Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2013

Året 2013 närmar sig sitt slut, och det är dags att blicka tillbaks, summera, reflektera och inse vad jag egentligen haft för mig. När jag tittar på fotografierna jag tagit ser jag en mycket trevlig röd tråd -2013 var ett år när många saker föll på plats och jag började leva ett liv jag själv vill ha. Mycket är kvar, men jag känner att jag kommit långt på vägen. Detta är ett urval av alla speciella stunder jag haft det här året:

Den supermysiga garage-etage-lägenheten i Stockholms norrort som jag flyttade ur

20130127_100526

…eftersom jag skrivit kontrakt på en hyresrätt strax utanför tullarna (här är efter första natten jag sovit i lyan).
20130120_160252

20130127_135829

Bordsduken för mig!

20130130_185029

Ett litet stipendium
20130313_201831

Superfina keramikfatet från min favoritkeramiker Blå Kråkan

20130315_174940

Jag bytte jobb och började sköta växter

20130415_152032

Lärde mig att hantverk på krog fungerar utmärkt

20130506_192629

Besökte för första gången i mitt liv London (där människorna bor)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Håruppsättning inför Frauke

20131005_200015

20130929_015703

Fräulein Frauke som arrangerar Stockholms (kanske landets) bästa burleskfester!

20130901_002435

Suspekta hissen…

20130924_133236

Hittade kadaver i förorten

20130513_142520

Funderade över Hen-debatten

20130513_154843

Som besökare på Sätergläntans vårutställning har man det lugnt, skönt och alldeles underbart

20130525_100552

Nålbindning utomhus i sol

20130531_184644

Halwyllska Palatset

20130601_134045

Det här var också året då jag började umgås med sådana där fantastiska människor som lärde mig hur man festar hela natten och åker hem först efter att man ätit frukost vid väl valt gatukök.

20130605_213152

Äntligen ugn igen -dags att lära sig baka igen!

20130607_175112

En av alla underbara sommarkvällar i huvudstaden. Uteservering och ett glas vitt i skymningen

20130608_185429

Midsommar hemma i skogarna -där magin alltid kommer att leva

20130623_230320

En månad kvar till medeltidsveckan!

20130713_222131

Äntligen fick jag gå i Pride-paraden igen! Första gången sedan 2009

20130803_124504

20130803_125134

20130803_182257

Outfit till trollkarlen Anders Fox

20130803_164209_2

Medeltidsveckan

20130805_121807

20130807_191101

Betty flyttade in

20130811_144322

20130816_221221

Under året har jag tillverkat lite kläder av olika slag

971042_435736979856118_365980897_n

20130922_195004

IMG_0165

IMG_0675

IMG_0798

IMG_1026

IMG_1149

Många aftnar har spenderats iförd vikingakläder i väl valda källare tillsammans med fantastiska människor. Där har jag till och med lite teckning ibland.

20130830_224003

Sveriges bästa medeltidsmusiker -det är på Aifur man hittar dem!

IMG_0205

I väntan på nästa medeltidsvecka -Mirus Rota!

IMG_0480

Lyckades till och med dra med brorsan en gång

IMG_1151

Sen blev det jul, och året tog slut

IMG_0824

Summa summarum:

2013 har varit ett både lugnt och samtidigt turbulent år. Många förändringar har skett, de flesta till det bättre. Jag känner att jag börjar landa i en tillvaro jag själv vill ha, och jag har fått så mycket fina upplevelser. Jag har också lärt känna väldigt många suveräna människor, som snabbt blev en självklar del i mitt liv. Det här var året som började helt okej, och som blev bättre.

Nu välkomnar jag 2014 med öppen famn!

Annonser

Read Full Post »

Vad gör man om man inser att man har en gammal sliten linnesärk i usel kvalitet som man inte klarar av att visa sig i längre? Jo, man experimenterar med den förstås!

När jag gjorde min senaste krappfärgning lärde jag mig att denna färg får ett bra fäste i polyesterfibrer. Den en gång vita tvättpåsen blir aldrig mer vad den en gång varit… Så varför inte kolla hur det fäster på linnefibrer? Som många vet är det väldigt svårt att färga lin med växter, eftersom färgämnena har en tendens att inte vilja fastna ordentligt. Men med tanke på att arkeologer har grävt fram många hundra (om det inte är över tusen) år gamla linnefynd med både blå och röda färgrester så kan man ju snabbt dra slutsatsen att även om det är svårt att färga lin så är det inte alls omöjligt. Frågan kanske snarare handlar om hur ljusäkta resultatet blir.

