Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Beställningsjobb’ Category

Mitt senaste beställningsarbete är färdigt! Resultatet är en 1400-talsinspirerad ylleklänning med tygknappar och dramatiska ärmar med foder i avvikande färg. Under den en särk i blekt linnetyg specialanpassad efter yterklänningen så att endast syns när hela outfiten bärs. Det har varit ett oerhört roligt arbete att göra, och det har definitivt varit en av Bettys absoluta favoriter att ockupera för mig. Jag har aldrig varit med om att hon legat så mycket på ett arbete som det här.

Den färdiga kreationen – en ljuvligt blå klänning med närmare 30 handsydda knappar längs framkanten. Det rosaröda fodret i ärmarna bidrar med dramatik.

IMG_1277

 

Den tillhörande särken, vid fotograferingen ganska skrynklig eftersom den just suttit under ylleklänningen.

 

IMG_1299

 

Och här lite detaljbilder från tillverkningen:

IMG_8602

IMG_0872

 

Alla osynliga sömmar och nederfållen är maskinsydda, men i övrigt har jag arbetat med handsömnad. Små nätta stygn i huvudsakligen lintråd.

IMG_0861

 

Samtliga mönsterbitar är noga markerade med tråckeltråd för att säkerställa perfekt passform i det färdiga plagget.

IMG_0223

IMG_0867

 

Även ärmhålen är helt handsydda, både de sammanfogande sömmarna samt fällningen av sömsmånerna. Detta blir mycket mer hållbart än maskinsömmar, och dessutom betydligt snyggare.

 

IMG_1297

 

Längs nederkanten på ärmarna har jag sytt en stärkande prickstickning, dels för att det är snyggt, dels för att hålla tygerna på plats.

 

IMG_1284

 

IMG_1285

IMG_1286

Knapparna syddes ihop med knapphålssilke.

IMG_0071

 

Därefter var det dags för knapphålssömnad. Knapphålen gjordes med knapphålssilke för en lyxigare känsla och för att få ett mer diskret utseende.

IMG_0885

IMG_1060

 

Dags att sätta fast knapparna!

IMG_1256

IMG_1257

IMG_1283

 

Slutligen dags för slutpress och att sätta kläderna på docka. Spännande, spännande, och aningen nervöst. Men det är tämligen fröjdefullt när man ser att resultatet är gott.

 

IMG_1289

 

IMG_1287

 

 

Read Full Post »

I år är ett fantastiskt jubileumsår: min kära gamla musikskola i Mariestad firar 50-årsjubileum! Som en del av firandet fick jag möjligheten att återvända till min gamla hemkommun och hålla i pedagogisk verksamhet; de hade nämligen bjudit in massor av gamla elever att spela/hålla workshops/demonstrera nuvarande kulturella sysselsättningar. För mig innebar det att jag fick besöka min egen låg- och mellanstadieskola. Jag förberedde mig genom att karda så mycket ull jag hann samma kväll som jag anlänt med tåget. Lyckligtvis var jag smart nog att inte försöka frakta därdigkardad ull genom halva landet på allmänna kommunikationer.

IMG_0998

 

Klädd i vikingadräkten tog jag med mig den kardade ullen, sländor och spinnkrokar och under en hel förmiddag fick jag äran att med assistans av min vän och gitarrlärare Lennart introducera 10- och 11-åringar för traditionell spånad. Det var oerhört roligt, barnen var intresserade och vissa vägrade sluta. Tänk att det kan vara så spännande att få förvandla en ulltuss till tråd! En av de största glädjeämnena i att skapa är att få inspirera andra att försöka själva. Förmiddagen bjöd på många glada leenden, roliga frågor och peppade själar.

IMG_1002

På eftermiddagen fortsatte kreativiteten inne på stadsbiblioteket i Mariestad. Eftersom det regnade fick jag hålla workshop inne i biblioteket. Bland böcker och vackra möbler i en härlig stillhet mötte jag personer som nyfiket tittade på vad jag gjorde. Några vågade prova själva. Att öppet visa upp mitt arbete är oerhört givande -när man befinner sig hemma i sin egen verkstad är det så lätt att ta sin egen kunskap för given. Händerna går av sig själva med den numera djupt rotade kunskapen de besitter, momenten sker utan att jag tänker på det, dofterna och synintrycken är självklara. När man visar upp sitt hantverk är det inte så. Då är varje moment plötsligt nytt, processen är magisk. Tänk att det finns de som kan ta några lockar råull och forma den till en jämn tråd i sina händer med bara två olika sorters redskap som hjälp -kardorna och sländan!

IMG_1009

En del människor nöjer sig med att se på när jag sätter snurr på sländan och formar tråden (på samma sätt som jag själv en gång trollbands av hur någon kunde besitta denna kunskap), några ville försöka själva. Med spinnkroken i ena handen och ullen i den andra tog de sina första trevande försök att skapa eget garn. Det är alltid lika roligt att se någon lyckas med detta för första gången -insikten om att det inte alls är särskilt svårt att få till en tråd. Visst blir det ojämnt men vad spelar det för roll? Kreativiteten har sått ett frö, och händerna längtar efter att få göra mer. Frågorna kommer: Vart kan man köpa eget material? Hur gör man sin egen spinnkrok? En vis man sade en gång till mig att kunskap saknar värde till dess att man fört den vidare. Jag är beredd att hålla med.

