Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kreativitet på papper och liknande’ Category

Ja, just nu blir det mycket ”inför medeltidsveckan”, men så är det också årets stora höjdpunkt och vi är många som längtar dit. Vi är också många som sliter som djur för att få de sista arbetena klara till dess, vissa med sina egna och andra med beställningsjobb. Så i lördags öppnade jag portarna till min verkstad och bjöd in vänner till en hantverksdag. Det blev sömnad, tillskärning, mönsterkonstruktion, tips och trix i diverse tekniker och pressning samt en massa härligt umgänge.

IMG_5675

IMG_5676

IMG_5680

 

Nedräkningen pågår för fullt! Snart är det dags för årets vallfärd till rosornas ö!

Annonser

Read Full Post »

Ännu ett långt samtal med god vän, ännu en massa härliga samtalsämnen med mer eller mindre vettigt (men alltid diskutabelt och på något sätt meningsfullt) innehåll. Som exempelvis diskussionen om det magnifika plagget mantel (vilken kom fram när min vän frös och två filtar inte räckte till). Generellt gillar varken hon eller jag att kategorisera på ett generaliserat vis, men i just det här fallet fick jag lära mig ett undantag som jag fann så roande att jag bad om lov att få skriva om det. I sann politisk korrekthet (nån gång ska man ju vara det också) vill jag redan nu poängtera att den här listan är en kul grej baserad på personliga iakttagelser kombinerat med en lagom livlig fantasi, inget annat. Det är självfallet också fullt acceptabelt att att hoppa över ett steg eller två, samt att stanna vid det steg man själv föredrar hur länge man vill.

De fyra stegen i en medeltidares mantelbärande

Steg 1 – Ingen mantel

Man är nybörjare, man har egentligen ingen koll på vad som är medeltid och inte men man har noterat hur kul alla medeltidare verkar ha tillsammans och  man vill vara med, så man har knåpat ihop ett par basplagg och är sjukt nöjd över att äntligen kunna träda in i den magiska gemenskapsbubblan. Man beundrar allas vackra kläder och trollbinds av alla vackra mantlar som majestätiskt rör sig omkring en (”Och vad mysigt de har som delar mantel vid elden!”). Manteln är höjden av medeltidsplagg!

Steg 2 – Åttavådsmanteln

Man har köpt mönster från väl vald ateljé och köpt tyg. Man syr sin mantel i åtta vådor (”För den faller så snyggt över axlarna!”) och är mycket noga med passformen.  Man är också extremt noga med att den ska vara ordentligt fållad och jämn nedtill -den här manteln klarar en sådan granskning på millimetern! Manteln har så stor nedervidd som bara gick att få och har därmed ett mycket dramatiskt liv när man går omkring med den på sig. Den tar också upp halva packningen, men vad gör det, den är ju så snygg!

Steg 3 – Cirkelmanteln

Efter ett antal misslyckade försök att få sin åttavådsmantel slät när man breder ut den på marken har man börjat tröttna. Man vill ha en cirkelmantel istället, för det är mycket mer praktiskt (”Och det är purjo!”). Man tillverkar det nya ytterplagget i en väldig fart. Den här manteln tar också upp halva packningen, men är mycket bättre som underlag när man sitter och väntar på att eldshowen i Nordergravar ska börja!

Steg 4 a). – Ingen mantel

Let’s face it -en mantel må vara snygg, men s-tan vad stor plats den tar! Dessutom är den egentligen ganska opraktisk när man ska göra något annat än att ta episka promenader eller sitta ned i gräset. Man letar efter andra alternativ till ytterplagg -med ärm!

Steg 4 b).

Let’s face it -en mantel må vara snygg, men s-tan vad stor plats den tar! Finns det inget bättre alternativ till dessa enorma tygstycken? Man tillverkar ett extra lager ylle i form av klänning/tunika-ish  och bantar ned den tidigare så viktiga manteln till en varm extra detalj i form av en rejäl yllesjal, som tar betydligt humanare plats i packningen!

IMG_0774Och nu undrar du säkert hur det gått för mig i den här stegräkningen? Jo, jag började för många år sedan med klänningar av bomull men utan mantel. Jag har alltså passerat steg nummer ett.

