Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘siden’

Växtfärgningsprojekten avlöser varandra i Varglyan. Jag inser att jag tycks ha fått en idé om att framställa en hel regnbåge, och sannerligen tycks jag vara på god väg. Alla härvor silke jag hade är nu förvandlade från vitt till annan ljuvlig färg. Många timmars slit har det varit, men varenda minut har varit värd det! Mitt hårda arbete har resulterat i färgerna lila, rött, aprikos, champagne och isblått. Dessutom har jag för första gången vågat mig på att växtfärga ett tygstycke, nämligen det rosa tyget garnerna vilar på. Jag är mycket nöjd även med det resultatet -färgen blev så jämn och fin!

Nu är det bara att dela upp de stora härvorna i mindre dockor så är garnet redo för försäljning sen. Vad det ska bli av tyget har jag inte riktigt bestämt ännu, men jag lär komma på något =)

 

IMG_9217

Annonser

Read Full Post »

Det började bli kallt ute, så jag tänkte nyttja lite fina spillbitar och sy mig ett par vantar. När jag ändå var på väg att sy  mig ett par vantar kunde jag ju passa på att brodera dem också, och när jag ändå gjorde ett broderi till mig själv kunde jag ju lika gärna passa på att leka lite med färger också. Så gick det när ett snabbt projekt blev utdraget och minst sagt genomarbetat. Jag tog en genväg i designen av motivet -använde ett drakmönster jag jobbat med tidigare och ändrade ett par små detaljer. Broderiet som sådant tog dock sin lilla tid eftersom jag beslutat att arbeta med fler färger än normalt. Det var spännande, färgerna fungerade bra ihop även om jag under vissa delar av processen hade mina tvivel. En färg var mist sagt opassande till två av de andra, och fungerade först när den fjärde och sista färgen applicerades i arbetet. Det var roligt och spännande att se hur färger kan sam- och motarbeta varandra. Ungefär som människor -en grupp personer kan fungera ganska dåligt tills en eller två nya kommer in och skapar balans.

 

Utöver garnet har jag helt och hållet arbetat med spillmaterial, dvs sådant som blivit över från tidigare projekt. Det var väldigt roligt att inse att en av tygbitarna legat i närmare fem år innan den äntligen fick bli något. Som yttertyg använde jag ett grått, diamantkypertvävt ylletyg, som kantning valde jag ett högkvalitativt kläde, som lätt skulle kunna bli ett festplagg i lämplig folkdräkt; till foder använde jag dupionsiden i två olika färger.

Som synes på en av bilderna nedan är ena draken inte centrerad på vantens rygg. Det beror på att jag klantade till det en smula. Jag tänkte nämligen inte på att när det kommer till spillbitar måste en alltid, alltid, alltid kontrollera att det inte gömmer sig något klippt hack från saxen där den nya biten ska skäras ut. Naturligtvis straffade den missen sig ganska rejält -nog fasen var det ett saxklipp på fel ställe som hindrade mig från att klippa ut båda drakarna centrerade. Inte mycket att göra åt -vanten värmer lika bra oavsett vart broderiet sitter, men jag erkänner att det kändes en aning snopet. Men, men -gissa vad jag alltid kommer att ha i åtanke i framtiden!

Min första tanke var som nämnt att göra ett par vantar till mig själv. Det blev inte riktigt så. Resultatet av arbetet är ett par vantar, så långt så väl, det var bara det att jag knappt hann med att lägga upp en bild på vantarna på facebook så var det en person som ville köpa dem! Så istället för att inviga dem idag blev det till att lägga dem på lådan och skicka dem till sina nya ägare istället. Jag hoppas att denne kommer att trivas med dem och få uppleva många glada och vackra stunder tillsammans med dem. Må drakarna beskydda henne! Lika glad för det är jag -nu har jag anledning att designa och sy upp nya vantpar. Vintern är lång och jag kommer att behöva ett nytt par, för även om jag klarar mig på de jag har nu så vet jag hur det går; minst en vante tappas varje vinter. Och jag ser fram emot att få jobba upp ett nytt par, kanske även dessa av spillbitar, med nya broderier och roliga färgkombinationer!

