det är helt befängt, men kommer ändå fram till att säckpipemusikern är undantagen för det instrumentet är magiskt

För ett par år sedan ägde en diskussion om siden kontra ull rum på Sätergläntan. I denna konstaterade en person att hon alltid älskat siden mest av allt, men att något börjat hända och att hon mer och ber arbetade i ull. En annan kvinna sade då att det var för att hon var redo för det materialet, och fortsatte med att säga: ”När du går på djupet av dig själv, kommer du till ullen”.

För en stund sedan stod jag och pressade mitt nyaste ylleplagg. En hängselklänning i en tunn kypert att bära under sommarens viking- och medeltidsmarknader. När jag stod där med järnet i ena handen och pressklossen i den andra, inandandes doften av varmt fuktigt ulltyg fylldes mitt inre av en balanserad tillfredsställelse jag sällan känner. För en kort stund var min tillvaro fullkomlig.

Ullen är för mig ett magiskt material, min själ är hel när jag får arbeta med ullen i mina händer känna dess fibrer mot min hud och dess doft i mina näsborrar; och det kommer någon säckpipespelare aldrig att kunna ta ifrån mig.

Annonser

Read Full Post »

Nu är det vår! Snart sommar, och då är det massor av utställningar som går av stapeln. Själv deltar jag med tre alster i utställningen HaSkoJ på Nääs utanför Alingsås vilken jag varmt kan rekommendera alla att besöka, men det jag tänkte flagga för idag är två andra. En som var kort och koncis (=redan över) och en som pågår hela sommaren.

Vi börjar med den fantastiska utställningen av HV Skola som ställer ut sina examensalster på Almgrens sidenväveri på Södermalm i Stockholm. Superfin plats att visa upp enastående kreationer på! Mina varmaste rekommendationer att beskåda utställningen, och då främst brodösen Maria Kamfjords gigantiska arbete (självfallet har hon färgat både tyg och garn själv).

20130522_174129

 

Den andra hoppas jag att alla med intresse av slöjd och historiskt hantverk passade på att besöka under de två dagar den var öppen i helgen: Sätergläntans vårutställning. I år fyller Sätergläntan 90 år vilket firades på många olika sätt. Bland annat hade hela utställningen temat ”Kalas”. Alla utställningar i de olika lokalerna var som alltid fantastiska, men min favorit var ändå given; efter mina tre år på sömnadsutbildningen var det en väldigt häftig känsla att få sitta i publiken och se modevisningen.

20130525_130209

 

Read Full Post »

 

 

 

 

 

 

Ett av vårens arbeten är nu planerat, tillverkat, fotograferat och avslutat: en klänning i kostymylle som flyttat hem till sin beställare i Stockholm.
P5174741_3 P5174842_3

Read Full Post »

Mellan toilesömnad och provning fanns det tid för ett arbete i sann Bäckedal-anda, och fram kom därför kniv, skrapa och förskinn -det var dags att flå och skrapa skinn. Mor och fars katt hade varit på jägarstrået och fångat två vesslor vilka det nu var dags att påbörja arbetet med. Flådden gick utmärkt, och det upptäcktes dessutom under arbetets gång att det var två hannar katten fångat, så nu har det även tillkommit två penisben till samlingen.

976351_550339725009292_846504029_o

Dessvärre räckte inte tiden längre än till just själva flådden, så nu ligger två skinn i frysen och väntar på garvning. Att återuppta skinnarbetet var en välbehövlig paus i allt toile-arbete.

Read Full Post »

Tre versioner av axelkarmar senare har jag lyckats tillverka en toile jag känner mig nöjd med. Därmed är tre av fyra toiler klara, och jag börjar pusta ut så smått; de kommer vara färdiga till söndagens provning. Det känns bra.

Mellan all mönsterkonstruktion, tillskärning, sömnad och lönejobb försöker jag hitta så mycket tid jag kan för att befinna mig utomhus. Vårsommaren tog Stockholm med storm och jag har inte riktigt insett att det är grönt när jag tittar ut. På en av alla standard-promenader finns en skylt vars text sätter griller i huvudet på mig. Jag får verkligen inte ihop det. För mig är skräddarsytt detsamma som tillskuret och sytt i textil eller skinn; jag har mycket svårt (läs: omöjligt) att förstå den praktiska lösningen av löftet nedan:

 

Fast jag måste ju också erkänna att jag tycker det är ofantligt roligt!

