I En podd om slöjds senaste avsnitt pratade Karin och Sara om idiotprojekt. Jag kände mig inte aaaaaalls träffad! Nej då. Verkligen inte. Hmpf! Eller……? Just nu sitter jag här, mitt i torsdagsnatten och har lite svårt att förstå att Vita draken äntligen är färdig. På riktigt! Det är ett arbete som påbörjades i april i våras och som pågått lite till och från sådär mellan beställningsjobb och akuta projekt. Bitvis har jag aningen elakt delgett små förhandsvisningar utan att riktigt avslöja vad det är för något jag hållit på med. Men nu är den klar, och här är resultatet: Väskan ”Vita Draken” 
Eftersom det är ett så omfattande arbete jag lagt ned tänker jag här gå igenom vad det är för moment som genomförts för att nå slutresultatet. 
Jag började med att designa ett drakmönster. Min tanke var att arbeta med vitt på vitt, fast lite annorlunda än jag gjort tidigare.
Provbroderier gjordes för att testa om mina idéer skulle fungera i praktiken (proverna gjordes en kväll på vikingarestaurangen Aifur, och aldrig har jag fått så mycket glad och uppmuntrande respons om en provlapp som den gången. Greps av en impuls att alltid jobba med provlappar där, men i ärlighetens namn har de flesta likväl gjorts hemma i verkstan).
Broderiet utfördes, med vitt silke på vit yllebotten. Det färdiga broderiet har visats upp tidigare och fått mycket god respons. Bland annat röstades det fram till stark vinnare (över 19% av rösterna) i sysidans broderitävling under höstsommaren.
Vegetabilgarvat inköptes och fettades noga in (okej, jag erkänner: bäckedalingen inom mig skäms å det grövsta! Men med halvtaskiga handleder, ständig tidsbrist och dessutom boendes i en etta så är inte förutsättningarna de bästa för att garva något större än kanin hemma, och nog för att ninisar ger sega skinn, men det finns gränser för vad jag utsätter dem för påfrestningar för). Bitar skars ut och det blev dags att försöka komma ihåg de gamla skinnsömnadskunskaperna jag fått under mina utbildningar på Bäckedals folkhögskola. Att jag var ringrostig syns i de första sömmarna, men det är en del av charmen med väskan. Så går det när man ovan bestämmer sig för att kombinera ett tunnare med ett tjockare skinn och dessutom ha en vikt passpoal däremellan.
På ryggbiten tillkom utöver de fyra skinnlagren dessutom ett lager tyg.
Väskan är vändsydd, och utsidan ser vid en närmare koll ut såhär. Passpoalerna (om än ojämna) hjälper till att stärka sömmarna samt gör väskan mer vattenavstötande.
Dags att börja kanta väsklocket. Detta gjordes med en speciell flätningsteknik som jag utförde med läderremmar som jag klippte ut på frihand. Tittar man närmare ser man därför att kanterna är aningen ojämna i grovleken, eftersom varje rem blev aningen ojämn samt att vissa skiljer sig en smula i tjocklek (det blev måååååånga remmar innan arbetet var färdigt).
Dags för axelrem! Även här ville jag blanda vit ull och vitt silke, så därför brickvävde jag ett band med längsgående ränder. Det är alltså varpen som utgör mönstret, och väven hade 30 brickor.
Detaljbild av brickväven.
För att ge axelbandet stadga flätade jag fast brickväven mot dubbla lager tunt läder. Som synes använde jag samma remflätning som runt väsklocket.
Som en förstärkning gjorde jag samma kantflätning runt hela väsköppningen. Här syns även den lilla vikningen som finns på var sida för att hålla ihop öppningen så att det inte blir glipor på sidorna. Det grövre lädret (som utgör sidor och golv) visar här en av de två skarvarna jag fick göra för att få det att räcka till.
‘
Väskans rygg är snyggt stilren, en vilsam vit vägg med små glimtar av genomarbetade detaljer på övriga sidor.
Väskan är hög och djup nog för att rymma minst en pärm storlek A4.
…och ja, här kommer en bild på framsidan igen. Det är ju trots allt den som kommer synas mest. I ett halvår höll jag på. Designade, broderade, sydde, klippte, flätade, vävde, flätade ännu mer och sydde lite till. Nu funderar jag på lämplig låsmekanism. Får se vad jag kommer på….
Väskan Vita Draken -snart på en medeltidsmarknad nära dig!
Read Full Post »