De färdiga vantarna

IMG_8146

Vantarna vrängda ut och in, så att det ljuvligt frasiga sidenfodret syns.

IMG_8140

Read Full Post »

Det har alltid varit aktuellt för överlevnad, och idag ligger det mer i tiden än på länge: Återbruk! Det är något väldigt underskattat, och jag får väl erkänna att jag själv gör det alldeles för sällan. Jag är helt enkelt betydligt bättre på att köpa nya tyger framför att fynda på second hand eller sy om det jag redan har. Däremot är jag en hejare på att laga mina kläder, och det krävs oftast många lappar innan jag kasserar ett plagg. Det gör mig ont att textil har så låg status idag, att många köper och slänger som vore det ren förbrukningsvara utan att tänka på de enorma resurser som krävs för att framställa plaggen. Både vatten, kemikalier och mänsklig arbetskraft  krävs i mängder för att vi i-landsmänniskor ska kunna köpa billiga kläder. Jag tänker tillbaks på en tid när textilier var det dyraste som fanns, och varje plagg skarvades ihop och sedan lappades gång efter annan för att ha så långt liv som möjligt innan det kasserades till att bli stoppning, mattor eller papper.

I den här beställningen fick jag utföra ett tvättäkta återbruk. En viking med en älskad tunika prydd med ett gudomligt vackert sidenborderi var utsliten. Tunikan hade fått hål på många ställen och på andra var det så slitet att en såg rakt igenom det. Att lappa i det här slitna stadiet skulle innebära ett broderi på en tunika bestående av enkom lappar. Så istället beslöts att flytta broderiet till en helt ny tunika istället (ja, jag har tankar på att använda det gamla slitna originaltyget från den första tunikan till något annat, ska bara komma på vad).

Originaltunikan bestod av ett mörkt blålila linnetyg, men i den nya valdes istället ett ylletyg i en blå nyans som bättre matchar den blå färgen i broderiet. Att sprätta bort broderiet var en spännande utmaning -vem som än sytt fast det ville förmodligen att det skulle sitta där i evig tid -det var nämligen fastsytt med tre olika trådar, och alltid med minst två sömmar parallella med varandra. En enkel sprättstund tog plötsligt en hel kväll, men det var det värt. Sedan var det bara att försiktigt tvätta. Att tvätta sidenbroderi på linne var inte den roligaste uppgiften -linnet kräver egentligen mycket hårdare tvätt än siden klarar, så jag valde att låta sidenet leva och att helt enkelt låta linnet fortsätta vara lite missfärgat av flera års användning. Varför förstöra en god karaktär, liksom?

Naturligtvis är hela den nya tunikan handsydd med fällda sömmar. Dekorationen har jag nöjt mig med att fålla fast med en söm. Det är tillräckligt även om sömmen skulle utsättas för påfrestning.

Den gamla tunikan

IMG_6686

Två sömmar i en
IMG_6710

God hjälp av min assistent, självfallet under hela arbetets gång. Här syns också att den nya tunikan sys i en ljuvligt vacker diamantkypert.

IMG_6965

Den nya tunikan färdig. IMG_7091

Read Full Post »

Idag har varit en ganska märklig dag. Jag tillät mig själv att vara ledig. Helt ledig, och bara göra precis vad jag ville. Eftersom jag i normala fall anser lediga dagar vara dagar då man städar/tvättar/jobbar med projekt till sig själv eller andra/fixar matlådor till lönejobbspassen osv. så… ja en ledig dag brukar i princip försvinna i måsten.

