Ännu ett långt samtal med god vän, ännu en massa härliga samtalsämnen med mer eller mindre vettigt (men alltid diskutabelt och på något sätt meningsfullt) innehåll. Som exempelvis diskussionen om det magnifika plagget mantel (vilken kom fram när min vän frös och två filtar inte räckte till). Generellt gillar varken hon eller jag att kategorisera på ett generaliserat vis, men i just det här fallet fick jag lära mig ett undantag som jag fann så roande att jag bad om lov att få skriva om det. I sann politisk korrekthet (nån gång ska man ju vara det också) vill jag redan nu poängtera att den här listan är en kul grej baserad på personliga iakttagelser kombinerat med en lagom livlig fantasi, inget annat. Det är självfallet också fullt acceptabelt att att hoppa över ett steg eller två, samt att stanna vid det steg man själv föredrar hur länge man vill.
De fyra stegen i en medeltidares mantelbärande
Steg 1 – Ingen mantel
Man är nybörjare, man har egentligen ingen koll på vad som är medeltid och inte men man har noterat hur kul alla medeltidare verkar ha tillsammans och man vill vara med, så man har knåpat ihop ett par basplagg och är sjukt nöjd över att äntligen kunna träda in i den magiska gemenskapsbubblan. Man beundrar allas vackra kläder och trollbinds av alla vackra mantlar som majestätiskt rör sig omkring en (”Och vad mysigt de har som delar mantel vid elden!”). Manteln är höjden av medeltidsplagg!
Steg 2 – Åttavådsmanteln
Man har köpt mönster från väl vald ateljé och köpt tyg. Man syr sin mantel i åtta vådor (”För den faller så snyggt över axlarna!”) och är mycket noga med passformen. Man är också extremt noga med att den ska vara ordentligt fållad och jämn nedtill -den här manteln klarar en sådan granskning på millimetern! Manteln har så stor nedervidd som bara gick att få och har därmed ett mycket dramatiskt liv när man går omkring med den på sig. Den tar också upp halva packningen, men vad gör det, den är ju så snygg!
Steg 3 – Cirkelmanteln
Efter ett antal misslyckade försök att få sin åttavådsmantel slät när man breder ut den på marken har man börjat tröttna. Man vill ha en cirkelmantel istället, för det är mycket mer praktiskt (”Och det är purjo!”). Man tillverkar det nya ytterplagget i en väldig fart. Den här manteln tar också upp halva packningen, men är mycket bättre som underlag när man sitter och väntar på att eldshowen i Nordergravar ska börja!
Steg 4 a). – Ingen mantel
Let’s face it -en mantel må vara snygg, men s-tan vad stor plats den tar! Dessutom är den egentligen ganska opraktisk när man ska göra något annat än att ta episka promenader eller sitta ned i gräset. Man letar efter andra alternativ till ytterplagg -med ärm!
Steg 4 b).
Let’s face it -en mantel må vara snygg, men s-tan vad stor plats den tar! Finns det inget bättre alternativ till dessa enorma tygstycken? Man tillverkar ett extra lager ylle i form av klänning/tunika-ish och bantar ned den tidigare så viktiga manteln till en varm extra detalj i form av en rejäl yllesjal, som tar betydligt humanare plats i packningen!
Och nu undrar du säkert hur det gått för mig i den här stegräkningen? Jo, jag började för många år sedan med klänningar av bomull men utan mantel. Jag har alltså passerat steg nummer ett.
Som så många andra fortsatte jag utan större koll på modehistoria utan satte all min lit till lättillgängliga mönster (=vådmantel). I mantelform blev resultatet först en mörkblå kreation i märklig polyesterkvalitet (men med otroligt snyggt, tungt fall -det är dock ett under att jag inte frös ihjäl i den!), och därefter denna påkostade yllemantel som krävde inte mindre än FEM meter tyg. Spännet i silver har jag gjort själv under de år jag pluggade guldsmide (motivet är det varghuvud som pryder vapenskölden till den medeltidsförening jag då var medlem i). Jag var engagerad redan då (dvs för drygt tio år sedan när den här manteln blev till), fast inte hade jag koll på vissa praktiska saker -därför kan jag (med viss vånda) bekänna att denna mantel är sydd helt och hållet för hand (även sömsmånerna har kastats noga) med polyestertråd! Jag har alltså passerat steg nummer två.
Steg nummer tre trodde jag att jag råkat hoppa över, tills jag drog mig till minnes att jag fick ärva en kompis cirkelmantel i vadmal. Jag bar den ett par år innan jag tröttnade på den och nyttjade den till mitt livs första återbruksprojekt. Idag är den grundtyget i min broderade och pälsbrämade hätta. Så okej, jag tillverkade inte cirkelmanteln själv, men jag känner ändå på mig att jag har passerat steg nummer tre.
Och så står jag nu här; framme vid steg nummer fyra. Vilket ska det bli -ska jag gå tillbaka till ingen mantel över huvud taget eller tillverka en stor mysig sjal? Faktum är att jag är en smula osäker på vart jag kommer hamna, men eftersom jag inte längre trivs i 1300-talet utan gått över till vikingatiden så känns en fodrad kaftan som ett mycket lämpligt alternativ. Just nu är ett varmt ytterplagg dock inte aktuellt eftersom jag har högre prioritet på andra projekt (som det lilla broderiet som måste vara klart inom två månader, och den där nya särken som kommer göra skillnaden för huruvida jag vågar åka till Visby nästa sommar eller inte). Men jag lovar, att när jag kommit dit, så kommer det färdiga resultatet att publiceras här.
Min vän Kristin hälsar att hon gjorde steg ett med bravur, var för lat för att sy en åttavådsmantel även om hon tyckte att det var vansinnigt snyggt, halvklarade steg tre genom att sy en halvcirkelmantel (men gjorde det två gånger, vilket tillsammans bör räknas som en helcirkelmantel). Nu lever hon gott i steg fyra, men måste i djupet av sin själ erkänna att hon trots det inte är särskilt purjo (och det är inte jag heller)!
Read Full Post »