20130510_155423

Read Full Post »

Det är ett ganska fantastiskt liv att jobba heltid och att ägna kvällar och helger åt det jag brinner för. En hel outfit bestående av fyra plagg ska vara klar till medeltidsveckan, och just nu pågår mönsterkonstruktionen och toilesömnaden för fullt.

Toilesömnad, toilesömnad, toilesömnad. En ny beställning gav plötsligt väldigt mycket jobb, så när jag i samma veva fick veta att en annan kund ville vänta till hösten med att fortsätta hans beställning blev jag bara glad -väldigt glad. När jag tar mig lite tid för mig själv och egna projekt syr jag på den nya vikingaklänningen (snart klar) och därefter blir det en särk i råsiden. Just nu är sömnadspeppen på topp och jag kan upptäcka hur jag går omkring på jobbet och längtar hem till arbetet.

I dagarna har jag dessutom fått hem mitt alldeles egna exemplar av världens kanske bästa uppslagsböcker: Skräddarlexikon! En bok som inte ser mycket ut för världen men som innehåller noll och inget annat än välbehövlig, matnyttig och intressant kunskap inom textil och textilhantverk. Här kan man bland annat finna bilder och namn på diverse pressredskap och sömmar, få olika tygkvaliteter förklarade och  mycket mer. Om jag bara fick behålla tio av alla mina underbara böcker skulle den här vara en av dem.

931320_546066672103264_749399648_n

 

Read Full Post »

Nyligen var en av mina käraste vänner på besök. Jag har alltid beundrat henne, för hon är en excellent musiker och fantastisk underhållare. Varje gång jag ser henne spela tillsammans med andra känner jag ett litet sting av avund eftersom jag inte behärskar någon kunskap där man många tillsammans kan skapa en sådan helhet som musiker kan. En upplevelse där den som utför arbetet kan känna lika stor glädje och gemenskap som den som står vid sidan av och lyssnar.

Som hantverkare känner jag en enorm tillfredsställelse i att skapa med mina händer, framställa kreationer många nöjer sig med att drömma om eller önska att de kunde göra. Det jag gör kan beundras av andra efteråt, och jag kan njuta av mitt arbete under lång tid. Varje gång jag sitter med ett handsömnadsprojekt, broderi eller ser glädjen i en beställares ögon över hur nöjda de är med resultatet av mitt arbete känner jag stor tillfredsställelse och glädje; men jag önskar ofta att jag prioriterade lite tid åt att lära mig ett instrument så jag också kunde sitta och jamma tillsammans med andra musiker och vara en del av skapandet av känslor. Det fattas mig.

Så döm om min förvåning när min kära vän utbrast: ”Ibland ångrar jag bittert att jag blev musiker och inte hantverkare”. Jag trodde inte mina öron, hade aningen svårt att förstå hur man kan vilja byta den djupa gemenskap som musiker per automatik har genom sitt konstnärliga utförande mot att ständigt arbeta på egen hand. Förvisso kan man ju som hantverkare arbeta i grupp, och även flera på samma projekt, men det är oftast svårt om inte omöjligt att arbeta flera på samma projekt samtidigt. Gemenskapen bland hantverkare kan vara stark, men kommer i stort sett aldrig i närheten av musikers.

När jag berättade om hur jag tänkte för henne brast vi båda först ut i gapskratt. Där låg vi: hantverkaren som ville vara musiker och musikern som ville vara hantverkare och beundrade varandras arbeten.

Så förklarade min vän för mig om musikens nackdel, den som jag ofta glömmer bort: just att musiken glöms. En hantverkares arbete består, går att ta på och kan beskådas under lång tid. Musiken är här och nu, och bara minuter efter att den musikaliska extasen slutat har man börjat glömma den. Den måste hela tiden påminna om sin existens genom att utövas, men samma hantverk kan visas upp gång efter annan.

Det var ett fantastiskt samtal som ledde till eftertanke och insikt. Och som vanligt konstaterades det att det finns för- och nackdelar med allt. Alla val vi gör har ett pris som betalas vare sig man vill eller inte. Ibland känns priset fånigt lågt, ibland omänskligt högt. Men om vi aldrig väljer, om vi aldrig är beredda att avstå något för att få något annat -då är det ju inget värt!

Read Full Post »