IMG_1010

En intensiv, rolig dag i lärandes tecken tog slut. Det var stress till tåget och hem till Stockholm för att jobba helgskift på lönejobbet direkt efter att den sista workshopen var slut. Först idag, måndag har jag hunnit reflektera över alla intryck och roliga stunder jag fick vara med om. Stort tack till Mariestads kommun som satsade på det här jubileet, till min kontaktperson Anna för engagemang och till Lennart som inte bara rekommenderade mig utan som även ställde upp som min utomordentligt duktiga assistent tillsammans med barnen. Det här är en dag jag kommer tänka tillbaka på länge.

 

Read Full Post »

Hur många halvfärdiga projekt som just nu finns i min verkstad vågar jag inte tänka på, men sakta, sakta går det framåt med det mesta. De senaste dagarna har jag fokuserat på två saker: tillskärning av beställningsjobb och färgningsexperiment. Tillskärningen gick som väntat mycket smidigt, mönstret var redan inprovat, så det var bara för min assistent att godkänna så kunde jag klippa sen.

IMG_8604

Och därefter sy….

IMG_8621

 

Färgexperimentet var skoj och skrämmande. Hade en idé och beslöt att testa den på ett par strumpor jag stickat tidigare i höstas av ett vitt kamgarn. Jag började med att mörka ned det i resterna av ett svart färgbad jag just avslutat i ett annat projekt (mer om det senare) och därefter blandade jag nyanser hej vilt. Experimentfärgning är verkligen en favorit just nu!

IMG_8628

 

Medan strumporna låg i badet passade jag på att skära till lite pälsskinn (ett mårdskinn jag garvade för några år sedan).

IMG_8632

Självfallet fick jag hjälp även med detta (”Heeeeeej, vad gör duuuuuu?”).

IMG_8634

Det färdiga resultatet av mina flamfärgade strumpor. De blev lite väl jämna i färgen, jag hade hoppats på lite större flammor, men visst syns det att jag arbetat med både turkos och cerise (som tillsammans blev en väldigt trevlig lila). För att vara ett första försök så är jag väldigt nöjd!

IMG_8641

Read Full Post »

Det är mörkt, det är kallt och jag är frusen. Bättre blir det inte av att min älskade kisse snor täcket. En liten vetekudde har varit min livräddare, men lika varm och skön som den är när den ligger där nyvärmd under axlarna, lika hård och obekväm är den när jag vaknar av att den svalnat. Jag bestämde mig för att experimentera lite grann och sy en egen, stor och rejäl kudde som blir mer som en madrass än punktvärmare. En stor säck vete införskaffades, ett gammalt lakan slaktades (tre generationers användande har till slut lyckats slita upp stora hål i mitten, men kanterna är fortfarande sådär härligt grova som bara sekelgamla bomullslakan är). Fodral syddes därefter av en stuvbit linne, och sedan dekorerade jag med ett egendesignat drakmönster.

IMG_8415

Experimentet blev om inte en succé så i alla fall mycket lyckat. Storleken 45×65 cm ungefär, och det tar lång tid att värma upp den i ugnen, men oj vad bra ryggen mår av att få somna på denna värmekälla. Knappt hade jag berättat för folk om mitt experiment innan jag fick beställningar på specialformade vetekuddar storlek större. Någon ville värma fötterna om kvällen, någon ville kunna svepa in sina axlar. Aldrig trodde jag att jag skulle ägna mig åt sådan här tillverkning, men det kommer bli produktion av dessa. Håll utkik på min facebook (www.facebook.com/pinglan.vargtass.design) eller hör av dig till mig på pinglan.vargtass@gmail.com om du vill specialbeställa en kudde redan nu.

IMG_8435

Read Full Post »

Ett synnerligen roligt projekt har nyligen avslutats. Jag har sytt mitt livs allra första par vikingatida pösbyxor, och jag hoppas verkligen att jag får chansen att tillverka flera av dessa fantastiska plagg. Det var lurigt som få simpla plagg är. Tänk att totalt 7 bitar tyg (varav tre var linning plus benslut) kan sätta så mycket griller i huvudet på en! Men efter någon dags betänketid så lyckades jag förstå hur de sabla bitarna skulle sitta ihop med varandra, och sedan var det bara att sy. Som alltid har jag haft god hjälp av min älskade katt och assistent.

 

IMG_7541

 

 

 

Mönstret som jag utgåttfrån är detta, som går att ladda ned gratis från historiska världar. Byxornas bärare har själv förstorat upp mönstret till eget tycke och skurit ut bitarna, så för mig återstod att lura ut hur bitarna ska passa ihop med varandra och sy ihop dem -ett uppdrag så stort som något.
IMG_7538

När jag till slut fattat hur skissen menade såg det ut så här mitt bak. På bilden är sömmarna endast tråcklade, så nästa steg här var att sy de riktiga sömmarna och att därefter fälla sömsmånerna. Inte alls så stort arbete som en kan tro, sömmarna på ett par knäbyxor är tämligen korta, även om mängden tyg naturligtvis försvårar arbetet en aning. Det är ca 3 meter i midjan och en dryg meter i varje ben.