Mitt experiment var ett blygsamt sådant. Jag vägde upp en liten mängd krapp i förhållande till plaggets vikt, av den enkla anledningen att jag inte ville slösa på en massa dyrbara rötter ifall projektet skulle gå helt åt fanders. Krapprötterna, särk och vatten med lite löst alun blandades sedan i stora färggrytan och värmdes under frenetisk omrörning upp till ca 70°. Jag höll grytan i den temperaturen i ca 5 timmar innan jag stängde av plattan och lät badet kallna av sig självt. Ibland kikade jag till plagget. Jodå, nog hade det tagit färg alltid, om än väldigt svagt med tanke på att det inte var något vidare koncentrerat bad jag lagt ned det i. Medan plagget fortfarande var blött hade det en färg vilken jag beskrev för en god vän som ”koppargrå med touch av morot”. En inte helt oangenäm nyans faktiskt.

Dagen efter tog jag upp särken och sköljde den så noga jag kunde. Det var inte mycket överskottsfärg kvar i badet, utan linnet måste ha sugit åt sig färgen väl. För säkerhets skull valde jag att utöver sköljningen tvätta plagget i tvättmaskinen med diadavin på ullprogrammet. När det sedan bara var torkningsprocess kvar var spänningen olidlig -vad skulle det blir för färg egentligen???

Det färdiga resultatet fick mig att gapskratta. Det var inte på långa vägar vad jag hade föreställt mig eller ville ha! Men det känns ändå kul att veta om att en oblekt linnesärk i ett svagt krappbad blir……

LAXROSA!

IMG_1142

Lite lagom flammig blev den också, föga förvånande med tanke på hur liten grytan var i förhållande till tygmängden. Tur att jag bara ämnar använda den som nattsärk från och med projektets start. Har en viss tanke på att färga över med björk eller lök får att få en mer orange-röd ton i plagget. Får se om jag orkar.

Och som vi alla vet -även ett dåligt försök ger goda resultat. Så inte sörjer jag över att ha gjort en i mina ögon totalt misslyckad färgning. Jag har trots allt lärt mig en hel del.

Read Full Post »

Under december månad har Armémuseum på Östermalm i Stockholm fri entré, guidning i utställningen om krigsmat ingår (börjar kl 13 varje dag, rekommenderas varmt!). Tillsammans med en god vän strosade jag dit och fick mig en suverän lektion i det där ämnet man gärna glömmer -kost. Guiden var suverän, och jag var nog inte ensam om att få upp ögonen för hur just maten påverkade hela strategitänkandet och krigföringen. Jag är en av de som, trött på allt prat om viktiga kungar, platser och vapen etc. poängterat vikten (och kostnaden) av textil och skodon, men även jag hade tills nu helt glömt maten. Det var en hisnande upplevelse att få lära sig om mängden mat som krävdes för att föda en arme varje dag, för att inte tala om hur man bar sig åt för att tillaga den. Och som alltid njöt jag av att få ta del av guidens egna favoritsaker och anekdoter. Mer sånt! Måtte alla guider alltid våga berätta om sina personliga favoriter!

 

IMG_0913

I matutställningen fanns ävenen hög med recept man fick ta med sig om man ville, och självfallet tog jag med ett hem. Om inte annat så för det onödiga vetandets skull.

Krigsgryta (1635) ca 25 000 port.

3 750 kg nötkött

12 500 kg rågbröd

7 500 liter gryn av valfri sort

175 kg salt

375 kg smör

75 000 liter öl

Gör så här

1. Leta reda på närmsta by och beslagta alla nötkreatur och allt spannmål. Om lokalbefolkningen gör motstånd eller krånglar, bränn ned hela byn.

2. Slakta och ta ur ca 20 oxar. Stycka uppköttet.

3. Mura upp fältbakugnar och baka rågskorpor.

4. Bemästra alla bryggerier i trakten. Beslagta allt öl.

5. Gräv ca 2 000 meter kokgrop

6. Tänd eld i kokgroparna och värm vatten i 15-liters kokkittel (du behöver ca 1 500 st)

7. Koka allt nötkött, gryn och salt. Låt koka länge

8. Servera köttgrytan tillsammans med rågskorpa och öl. Om inte öl finns kan du i absoluta nödfall dricka vatten. Men se till att koka vattnet först och tillsätt en kanna brännvin till varje tunna vatten.

Nästa dag: Börja om från punkt 1.

