Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Mathantverk’ Category

För flera år sedan provade jag en chokladsort av ett för mig okänt märke (tror den hette Dolphin) med smaksättning av lavendel. Det skulle visa sig vara en av de största chokladnjutningarna jag varit med om i hela mitt liv, och naturligtvis fick jag bara tag i en sådan chokladkaka till, sedan togs den ur butikens sortiment och jag har hittills aldrig lyckats hitta en av lavendel smaksatt chokladkaka igen. Självklart har jag varit väldigt tjurig över detta, och gått omkring och grunnat på hur jag ska kunna göra min egen.

Nu har jag ägnat lite tid åt att testa mig fram med några olika metoder. Ingredienserna har varit följande: icke smaksatt mörk choklad (70%), torkade lavendelblommor och eterisk lavendelolja. Jag har provat att blanda choklad/olja, choklad/blommor och choklad/blommor/olja.

 

Efter noggrant mätande och vägande har jag kommit fram till att blommorna bäst passar för väldoftande potpurri, rökelse eller möjligen i mördegskakor. Den smak de tillförde chokladen var marginell. Den eteriska oljan däremot var mycket effektiv. Efter att ha överdoserat ett par omgångar har jag kommit fram till att det till 100 g choklad behövs 1-2 droppar.

Och numera kan jag njuta av lavendelchoklad närhelst jag vill…

Annonser

Read Full Post »

För nån vecka sedan skrev jag om att jag skulle tesa ull och spinna garn av på slända (tesa= sära på fibrerna för hand istället för att kamma eller karda). Detta är en metod som inte alls är omöjlig att få bra resultat av, och den är ju också väldigt praktisk att kunna arbeta med om man inte har plats för eller lyckats glömma sina kardor nånstans. Det finns naturligtvis också människor som aldrig använder en annan metod än att just tesa ullen, men ska jag vara ärlig så är det inget jag själv föredrar utom i nödfall.

Hur som haver, eftersom jag kommer behöva visa upp resultatet av hur det blir när jag spinner tesad ull satte jag igång. Det var inget roligt arbete, och jag kämpade på i ett par timmar mer för att få det hela överstökat än för att jag tyckte det var något vidare roligt. Resultatet blev förvisso ganska bra, långt bättre än jag förväntade mig (hade inte tes-spunnit på sex år), men det blev ingen stor härva av det när jag var färdig.

De två bilderna som syns på bilden är av samma ullkvalitet (leicester), den lilla är spunnen av tesad ull och den stora (som inte kunde bli större eftersom sländan blev full) av kardad. Sländan på bilden är den som använts i arbetet.

Efter att ha spunnit ett par sländor fulla, och dessutom fira att jag har ett par dagars ledighet från jobbet ställde jag mig igår i köket och började röra ihop en kladdkakesmet. Då jag inte har en ”normal” form med avtagbar kant och inte heller kände för att göra en kaka med traditionell form beslöt jag att det var dags att äntligen inviga min kärleksfulla muffinsplåt, vilken jag fick i födelsedagspresent för några år sedan och skamligt nog bott i en kartong i ett förråd tills nu.

kärleksfull present från käraste vännen

Det skulle visa sig vara perfekt tajming på smetens storlek kontra plåtformarnas -en normal sats kladdkakesmet räckte perfekt för de fyra formarna, och efter 10-11 minuters gräddning hade jag uppnått bästa möjliga resultat (nybörjartur tror jag att det kallas) -de var ganska torra i kanterna och smetiga inuti. Tillsammans med en klick vispgrädde var kvällsfikan räddad!

Read Full Post »

Den traditionella gräddtårtan med jordgubbar är kanske den mest somriga desserten som finns. Vem blir inte både nostalgisk och lycklig i sinnet när denna vita och röda läckerhet dukas fram på bordet?

Men för den som av någon anledning vill ha ett lite modernare alternativ, så kan jag rekommendera denna lösning. Kräver minimal insats och smakar superbt!

Sommaren är här, njut av den!

