Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ull’

Mitt senaste beställningsarbete är färdigt! Resultatet är en 1400-talsinspirerad ylleklänning med tygknappar och dramatiska ärmar med foder i avvikande färg. Under den en särk i blekt linnetyg specialanpassad efter yterklänningen så att endast syns när hela outfiten bärs. Det har varit ett oerhört roligt arbete att göra, och det har definitivt varit en av Bettys absoluta favoriter att ockupera för mig. Jag har aldrig varit med om att hon legat så mycket på ett arbete som det här.

Den färdiga kreationen – en ljuvligt blå klänning med närmare 30 handsydda knappar längs framkanten. Det rosaröda fodret i ärmarna bidrar med dramatik.

IMG_1277

 

Den tillhörande särken, vid fotograferingen ganska skrynklig eftersom den just suttit under ylleklänningen.

 

IMG_1299

 

Och här lite detaljbilder från tillverkningen:

IMG_8602

IMG_0872

 

Alla osynliga sömmar och nederfållen är maskinsydda, men i övrigt har jag arbetat med handsömnad. Små nätta stygn i huvudsakligen lintråd.

IMG_0861

 

Samtliga mönsterbitar är noga markerade med tråckeltråd för att säkerställa perfekt passform i det färdiga plagget.

IMG_0223

IMG_0867

 

Även ärmhålen är helt handsydda, både de sammanfogande sömmarna samt fällningen av sömsmånerna. Detta blir mycket mer hållbart än maskinsömmar, och dessutom betydligt snyggare.

 

IMG_1297

 

Längs nederkanten på ärmarna har jag sytt en stärkande prickstickning, dels för att det är snyggt, dels för att hålla tygerna på plats.

 

IMG_1284

 

IMG_1285

IMG_1286

Knapparna syddes ihop med knapphålssilke.

IMG_0071

 

Därefter var det dags för knapphålssömnad. Knapphålen gjordes med knapphålssilke för en lyxigare känsla och för att få ett mer diskret utseende.

IMG_0885

IMG_1060

 

Dags att sätta fast knapparna!

IMG_1256

IMG_1257

IMG_1283

 

Slutligen dags för slutpress och att sätta kläderna på docka. Spännande, spännande, och aningen nervöst. Men det är tämligen fröjdefullt när man ser att resultatet är gott.

 

IMG_1289

 

IMG_1287

 

 

Annonser

Read Full Post »

I år är ett fantastiskt jubileumsår: min kära gamla musikskola i Mariestad firar 50-årsjubileum! Som en del av firandet fick jag möjligheten att återvända till min gamla hemkommun och hålla i pedagogisk verksamhet; de hade nämligen bjudit in massor av gamla elever att spela/hålla workshops/demonstrera nuvarande kulturella sysselsättningar. För mig innebar det att jag fick besöka min egen låg- och mellanstadieskola. Jag förberedde mig genom att karda så mycket ull jag hann samma kväll som jag anlänt med tåget. Lyckligtvis var jag smart nog att inte försöka frakta därdigkardad ull genom halva landet på allmänna kommunikationer.

IMG_0998

 

Klädd i vikingadräkten tog jag med mig den kardade ullen, sländor och spinnkrokar och under en hel förmiddag fick jag äran att med assistans av min vän och gitarrlärare Lennart introducera 10- och 11-åringar för traditionell spånad. Det var oerhört roligt, barnen var intresserade och vissa vägrade sluta. Tänk att det kan vara så spännande att få förvandla en ulltuss till tråd! En av de största glädjeämnena i att skapa är att få inspirera andra att försöka själva. Förmiddagen bjöd på många glada leenden, roliga frågor och peppade själar.

IMG_1002

På eftermiddagen fortsatte kreativiteten inne på stadsbiblioteket i Mariestad. Eftersom det regnade fick jag hålla workshop inne i biblioteket. Bland böcker och vackra möbler i en härlig stillhet mötte jag personer som nyfiket tittade på vad jag gjorde. Några vågade prova själva. Att öppet visa upp mitt arbete är oerhört givande -när man befinner sig hemma i sin egen verkstad är det så lätt att ta sin egen kunskap för given. Händerna går av sig själva med den numera djupt rotade kunskapen de besitter, momenten sker utan att jag tänker på det, dofterna och synintrycken är självklara. När man visar upp sitt hantverk är det inte så. Då är varje moment plötsligt nytt, processen är magisk. Tänk att det finns de som kan ta några lockar råull och forma den till en jämn tråd i sina händer med bara två olika sorters redskap som hjälp -kardorna och sländan!

IMG_1009

En del människor nöjer sig med att se på när jag sätter snurr på sländan och formar tråden (på samma sätt som jag själv en gång trollbands av hur någon kunde besitta denna kunskap), några ville försöka själva. Med spinnkroken i ena handen och ullen i den andra tog de sina första trevande försök att skapa eget garn. Det är alltid lika roligt att se någon lyckas med detta för första gången -insikten om att det inte alls är särskilt svårt att få till en tråd. Visst blir det ojämnt men vad spelar det för roll? Kreativiteten har sått ett frö, och händerna längtar efter att få göra mer. Frågorna kommer: Vart kan man köpa eget material? Hur gör man sin egen spinnkrok? En vis man sade en gång till mig att kunskap saknar värde till dess att man fört den vidare. Jag är beredd att hålla med.