IMG_0910

Armemuseum är som alltid väl värd ett besök, basutställningen kan man gå igenom hur många gånger som helst (framför allt med tanke på att många av uniformerna från uniformsutställningen placerats däri. Hurra!).

Read Full Post »

Jag ville ha ett stort projekt. Ett sånt där långtgående som jag kunde jobba med lite när som helst, under hur korta eller långa stunder som helst. Kort sagt, jag ville göra ännu ett stort yllebroderi. Det blev en runsten…

Idén till motivet grodde redan i våras när jag spånade tankar tillsammans med två goda vänner (även de kreativa hantverkare). Jag berättade om tanken att låta en stor drake ringla sig runt klänningen varpå en av vännerna utbrast: ”Vad då, och hugger tag i bröstet, eller?”. Jag föll pladask. Självklart skulle jag ha en diande drake på min klänning!

Sagt och gjort, jag konsulterade min bok ”Viking designs” och hämtade idéer på utformning. Snart hade jag designat min egen drake som jag därefter kopierade upp till fullskalig storlek (i det här fallet 4 ggr originalskissen). Detta kopierande gjordes naturligtvis helt för hand, eftersom jag har svårt att se hur man skulle kunna göra det i en kopieringsmaskin. När kopian var klar var jag så trött på motivet att jag nästan spydde när jag såg det. Men när jag väl tråcklat mönstret i tyget och det var dags att börja med själva broderandet hade vi kommit på god fot med varandra igen.

Broderibågen, fingertuten i sämskskinn, broderisaxen samt den trubbiga chenillenålen har varit mina trogna följeslagare under resans gång. Garnerna jag använt är av 100% ull, och jag valde ganska grova kvaliteter för att få ett reliefartat utseende (grova garner fyller också bra, och jag visste från början att jag ville ha stor volym i mina sömmar).

Garnerna jag använt har varit av varierande kvalitet. Det första var ett bedårande mjukt garn i en fantastisk gråbrun färg från ett spinneri i Östergötland. Därefter tog jag den antracitgrå nyans jag hade i garnkorgen hemma, vilket skulle visa sig vara ett hårt spunnet vävgarn från Norge. Det var inte det roligaste att arbeta med, så när garnet alldeles för tidigt tog slut var jag inte direkt  ledsen över att behöva leta nytt i samma nyans. Jag hittade ett mjukt och behagligt i perfekt färg, och var mycket nöjd.

Den sista färgen blev den roligaste att skaffa. Jag tillät mig själv vara mycket kräsen i kvalitet och färg, vilket slutade med att jag själv fick färga fram den nyans jag ville ha (se tidigare blogginlägg om krappfärgning). Krapp beställdes, en härva vitt och en härva ljusgrått garn färgades in och därefter valde jag den härva som fått lämpligast nyans. Den grå vann, eftersom den var mycket mjukare i färgen.

Arbetet med broderiet påbörjades i juli och har arbetats på till och från sedan dess. Idag, den 15 december syddes de sista stygnen och nu ser jag fram emot pressarbetet som förhoppningsvis kommer att leda till en slät och fin klänning med spännande struktur. Eftersom jag älskat ”A song of ice and fire” ända sedan jag läste de första böckerna för drygt tio år sedan kändes titeln ”Mother of dragons” minst sagt passande för den här kreationen. Vill även passa på att be om ursäkt för den trista bakgrunden -ivern att få ut arbetet på nätet lämnade minimalt utrymme för att inreda en snygg fotostudio hemma.

IMG_1047Klänningen framifrån: Draken som diar modersmjölken

IMG_1028

Klänningen från sidan: Broderiet utvecklar sig i ett stort snirkligt mönster

IMG_1065

Det faktum att jag äntligen är klar gjorde mig så glad att jag gick ned i spagat!

Iofs finns det risk för att det tillkommer ytterligare stygn -en runrad med väl valda ord vore ju inte pyton…..

Read Full Post »

 

 

 

 

Broderiprojekt pågår, vilket också innebär jakt på garn i rätt kvalitet och nyans. För att slippa åka runt hela stan och leta efter en bra krappröd färg beslöt jag mig helt sonika för att färga den själv. Jag menar, så svårt är det ju faktiskt inte!

IMG_0745Dag 1: För att slippa spendera timmar med att plocka skräp lade jag krapprötterna i en tvättpåse. Självfallet vägdes de noga, men jag såg medvetet till att använda större mängd än rekommenderat, och lade dessutom rötterna i blöt över natten eftersom jag ville ha en så djup färg som möjligt.

