Jag kallar den ”Bealieve”, för den är en hyllning till en av landets coolaste designer: Bea Szenfeld. Bea uppmärksammas ofta för sin fantastiska känsla för form och arbete med att använda människokroppen som grund för konstnärligt mode. Hon har bland annat blivit känd som kvinnan som skapar kläder av papper. Det är lekfullt, vackert och nästintill omöjligt att bära; hennes arbete tar kläder till en ny dimension -när kroppen inte längre får bestämma utan helt måste anpassa sig efter plaggets förutsättningar. Det kan inte sittas i, det tål inte fukt och det är nästan omöjligt att röra sig i -kroppen har blivit spiken som håller upp den tredimensionella tavlan. Jag älskar det!
Min kreation är till stor del ett återbruksarbete. Materialen som använts är ett tyg jag hittade i gömmorna och pappersblommorna har jag först och främst tillverkat av spillbitar från mönsterkonstruktion. Jag var trött på att slänga så mycket papper utan vidare -något måste man ju kunna använda det till! Tillverka tusentals blommor till exempel.
Det har krävt tid och enorma mängder lim (=litervis!), och innan jag insåg att det kan vara bra att ha en skyddande tidning eller annat mellan plagget och underlaget hann jag skaffa permanenta fläckar på både provdocka och strykbräda. Det var det värt! Exakt hur lång tid det här arbetet har gått på vet jag inte, men om man slår ut den totala arbetstiden på att riva, forma och slutligen limma så har varje pappersblomma krävt ca 1 minut. Så på det stora hela är det bara att räkna blommorna om man vill ha koll på tidsåtgången. Tips på utslagsfråga i nästa tipspromenad!
Många, många timmar har gått åt till att riva remsor att forma blommorna av.
Det syns tydligt att det använts papper från olika rullar, de åldras mycket olika, vilket med tiden kommer ge plagget en mycket unik karaktär. För att stadga upp materialet har jag dock sprayat hela dockan med matt vit färg.
Den färdiga kreationen, redo att bäras av en människa.
Kulturgotharen 