Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2014

Idag har varit en ganska märklig dag. Jag tillät mig själv att vara ledig. Helt ledig, och bara göra precis vad jag ville. Eftersom jag i normala fall anser lediga dagar vara dagar då man städar/tvättar/jobbar med projekt till sig själv eller andra/fixar matlådor till lönejobbspassen osv. så… ja en ledig dag brukar i princip försvinna i måsten.

Men idag var jag LEDIG! Så det blev långsam frukost i sällskap av Mr. Selfridge, följt av en cykeltur in till city. Där letade jag mig fram till Sidenselma-butiken och investerade i ett resebadlakan i råsiden samt en sovmask. En eloge till den trevliga personalen som visade omtanke och på ett mycket snällt sätt tog reda på huruvida jag kunde sköta siden eller inte. De var lika måna om att jag inte skulle bli förolämpad över att de ville ge mig tvättråd som att deras produkter skulle bli väl omhändertagna.

Vidare fortsatte jag till Vattumannens bokhandel och köpte rökelse. Snubblade in i en diskussion med två mycket trevliga damer om vikten av att läsa god litteratur följt av att själv praktisera. Det hann bli ett paket yogi te också innan jag styrde cykeln vidare mot väl vald italiensk glassbar på Kungsholmen. Solen sken varmt och jag kände mig värd njutning, så det blev den perfekta blandningen av förstklassig glass i smakerna choklad och pistage nedsköljt med lemonad. En äldre man som åt lunch vid bordet intill frågade ifall glassen var något att ha, och verkade vid mina rekommendationer besluta sig för att prova i morgon. Jag hoppas han gör det -godare glass än denna har jag aldrig ätit. Hägen Daaz släng dig i väggen!

italiensk glass

Efter dessa välbehövliga anhalter var det dags att cykla hem. Stolt över att ännu en gång klara bron från Kristineberg mot Alvik utan att behöva stanna och gå ett enda steg packade jag upp mina nyinköpta lyxvaror i Varglyan. Sidenprodukterna lades i blöt för att bli av med överskottsfärg och så traskade jag ut igen. Den här gången var det min lilla jordplätt på gården som skulle få sig en omgång. När jag nu äntligen kommit på att jag ska lära mig odla och dessutom fått ett eget litet trädgårdsland att göra det i så ska jag nog banne mig lyckas rensa det också! En timmes slit och en hel hink ogräs senare kunde jag svettig och nöjd konstatera att plätten är redo för jord och näring (vilket hyresbolaget levererar nästa vecka -i mitt område har vi nog världens bästa hyresgästförening som lyckas tjata till sig sådana saker. De ska till och med koppla upp en ny vattenkran på ena husväggen så vi ska slippa gå så långt för att hämta vatten i sommar). Varde vinruta! Om några år kan jag kanske färga med egenodlade växter! Sedan gick jag in och tranade in det fortfarande torra getskinnet en gång till. Nu jäklar ska det väl bli tillräckligt fett!

IMG_4023

 

IMG_4025

Efter dessa sysslor, av mig själv helt och hållet för mig själv, kunde jag inte stå emot utan var tvungen att ”göra lite nytta” också. Så det blev storhandling av sällan skådat slag mot slutet av dagen. Avslutningsvis press av nästintill färdig beställning och provsömnad av knapphål i ett tyg som definitivt inte är gjort för att ha sådana detaljer. Det blir en spännande utmaning att få dessa knapphål snygga!

I morgon vankas jobb igen, och sedan är det tillbaks till en mer stressig tillvaro igen, med lönejobb och beställningar på hög. Ett helt normalt vardagsliv alltså. Fast med betydligt roligare uppdrag.

Annonser

Read Full Post »

Inför ett projekt till mig själv har jag köpt mig en get. Nej, inte en levande sådan (även om kisse säkert skulle tycka att det var roligt med en kringskuttande lekkamrat hemma i lyan), utan det vegetabilgarvade skinnet av en. Jag köper alltid kromfria skinn, och det är av flera orsaker. De två viktigaste är miljö och allergi -jag är allergisk mot krom och tycker att det är en ganska dum grej att utsätta mig för den tungmetallen i onödan; dessutom tycker jag helt enkelt att det är idiotiskt att släppa ut en tungmetall i naturen i onödan när det finns andra, betydligt miljövänligare metoder. Modernt vegetabilgarvade skinn är ett bra alternativ om man inte kommer över rent traditionellt beredda skinn.