IMG_0740Garnerna betades med alun. Som synes använde jag både vitt och ljusgrått garn, 50 g vardera.

IMG_0761Dag 2: Färgning pågår! Här har garnerna legat i en kort stund. Utöver den ordinarie färgningstiden (den här gången ca en och en halv timme) lät jag garnerna ligga kvar i badet tills det kallnat, vilket var ett antal timmar senare.

IMG_0779Ja, den tvättpåsen blir aldrig vad den varit. Jag trodde inte att polyester tog åt sig krapp, men efter att ha kört den i tvättmaskinen ett par gånger och den fortfarande är röd så är det nog bara att inse att jo…

IMG_0801Det färdiga resultatet (färgåtergivningen lite sisådär). Det vita garnet till vänster, och det grå till höger. Jag är mycket nöjd med resultatet, som blev bättre än jag vågat hoppas på.

IMG_0838Och nu fortsätter broderiet….

Read Full Post »

Ännu ett långt samtal med god vän, ännu en massa härliga samtalsämnen med mer eller mindre vettigt (men alltid diskutabelt och på något sätt meningsfullt) innehåll. Som exempelvis diskussionen om det magnifika plagget mantel (vilken kom fram när min vän frös och två filtar inte räckte till). Generellt gillar varken hon eller jag att kategorisera på ett generaliserat vis, men i just det här fallet fick jag lära mig ett undantag som jag fann så roande att jag bad om lov att få skriva om det. I sann politisk korrekthet (nån gång ska man ju vara det också) vill jag redan nu poängtera att den här listan är en kul grej baserad på personliga iakttagelser kombinerat med en lagom livlig fantasi, inget annat. Det är självfallet också fullt acceptabelt att att hoppa över ett steg eller två, samt att stanna vid det steg man själv föredrar hur länge man vill.

De fyra stegen i en medeltidares mantelbärande

Steg 1 – Ingen mantel

Man är nybörjare, man har egentligen ingen koll på vad som är medeltid och inte men man har noterat hur kul alla medeltidare verkar ha tillsammans och  man vill vara med, så man har knåpat ihop ett par basplagg och är sjukt nöjd över att äntligen kunna träda in i den magiska gemenskapsbubblan. Man beundrar allas vackra kläder och trollbinds av alla vackra mantlar som majestätiskt rör sig omkring en (”Och vad mysigt de har som delar mantel vid elden!”). Manteln är höjden av medeltidsplagg!

Steg 2 – Åttavådsmanteln

Man har köpt mönster från väl vald ateljé och köpt tyg. Man syr sin mantel i åtta vådor (”För den faller så snyggt över axlarna!”) och är mycket noga med passformen.  Man är också extremt noga med att den ska vara ordentligt fållad och jämn nedtill -den här manteln klarar en sådan granskning på millimetern! Manteln har så stor nedervidd som bara gick att få och har därmed ett mycket dramatiskt liv när man går omkring med den på sig. Den tar också upp halva packningen, men vad gör det, den är ju så snygg!

Steg 3 – Cirkelmanteln

Efter ett antal misslyckade försök att få sin åttavådsmantel slät när man breder ut den på marken har man börjat tröttna. Man vill ha en cirkelmantel istället, för det är mycket mer praktiskt (”Och det är purjo!”). Man tillverkar det nya ytterplagget i en väldig fart. Den här manteln tar också upp halva packningen, men är mycket bättre som underlag när man sitter och väntar på att eldshowen i Nordergravar ska börja!

Steg 4 a). – Ingen mantel

Let’s face it -en mantel må vara snygg, men s-tan vad stor plats den tar! Dessutom är den egentligen ganska opraktisk när man ska göra något annat än att ta episka promenader eller sitta ned i gräset. Man letar efter andra alternativ till ytterplagg -med ärm!

Steg 4 b).

Let’s face it -en mantel må vara snygg, men s-tan vad stor plats den tar! Finns det inget bättre alternativ till dessa enorma tygstycken? Man tillverkar ett extra lager ylle i form av klänning/tunika-ish  och bantar ned den tidigare så viktiga manteln till en varm extra detalj i form av en rejäl yllesjal, som tar betydligt humanare plats i packningen!

IMG_0774Och nu undrar du säkert hur det gått för mig i den här stegräkningen? Jo, jag började för många år sedan med klänningar av bomull men utan mantel. Jag har alltså passerat steg nummer ett.