Men idag var jag LEDIG! Så det blev långsam frukost i sällskap av Mr. Selfridge, följt av en cykeltur in till city. Där letade jag mig fram till Sidenselma-butiken och investerade i ett resebadlakan i råsiden samt en sovmask. En eloge till den trevliga personalen som visade omtanke och på ett mycket snällt sätt tog reda på huruvida jag kunde sköta siden eller inte. De var lika måna om att jag inte skulle bli förolämpad över att de ville ge mig tvättråd som att deras produkter skulle bli väl omhändertagna.

Vidare fortsatte jag till Vattumannens bokhandel och köpte rökelse. Snubblade in i en diskussion med två mycket trevliga damer om vikten av att läsa god litteratur följt av att själv praktisera. Det hann bli ett paket yogi te också innan jag styrde cykeln vidare mot väl vald italiensk glassbar på Kungsholmen. Solen sken varmt och jag kände mig värd njutning, så det blev den perfekta blandningen av förstklassig glass i smakerna choklad och pistage nedsköljt med lemonad. En äldre man som åt lunch vid bordet intill frågade ifall glassen var något att ha, och verkade vid mina rekommendationer besluta sig för att prova i morgon. Jag hoppas han gör det -godare glass än denna har jag aldrig ätit. Hägen Daaz släng dig i väggen!

italiensk glass

Efter dessa välbehövliga anhalter var det dags att cykla hem. Stolt över att ännu en gång klara bron från Kristineberg mot Alvik utan att behöva stanna och gå ett enda steg packade jag upp mina nyinköpta lyxvaror i Varglyan. Sidenprodukterna lades i blöt för att bli av med överskottsfärg och så traskade jag ut igen. Den här gången var det min lilla jordplätt på gården som skulle få sig en omgång. När jag nu äntligen kommit på att jag ska lära mig odla och dessutom fått ett eget litet trädgårdsland att göra det i så ska jag nog banne mig lyckas rensa det också! En timmes slit och en hel hink ogräs senare kunde jag svettig och nöjd konstatera att plätten är redo för jord och näring (vilket hyresbolaget levererar nästa vecka -i mitt område har vi nog världens bästa hyresgästförening som lyckas tjata till sig sådana saker. De ska till och med koppla upp en ny vattenkran på ena husväggen så vi ska slippa gå så långt för att hämta vatten i sommar). Varde vinruta! Om några år kan jag kanske färga med egenodlade växter! Sedan gick jag in och tranade in det fortfarande torra getskinnet en gång till. Nu jäklar ska det väl bli tillräckligt fett!

IMG_4023

 

IMG_4025

Efter dessa sysslor, av mig själv helt och hållet för mig själv, kunde jag inte stå emot utan var tvungen att ”göra lite nytta” också. Så det blev storhandling av sällan skådat slag mot slutet av dagen. Avslutningsvis press av nästintill färdig beställning och provsömnad av knapphål i ett tyg som definitivt inte är gjort för att ha sådana detaljer. Det blir en spännande utmaning att få dessa knapphål snygga!

I morgon vankas jobb igen, och sedan är det tillbaks till en mer stressig tillvaro igen, med lönejobb och beställningar på hög. Ett helt normalt vardagsliv alltså. Fast med betydligt roligare uppdrag.

Read Full Post »

Under en period av väntan på bekräftande av beställningar har jag  haft tid att sy en ny särk till min vikingagarderob. Den är, precis som min tidigare, inspirerad av bronsåldersfynd och inte alls likt medeltidssärkar sydd i vådor vilket kan anses vara det normala.