Read Full Post »

En ljuvlig sovmorgon och en cykeltur i mestadels uppförsbacke senare tyckte jag mig vara värd att få sitta ned en stund i solen och njuta, så jag tog min hätta med mig och spatserade ned till sjön. Där på en bänk satt jag i solskenet och avslutade fastfållningen av linnefodret mot vadmalen. Emellanåt lät jag blicken vila på vattnet vars vågor gnistrade som kristaller i det inte alltför varma dagsljuset. Till mitt förtret hade jag glömt bivaxet hemma, så fick skänka min sömnad en massa saliv för att hålla tråden konstant fuktig istället. Nu är min hätta så gott som klar, bara att fixa stängningsanordningen, vilken lutar åt prylade hål och läderremmar/linneband. Hur jag beslutar märks framigenom.

Drakarna blev olika stora, men jag kommer känna mig ursnygg i alla fall

Inför midsommarfirandet (som jag inte har en aning om hur det blir i år, när jag befinner mig över 60 mil från den plats där jag brukar fira högtiden) bestämde jag mig också för att det var dags att lära sig göra cheescake. Denna enastående läckerhet hade jag tills idag aldrig försökt tillverka själv, men nu kändes som en bra dag att börja. Så jag letade fram ett trevligt recept med så få ingredienser som möjligt, gick ett ärende till affären och satte igång. Varvad med krossade digestivekex samt smaksatt med lime och passionsfrukt vågar jag påstå att jag lyckades riktigt bra med mitt första försök.

Cheescake med lime och passionsfrukt. Mums!

Och om jag inte blir nöjd med resultatet av mitt dessertbakande kan jag ju alltid konsultera frysen istället. Fråga mig inte hur detta gått till, men just nu äger jag fler glasspaket på samma gång än jag någonsin gjort tidigare. Några extrapriser hit och ”jag-är-minsann-värd-min-favoritglass-emellanåt” dit kan ha med saken att göra (vågar dock inte säga något säkert). Men, men… det viktigaste är ju att man inte lider brist på glass i dessa härliga sommartider.

Och nu när hättan i stort sett är klar känner jag att det är dags att ta tag i ett intr’esse som fått ligga vilande alldeles, alldeles för länge: sländspånad! Jag fick ju trots allt med mig  min ull (en påse gotland, en påse leicester och en påse gobelin) upp till Jämtland, och det vore ju synd om man inte kunde använda den nån gång. Kvällen till ära tänkte jag friska upp mina kunskaper i att spinna ull som bara tesats (dvs fibrerna har finfördelats med händerna, men inte kardats till flor). Håll tummarna för mig. Det (troligen hemska) resultatet kommer säkerligen redovisas här framöver.

Read Full Post »

Till min stora lättnad och glädje fann jag en burk arnicaolja som stod och väntade på mig när jag kom hem. Slåttergubbe (arnica montana) är en trevlig ört att använda mot muskel- och ledvärk, vilket jag drabbas av lite titt som tätt när det blir för fuktigt och/eller kallt väderlag. Lyckades även leta fram bivaxet och tog därför i eftermiddags tillfället i akt att göra mig lite salva.

Jag har mött flertalet människor som tror att salvkokeri är något nästintill magiskt och således även mycket svårt. Visst kan man jobba med alla möjliga ingredienser och besluta om exakta temperaturer hit och dit, men man kan också göra det mycket lätt för sig. Det enda som krävs för att göra sin egen salva är:

* Lämplig olja (i det här fallet egentillverkat arnicaolja)

* Bivax

*Ev. eterisk olja

För att tillverka sin egen olja tar man en tom glasburk, örter och matolja. Personligen använder jag ekologisk rapsolja, eftersom det går att få tag i närproducerat och jag föredrar rapsdoft framför olivdoft. Fyll glasburken med örter (halva burken om örterna är färska, en tredjedel om de är torkade) och fyll upp hela burken med olja. Låt stå i soligt fönster i minst sex veckor, sila sedan bort örterna och örtoljan är klar att användas.

Förhållanden olja-bivax är väldigt svårt att bestämma på förhand, eftersom olika vaxer är olika hårda, och olika personer vill ha olika hårda salvor. Någonstans mellan 10-15 gram vax per deciliter olja brukar dock vara bra riktlinjer att röra sig emellan. Sedan är det bara att experimentera med hjälp av vattenprov!

Det finns människor som med bestämdhet hävdar att man absolut måste värma oljan över vattenbad. Skitsnack säger jag! Min första salva tillverkade jag i en vanlig kastrull över öppen eld, och de jag inte tillverkat över flammande lågor har jag gjort i en kastrull direkt på spisen, det går alldeles utmärkt.