Som så många andra fortsatte jag utan större koll på modehistoria utan satte all min lit till lättillgängliga mönster (=vådmantel). I mantelform blev resultatet först en mörkblå kreation i märklig polyesterkvalitet (men med otroligt snyggt, tungt fall -det är dock ett under att jag inte frös ihjäl i den!), och därefter denna påkostade yllemantel som krävde inte mindre än FEM meter tyg. Spännet i silver har jag gjort själv under de år jag pluggade guldsmide (motivet är det varghuvud som pryder vapenskölden till den medeltidsförening jag då var medlem i). Jag var engagerad redan då (dvs för drygt tio år sedan när den här manteln blev till), fast inte hade jag koll på vissa praktiska saker -därför kan jag (med viss vånda) bekänna att denna mantel är sydd helt och hållet för hand (även sömsmånerna har kastats noga) med polyestertråd! Jag har alltså passerat steg nummer två.

IMG_0776

Steg nummer tre trodde jag att jag råkat hoppa över, tills jag drog mig till minnes att jag fick ärva en kompis cirkelmantel i vadmal. Jag bar den ett par år innan jag tröttnade på den och nyttjade den till mitt livs första återbruksprojekt. Idag är den grundtyget i min broderade och pälsbrämade hätta. Så okej, jag tillverkade inte cirkelmanteln själv, men jag känner ändå på mig att jag har passerat steg nummer tre.

Och så står jag nu här; framme vid steg nummer fyra. Vilket ska det bli -ska jag gå tillbaka till ingen mantel över huvud taget eller tillverka en stor mysig sjal? Faktum är att jag är en smula osäker på vart jag kommer hamna, men eftersom jag inte längre trivs i 1300-talet utan gått över till vikingatiden så känns en fodrad kaftan som ett mycket lämpligt alternativ. Just nu är ett varmt ytterplagg dock inte aktuellt eftersom jag har högre prioritet på andra projekt (som det lilla broderiet som måste vara klart inom två månader, och den där nya särken som kommer göra skillnaden för huruvida jag vågar åka till Visby nästa sommar eller inte). Men jag lovar, att när jag kommit dit, så kommer det färdiga resultatet att publiceras här.

Min vän Kristin hälsar att hon gjorde steg ett med bravur, var för lat för att sy en åttavådsmantel även om hon tyckte att det var vansinnigt snyggt, halvklarade steg tre genom att sy en halvcirkelmantel (men gjorde det två gånger, vilket tillsammans bör räknas som en helcirkelmantel). Nu lever hon gott i steg fyra, men måste i djupet av sin själ erkänna att hon trots det inte är särskilt purjo (och det är inte jag heller)!

Read Full Post »

För ett år sedan sydde jag för första gången en korsett till mig själv. Det var ett rent test av ett egenkonstruerat mönster och för att vara ett rent första-försök så var jag riktigt nöjd. Den satt bra och var bekväm (speciellt med tanke på att den bara tog in midjan med fyra centimeter). Jag har burit den lite då och då på lediga dagar och det har känts bra.

Sedan ett par veckor tillbaks har jag dock lytt ett starkt infall och burit korsett varje dag. Det började som en personlig pepp eftersom jag alltid känner mig snyggare med korsett än utan, och fortsatte i en tanke i stil med ”om jag nu känner mig snyggare med korsett, varför ska jag inte bära det här plagget varje dag? Det har ju alla kvinnor i nästan alla samhällsklasser gjort i flera hundra år, så varför skulle inte jag kunna göra det?”.

Sagt och gjort, varje morgon tog jag på mig korsetten och kände mig snygg, fast…… Den har ju blivit för stor. Den var bekväm från början, men under året har jag dessutom lyckats gå ned ett par kilo och det märks tydligt. Så under några dagars tid ritade jag om mönstret och sydde en ny. Det mesta materialet hade jag hemma, det enda som fattades var kantband, så på det stora hela var det bara att arbeta i den mån handlederna tillät.

IMG_0677

Resultatet blev en korsett som sitter riktigt bra. Den tar in på precis rätt ställen men lämnar fortfarande gott rum vid buk och bröstkorg för att vara bekväm att bära hela dagen. Rent sömnadstekniskt är det en del saker som ska ändras till nästa gång, men på det stora hela är jag nöjd. Nu har jag burit den fem dagar i sträck och känner att det här med att vara korsetterad är en riktigt trevlig grej. Jag kommer fortsätta så länge det känns bra, och fler korsetter kommer det också att bli på vägen.

IMG_0685

Read Full Post »