Som så många andra fortsatte jag utan större koll på modehistoria utan satte all min lit till lättillgängliga mönster (=vådmantel). I mantelform blev resultatet först en mörkblå kreation i märklig polyesterkvalitet (men med otroligt snyggt, tungt fall -det är dock ett under att jag inte frös ihjäl i den!), och därefter denna påkostade yllemantel som krävde inte mindre än FEM meter tyg. Spännet i silver har jag gjort själv under de år jag pluggade guldsmide (motivet är det varghuvud som pryder vapenskölden till den medeltidsförening jag då var medlem i). Jag var engagerad redan då (dvs för drygt tio år sedan när den här manteln blev till), fast inte hade jag koll på vissa praktiska saker -därför kan jag (med viss vånda) bekänna att denna mantel är sydd helt och hållet för hand (även sömsmånerna har kastats noga) med polyestertråd! Jag har alltså passerat steg nummer två.

IMG_0776

Steg nummer tre trodde jag att jag råkat hoppa över, tills jag drog mig till minnes att jag fick ärva en kompis cirkelmantel i vadmal. Jag bar den ett par år innan jag tröttnade på den och nyttjade den till mitt livs första återbruksprojekt. Idag är den grundtyget i min broderade och pälsbrämade hätta. Så okej, jag tillverkade inte cirkelmanteln själv, men jag känner ändå på mig att jag har passerat steg nummer tre.

Och så står jag nu här; framme vid steg nummer fyra. Vilket ska det bli -ska jag gå tillbaka till ingen mantel över huvud taget eller tillverka en stor mysig sjal? Faktum är att jag är en smula osäker på vart jag kommer hamna, men eftersom jag inte längre trivs i 1300-talet utan gått över till vikingatiden så känns en fodrad kaftan som ett mycket lämpligt alternativ. Just nu är ett varmt ytterplagg dock inte aktuellt eftersom jag har högre prioritet på andra projekt (som det lilla broderiet som måste vara klart inom två månader, och den där nya särken som kommer göra skillnaden för huruvida jag vågar åka till Visby nästa sommar eller inte). Men jag lovar, att när jag kommit dit, så kommer det färdiga resultatet att publiceras här.

Min vän Kristin hälsar att hon gjorde steg ett med bravur, var för lat för att sy en åttavådsmantel även om hon tyckte att det var vansinnigt snyggt, halvklarade steg tre genom att sy en halvcirkelmantel (men gjorde det två gånger, vilket tillsammans bör räknas som en helcirkelmantel). Nu lever hon gott i steg fyra, men måste i djupet av sin själ erkänna att hon trots det inte är särskilt purjo (och det är inte jag heller)!

Read Full Post »

I helgen som var åkte jag tillsammans med en god vän till Textilcentrum i Sundbyberg. Vi skulle hitta ett passande tyg till den klänning jag under våren ska sy till henne. Eftersom jag har en hel del annat att göra hade jag gett mig själv strikta regler att inte köpa en decimeter textilier den här gången. Jag skulle enbart vara expert- och smakråd i valet av kvalitet. Det slutade med att jag köpte de sista 2.3 metrarna kostymtyg (viskos i en så härlig kvalitet att jag först trodde det var ullblandning) i en perfekt gråbrun färg till ett kommande byxprojekt.

886151_525689304141001_1580587288_o

Min goda vän gick inte heller därifrån tomhänt; hon köpte nämligen ett underbart vackert rutmönstrat kostymylle med perfekt fall till det kommande plagget. Det var en mycket lyckad tur till sumpan, och nu har jag ytterligare ett projekt på gång. För visst är det sant att man kan aldrig, aldrig, aldrig ha för många pågående arbeten.

Read Full Post »

Broderiuppdraget är klart och levererat. Kunden verkade nöjd, och just nu befinner sig jobbet någonstans i mellanöstern. Känns ganska surrealistiskt, men väldigt tillfredsställande att något jag gjort får fylla funktion så långt bort. Broderiet är gjort med ullgarn och inspirerat av de redan ditsatta broderade banden från Iran, men enligt kundens önskemål utvecklade i en mer skandinavisk känsla.

860728_399630366800113_580069424_o

 

Och när vi ändå är inne på temat surrealism kan vi också vidröra gårdagaftonen som spenderades på Nalen i Stockholm, där det var burleskfest anordnat av Fräulein Frauke. Det var tredje gången jag var där och i sedvanlig ordning var det fantastiskt roligt och fyllt av härliga människor. För första gången gick jag dit med ett för mig stort sällskap (fem personer), och det var en mycket spännande konstellation blandad av mycket nära vänner tillsammans med vänner som varit främlingar dagen innan. Många fina stunder och nya insikter senare kan jag bara sammanfatta kvällen med ett citat från filmen Notting Hill: ”Surreal, but nice”.