Börja med att mäta upp oljan och hälla i kastrullen. Väg upp vaxet, finfördela och lägg i oljan. Sätt på plattan och värm upp under konstant omrörning.

Rör hela tiden tills vaxet smält helt. Ta bort kastrullen från plattan och fortsätt att röra tills det kallnat så mycket att man inte kan se botten genom oljan. Då är det dags att hälla upp på burkar. Bäst är mörka glasburkar, eftersom dessa skyddar bättre mot solljus, men man tar vad man har; jag hittade i mors burkförråd små marmeladburkar perfekta för ändamålet.

Om man tänkt tillsätta eterisk olja gör man det först efter att man hällt upp salvan i burkarna, eftersom den lätt dunstar. Rör snabbt ned några droppar och sätt genast på locket för att bibehålla bästa effekt.

Salvan håller sig fräsch i minst ett, upp till fem-sex år, och kan användas så länge den inte härsknar. Mörk och/eller sval förvaring förlänger livstiden. Undvik att låta den stå i direkt solljus.

Read Full Post »

Istället för att slita med allt som ska förberedas inför redovisningen av mitt examensarbete (vilket sker i morgon förmiddag) sitter jag och njuter av vackra gamla filmklipp från uppvisningar av modeplagg på 20-talet på min nya favoritsida British Pathé

Jag gläds också åt att ha råkat bli en inspirationskälla till en kvinna på utbildningen. Jag råkade höra att hon och hennes man ska starta ett kafé, och när hon beskrev hur de hade tänkt jobba kom jag att tänka på ett foto av en pizzaugn jag tagit när jag reste runt på Nya Zeeland för några år sedan. Jag berättade för henne om bilden, och när hon fick se bilden blev hon otroligt inspirerad och jätteglad över att fått se en så härlig kreation. Då min reaktion var ungefär likadan som hennes när jag först såg den här skapelsen kände jag att jag måste dela med mig till fler.

Den vedeldade pizzaugnen står på en uteplats till ett privathem, och dessvärre har jag ingen som helst aning om hur något man tillagar i den smakar, men visst blir man inspirerad att bygga saker med mosaik när man ser den! Jag skulle mer än gärna ha något liknande i min framtida trädgård.

Read Full Post »

Januari närmar sig sitt slut, och i och med detta dukas det upp till fest. Jag fascineras återigen över hur många kreativa människor som är födda i vattumannens tecken (alternativt stenbock, men en stor drös folk är det på skolan som fyller år i januari månad, det är ett som är säkert). Igår hade vi två födelsedagsbarn samtidigt, så då beslöt vi ta tillfället i akt och anordna mastodontfika.

Bordet fylls med bakverk...

Sju sorters kakor (mer tårtor än kakor, men ändå…), fårfällar och filtar framför brasan, sång och mys -kan det bli bättre?

Tårtbuffé är livsfarligt!

Uppifrån vänster: Morotskaka (med extra kräm), hemkokt chokladpudding, toscakaka (med hjärtformad kiwi-bit), negerbollstårta, grädde, chokladkaka med vit chokladkräm och sist (och minst) chokladbiskvi. Naturligtvis var allt hemlagat från grunden -inga köpekakor här inte!

Jag måste till mitt förtret erkänna att jag inte fick i mig allt, utan var tvungen att slänga en del (försökte tappert i en timme, men icke…)

Som alla nördar vill man ju unna sig själv något extra (gärna också extra nördigt) emellanåt, och min stora nörd-investering den här gången är en sak som dessutom är mycket användbar: ett fickur!

I äkta steampunk-anda är det ett mekaniskt fickur (inga batterier här inte) som dessutom har försetts med ”fönster”, så man kan se det vackra maskineriet. Som steampunk-älskare (med än så länge ytterst få egna attribut) är det mig en enorm glädje att inneha ett sådant vackert (och användbart) smycke. Och det utgör dessutom ytterligare en god anledning att ta mig i kragen och konstruera den där västen jag tänkt sy av kostymyllet med silverlila kritstreck som legat och väntat i över ett år.

Jag har egentligen bara ett problem med det: Baksidan är så snygg, att jag nästan hellre tittar på den sidan än den tidsvisande framsidan!

 

Read Full Post »

Older Posts »