Denna get fick jag billigt av en trevlig människa som poängterade att skinnet var torrt och behövde smörjas. När det anlände kunde jag konstatera att hon inte underdrivit -även om skinnet var mjukt var det mycket torrt och det var bara att se sig om efter lämplig smörjning innan det kunde bli tal om tillskärning.

Det var nu som en halvt bortglömd flaska längst in i kylen både blev ihågkommen och dessutom kom väl till pass -i denna flaska finns nämligen det exceptionella flytande fettet tran (kokat från sälfett). Detta tran har stått där i väntan på att jag ska våga använda det -det har nämligen en ganska speciell doft. Till skillnad från vanligt sältran (som luktar starkt av fisk) doftar denna flaskas innehåll som linolja. Efter lite efterforskande kunde goda bäckedal-vänner bekräfta att ibland kan sältran lukta som inolja utan att det är det minsta fel på det, och nu såg jag chansen att testa huruvida den var av god kvalitet eller inte.

sältran

Så sagt och gjort, halv ett på natten kändes som en utmärkt tid att breda ut skinnet på köksgolvet och gnida in med sältran. Jag använde en gammal linnetrasa och gned på; skinnet sög åt sig som en svamp och det gick åt betydligt mer än jag först trott att det skulle göra. Det sögs även in tämligen ojämt, så utan att jag planerat det har jag fått en ganska charmig patina på det. Därefter hängdes det upp över duschstången i badrummet för att torka i lugn och ro över natten.

När jag vaknade i morse noterade jag en välbekant och inte alltför behaglig doft i lägenheten. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var för något, men det gav inga negativa vibbar (tvärtom fick jag en märkligt familjär känsla), så jag fokuserade inte så starkt på det. När jag steg in i badrummet kunde jag dock konstatera att sältranet under natten återtagit sin normala doft (kanske var det kontakten med luft som gjorde susen); och mitt insmorda skinn bar en stark doft av fisk. Den familjära känslan var uppenbar -tankarna gick direkt tillbaks till det fårskinn jag garvade med sältran när jag gick på Bäckedal, och minnena från garveriet vaknade till liv.

Efter att ha känt på skinnet kunde jag till min förvåning konstatera att det fortfarande känns torrt på vissa ställen (på de ställen det känns bra har tranet gått igenom hela skinnet och bildat mörka fläckar även på köttsidan). Känner på mig att jag kommer gå på det med en ny omgång och mer eller mindre dränka det i tran. Eftersom skinnet kommer behöva stå emot väta kan det inte behandlas med för mycket fett tänker jag (och ignorera alla tankar på överfettat skinn och stanken av härsket tran). Det är en fantastiskt skön känsla att våga ta sig tid till egna projekt trots att det finns beställningar på hög -tror att det har något att göra med livskvalitet.

getskinn

Read Full Post »

20140420-083527.jpg

Nu är det vår, körsbärsträden i Kungsträdgården står i full blom och det innebär mjukglasspremiär. Äntligen! Det är en härlig känsla att stå där bland alla rosa grenverk med en strut i handen. Lika härligt varje gång, men extra mysigt första gången.

Nytt broderi är på gång! Bland alla arbetspass och beställningar försöker jag hitta tid för egna saker, och nu är det ett extra spännande experiment som jobbas med. Det är mitt första silkebroderi, men jag jobbar på en botten av ull. Det känns tryggt att ha ull i händerna, och så blir det en underbart vacker kontrast i glansighet.

Kunde inte låta bli att ägna påskaftonens eftermiddag till att sitta ute i solen och jobba på broderiet. Det var en lyxtillvaro värd att upprepa. Många gånger…

20140420-084413.jpg

Read Full Post »