Överdelen, som är i ett enda stycke vikt över axlarna, är ett helblekt mönstervävt linne. Det vackraste jag kunde hitta i mina gömmor, eftersom jag vill ha en särk anpassad för riktigt fina tillfällen. Nederdelen är däremot ett litet fusk, eftersom jag använt mig av ett råsiden  (en kvalitet som inte fanns i Skandinavien på vare sig vikinga- eller medeltid eftersom den av asiaterna ansågs för dålig för att exporteras. Kan jämföras med vårt eget grova linnebolster.) Kombinationen av ”jag-hade-inte-så-mycket-linne-hemma” och ett råsidentyg modell ”usel-kvalitet-som-jag-aldrig-skulle-köpt-om-det-inte-varit-för-det-rejält-nedsatta-priset” gjorde att jag valde att arbeta med sidenet, med motiveringen att det ju faktiskt aldrig kommer att synas för någon annan än mig själv. Jag brukar jobba betydligt mer purjo än så här, men……. ”syns inte, finns inte”, ”man tar vad man har och gör det man ska” och så vidare…!

Självfallet är plagget helt och hållet sytt för hand med vaxad lintråd. För att få vidd i kjoldelen har jag lagt till en kil i varje sida och för att få ihop ärmarnas vidd har jag valt att använda mig av vid ärmsluten; jag vet inte hur purjo denna metod kan anses vara, eftersom jag bär vikingadräkt (hittills har jag hittat mycket vaga källor när det kommer till vikingatida särkar vilket gör att jag inte vet vad som anses purjo och inte), men jag har gjort det medvetna valet att göra på detta sätt för min egen bekvämlighets skull. Av samma anledning (bekvämlighet) har jag även gjort insnitt under bysten. Såvitt jag vet finns det inga som helst belägg för att man skulle ha gjort så, men jag känner mig mer bekväm med denna osynliga formförändring. Till framtida särkar hoppas jag ha hittat både fynd och någorlunda tillförlitliga tolkningar av dessa för att kunna göra så purjo plagg som möjligt. Annars får jag väl fortsätta med mina egna varianter tills vidare…

IMG_2736

Read Full Post »

Ett av vinterns mest välbehövliga projekt har under förmiddagen avslutats -jag har sytt en väst! Inte bara en väst, utan en figursydd och varm väst, som både är snygg och praktisk!

I yttertyget är det kostymylle och linne, som foder linne och siden. Nu tänker jag banne mig inte frysa om den stackars stela ryggen och nacken mer!

För att kunna formsy den så väl som möjligt har det blivit både insnitt och prinsesskärning i fram, samt insnitt och böjda sömmar i ryggen. Trodde i min enfald inte att det skulle bli så mycket jobb när jag började, men det blir ju alltid mer än man tror när man vill ha något riktigt välsittande.

131370_360383367391480_581619208_o

Passpoalfickan är lagom i storlek för fickuret, och som extra detaljer har jag även passpoallerat knapphålen. Glad att kunna inviga mitt nya plagg ser jag fram emot att fortsätta med andra påbörjade samt påbörja ett eller tre nya (för visst kan man påbörja minst två nya projekt för varje avslutat -det är väl logiskt?)

Det första bidraget till min ischokladform-insamling har anlänt, och jag tackar den okända välgöraren av hela mitt hjärta! Jag hoppas på och ser fram emot fler bidrag framigenom.

Read Full Post »

Det har inte varit mycket ork till kreativt arbete denna mörka höst, men nu när vinterns tjocka snölager lyser upp börjar orken så smått existera igen. Kan vara julkänslorna också…

Sakta men säkert växer mitt nya plagg fram -en väst i kostymylle med ryggsida av linne. Formsydd med passpoalficka fodrad med spillbitar av linne och siden. På ett sätt är det ett ganska lustigt projekt -ett hopplock av ett av de finaste tygerna jag har (italienskt kostymylle av merino) tillsammans med överblivna småbitar från andra projekt. Fast om man väljer att se det ur en annan synvinkel så är det en blandning av suveräna kvaliteter (ull, siden och linne).

Inte många moment kvar nu, sedan har jag ytterligare ett projekt att bocka av från måste-göra-listan. Sedan finns det tid för lekfulla projekt ett tag!

västFascinerande hur dåligt västen sitter på provdockan när den sitter som gjuten på mig; tur att det inte är tvärtom!

 

Read Full Post »

Older Posts »