IMG_7560

Det är viktigt att pressa sömmarna noga.

IMG_7589

Veckningen av midjelinningen tog sin lilla tid. Tre försök tog det innan jag fann ett mått på vecken som både var estetiskt tilltalande och gav rätt midjemått.

IMG_7627

Fällning av sömsmånerna i byxbenens nederkant. Som synes är det en annan färg av samma tygkvalitet (jag förmodar att det ”riktiga” tyget inte räckte till, men med tanke på att dessa bitar kommer vara täckta av benlindor så spelar det ju ingen roll vad det är för färg på dem).

IMG_7652

Nederkanten fållas fast mot byxbenen. Som synes har jag rynkat byxbenen istället för att vecka dem. Detta är efter kundens önskemål och personligen tycker jag att det blev en väldigt snygg detalj att föra samman vidden på två olika sätt i samma byxpar.

IMG_7666

De färdiga byxorna, burna av en god vän och viking som fick stå modell innan plagget skickades iväg till sin riktiga ägare. Här syns också tydligt hur det blå tyget inte alls syns eftersom det är dolt av benlindor.

IMG_7682

IMG_7691

IMG_7719

Read Full Post »

Det har alltid varit aktuellt för överlevnad, och idag ligger det mer i tiden än på länge: Återbruk! Det är något väldigt underskattat, och jag får väl erkänna att jag själv gör det alldeles för sällan. Jag är helt enkelt betydligt bättre på att köpa nya tyger framför att fynda på second hand eller sy om det jag redan har. Däremot är jag en hejare på att laga mina kläder, och det krävs oftast många lappar innan jag kasserar ett plagg. Det gör mig ont att textil har så låg status idag, att många köper och slänger som vore det ren förbrukningsvara utan att tänka på de enorma resurser som krävs för att framställa plaggen. Både vatten, kemikalier och mänsklig arbetskraft  krävs i mängder för att vi i-landsmänniskor ska kunna köpa billiga kläder. Jag tänker tillbaks på en tid när textilier var det dyraste som fanns, och varje plagg skarvades ihop och sedan lappades gång efter annan för att ha så långt liv som möjligt innan det kasserades till att bli stoppning, mattor eller papper.

I den här beställningen fick jag utföra ett tvättäkta återbruk. En viking med en älskad tunika prydd med ett gudomligt vackert sidenborderi var utsliten. Tunikan hade fått hål på många ställen och på andra var det så slitet att en såg rakt igenom det. Att lappa i det här slitna stadiet skulle innebära ett broderi på en tunika bestående av enkom lappar. Så istället beslöts att flytta broderiet till en helt ny tunika istället (ja, jag har tankar på att använda det gamla slitna originaltyget från den första tunikan till något annat, ska bara komma på vad).

Originaltunikan bestod av ett mörkt blålila linnetyg, men i den nya valdes istället ett ylletyg i en blå nyans som bättre matchar den blå färgen i broderiet. Att sprätta bort broderiet var en spännande utmaning -vem som än sytt fast det ville förmodligen att det skulle sitta där i evig tid -det var nämligen fastsytt med tre olika trådar, och alltid med minst två sömmar parallella med varandra. En enkel sprättstund tog plötsligt en hel kväll, men det var det värt. Sedan var det bara att försiktigt tvätta. Att tvätta sidenbroderi på linne var inte den roligaste uppgiften -linnet kräver egentligen mycket hårdare tvätt än siden klarar, så jag valde att låta sidenet leva och att helt enkelt låta linnet fortsätta vara lite missfärgat av flera års användning. Varför förstöra en god karaktär, liksom?

Naturligtvis är hela den nya tunikan handsydd med fällda sömmar. Dekorationen har jag nöjt mig med att fålla fast med en söm. Det är tillräckligt även om sömmen skulle utsättas för påfrestning.

Den gamla tunikan

IMG_6686

Två sömmar i en
IMG_6710

God hjälp av min assistent, självfallet under hela arbetets gång. Här syns också att den nya tunikan sys i en ljuvligt vacker diamantkypert.

IMG_6965

Den nya tunikan färdig. IMG_7091

Read Full Post »

Solen strålade, gräset var grönt och klänningen vit -det var bröllop. Två fantastiska personer som valt att ta det stora steget gjorde det i det ännu gröna gräset en solig dag i septembers början. Jag var på plats och kände kärleken flöda, fällde tårar och gladdes tillsammans med de lyckliga tu. Dagen till ära bar bruden en tvådelad klänning från min kollektion Fade, vilket jag naturligtvis kände mig hedrad över. Känslan när någon väljer att bära min design på sitt livs kanske viktigaste dag är obeskrivlig.

Mina varmaste gratulationer till Anna och Pontus! Må ert gemensamma liv vara fyllt av kärlek, glädje och harmoni.

IMG_6817

IMG_6818

IMG_6829

 

Read Full Post »

Older Posts »