Dessutom hamnade jag och en av mina nya bekanta i Nalens eget fotoalbum:

Snygga på Nalen

Read Full Post »

Sakta, sakta men ändå ganska säkert förvandlas det totala flyttkaoset till ett hem. En vecka efter inflytt har jag lyckats packa upp lite drygt hälften av alla lådor och skruvat ihop en garderob. Under arbetet med möbeln konstaterade jag mer än en gång att det var en himla tur att jag blev textilkonstnär och inte snickare! Efter fyra kvällar var den äntligen klar; ganska sned men stabil och fullt funktionsduglig. Varje gång jag tittar på de långtifrån 90-gradiga hörnen ursäktar jag mig själv med det faktum att jag är just textilkonstnär, men också att det var första gången jag skruvade ihop en möbel mer avancerad än en billy-bokhylla. Då kan jag till och med känna lite stolthet över att jag lyckades få ihop den över huvud taget.

20130130_221130

I söndags strosade jag iväg till Nationalmuseum; det var sista dagen de hade öppet innan den fyra år långa renoveringen, så det gällde ju att passa på. Jag skäms lite över att erkänna att det var mitt första besök dit någonsin, men trots att det var trångt som attan (man fick köa för att komma in), så var det väl värt det.

Kanske var det kravlösheten i besöket -inget skulle studeras till någon utbildning eller speciellt projekt, ingen guidning skulle fokuseras på, inga förväntningar hade byggts upp angående föremålen eftersom jag inte hade en aning om vad som fanns där och inte. Resultatet var i alla fall att jag gick runt och kämpade emot gråten. Så många fantastiska föremål att jag knappt kunde hålla känslorna tillbaka. Alla gigantiska textila arbeten, möbler, målningar, skulpturer…. För första gången fick jag se den berömda tavlan med Carl XII:s sista resa på riktigt!

20130203_161806

Dessutom var det moderna utställningar som fick min skaparlusta att vakna. Slow art talade rakt in i mitt hjärta -det är ju precis såhär jag själv arbetar! Små, ofta enkla, detaljer som upprepas och byggs till stora verk. Jag stod och tänkte på ett par av mina egna kreationer som jag kände skulle passa in i just den här utställningen. Åh, vad jag började längta efter att få ställa ut mina verk!

Men än så länge är det uppackning av bohag som gäller. Och sedan finns det mer jordnära arbeten som ska ordnas.

Så mycket att skapa -så lite tid!

Read Full Post »

I dessa underbara juletider vankas det godis till höger och vänster; i olika smaker, olika färger och i olika förpackningar.

Inför ett kommande projekt ber jag nu alla mina läsare om en hjälpande hand: Jag behöver ischokladformar (inte nya, utan sådana som redan är använda -det är ett do-redo-jobb som ska göras)! De behöver vara enfärgade och tillplattade som på bilden nedan. Om de gjorts rena från ischokladrester är det ett stort plus, men inget måste, för jag kan diska dem själv i värsta fall. Det viktigaste är att jag får tag i så många formar som möjligt, i regnbågens alla färger!

191577_480895531953712_1803424643_o

Vill du vara en godhjärtad själ och skänka ett bidrag eller fem? Hör av dig så får du min adress!

Ett stort TACK på förhand för besväret!

Read Full Post »

Om jag hade en favoritdag i veckan skulle det just nu vara måndag. När man jobbar tisdag-lördag varje vecka och söndagen mest går åt till att försöka hämta krafter är måndagen den dag jag innehar både ork och ledighet samtidigt. Dessutom är alla affärer öppna så jag har hela dagen på mig att gå ärenden i egen takt och njuta av livet på vägen.

Den bästa måndagstraditionen jag någonsin haft är den jag just nu praktiserar -att sitta på ett café med block och penna och teckna av människor. Mitt sällskap är en latte och något tilltugg, och så låter jag handen arbeta litegrann. Jag måste erkänna att jag har mycket dålig diciplin på mitt tecknande numera, så måndagsfikan är min räddning för att inte tappa det helt.

Jag sitter där i ett hörn med min grafitpenna och försöker diskret fånga mina ovetande modeller; ett par minuter har jag på mig, sedan har de bytt position eller kanske rest sig och gått. Det blir snabba skisser, knappt mer än förstudier, men dessa är så ofantligt roliga att göra! Jag tycker inte att människor i rörelse behöver vara så himla detaljerade -det viktiga är att våga försöka avbilda deras uttryck. Tillåta att det inte kommer bli perfekt och bara låta pennan gå, testa tekniker och…. göra! Bara göra.

Read Full Post »

Older Posts »