IMG_1010

En intensiv, rolig dag i lärandes tecken tog slut. Det var stress till tåget och hem till Stockholm för att jobba helgskift på lönejobbet direkt efter att den sista workshopen var slut. Först idag, måndag har jag hunnit reflektera över alla intryck och roliga stunder jag fick vara med om. Stort tack till Mariestads kommun som satsade på det här jubileet, till min kontaktperson Anna för engagemang och till Lennart som inte bara rekommenderade mig utan som även ställde upp som min utomordentligt duktiga assistent tillsammans med barnen. Det här är en dag jag kommer tänka tillbaka på länge.

 

Read Full Post »

Årets marknadssäsong är igång! I helgen var det dags för den numera traditionella medeltidsmarknaden i Kungsträdgården, och självfallet var undertecknad där för att leva loppan en stund. Solen sken varmt och härligt, klädda medeltidare trängdes med moderna besökare och stämningen var på topp. För min del var det extra roligt eftersom det var premiär för mitt växtfärgade silke på marknad. Det var AsaDesign som tillsammans med andra duktiga hantverkare lät mina garner finnas med i sitt marknadstält bredvid brickvävda sidenband, nålbundna mössor, växtfärgade ullgarner och annat vackert.

Som vanligt hade jag ett minst sagt späckat schema och sprang omkring i många ärenden den dagen jag hade möjlighet att komma, men ett par timmar hann jag med att besöka marknaden själv. Då var det kramkalas mest hela tiden, presentation av vänner för varandra, beskådande av fäktningsuppvisning samt lite inköp av bra-att-ha-grejer. Och härmed är marknadssäsongen officiellt inledd! Och för att fira denna härliga uppstart satte jag mig att karda lite gotlandsull på kvällen.

 

IMG_0192

 

IMG_0198

 

IMG_0211

 

IMG_0214

 

Read Full Post »

 

 

 

 

Broderiprojekt pågår, vilket också innebär jakt på garn i rätt kvalitet och nyans. För att slippa åka runt hela stan och leta efter en bra krappröd färg beslöt jag mig helt sonika för att färga den själv. Jag menar, så svårt är det ju faktiskt inte!

IMG_0745Dag 1: För att slippa spendera timmar med att plocka skräp lade jag krapprötterna i en tvättpåse. Självfallet vägdes de noga, men jag såg medvetet till att använda större mängd än rekommenderat, och lade dessutom rötterna i blöt över natten eftersom jag ville ha en så djup färg som möjligt.

IMG_0740Garnerna betades med alun. Som synes använde jag både vitt och ljusgrått garn, 50 g vardera.

IMG_0761Dag 2: Färgning pågår! Här har garnerna legat i en kort stund. Utöver den ordinarie färgningstiden (den här gången ca en och en halv timme) lät jag garnerna ligga kvar i badet tills det kallnat, vilket var ett antal timmar senare.

IMG_0779Ja, den tvättpåsen blir aldrig vad den varit. Jag trodde inte att polyester tog åt sig krapp, men efter att ha kört den i tvättmaskinen ett par gånger och den fortfarande är röd så är det nog bara att inse att jo…

IMG_0801Det färdiga resultatet (färgåtergivningen lite sisådär). Det vita garnet till vänster, och det grå till höger. Jag är mycket nöjd med resultatet, som blev bättre än jag vågat hoppas på.

IMG_0838Och nu fortsätter broderiet….

Read Full Post »

En hel veckas sängliggande senare börjar jag vakna till liv efter influensan. Puh! Igår började jag orka sitta upp längre stunder, så passade på att i korta pass jobba färdigt med de nya halvvantarna inför medeltidsveckan. Har arbetat i ett mjukt och gosigt entrådigt ull/alpackagarn från drops, som faktiskt fungerade riktigt bra att nålbinda med, trots att det var så mjukt och ojämnt spunnet. Skönt att kunna bocka av ännu ett projekt från listan, och idag har jag orkat jobba vidare med andra. Känns skönt att äntligen vara på bättringsvägen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

I en av Lise Myhres tecknade stripar med Nemi samtalas det om hur musikers attraktion är starkare än de flesta andra människors. Man konstaterar att det är helt befängt, men kommer ändå fram till att säckpipemusikern är undantagen för det instrumentet är magiskt

För ett par år sedan ägde en diskussion om siden kontra ull rum på Sätergläntan. I denna konstaterade en person att hon alltid älskat siden mest av allt, men att något börjat hända och att hon mer och ber arbetade i ull. En annan kvinna sade då att det var för att hon var redo för det materialet, och fortsatte med att säga: ”När du går på djupet av dig själv, kommer du till ullen”.

För en stund sedan stod jag och pressade mitt nyaste ylleplagg. En hängselklänning i en tunn kypert att bära under sommarens viking- och medeltidsmarknader. När jag stod där med järnet i ena handen och pressklossen i den andra, inandandes doften av varmt fuktigt ulltyg fylldes mitt inre av en balanserad tillfredsställelse jag sällan känner. För en kort stund var min tillvaro fullkomlig.

Ullen är för mig ett magiskt material, min själ är hel när jag får arbeta med ullen i mina händer känna dess fibrer mot min hud och dess doft i mina näsborrar; och det kommer någon säckpipespelare aldrig att kunna ta ifrån mig.

Read Full Post »

Just nu går uppdateringarna på bloggen och facebook inte direkt varma. Det finns ett par mycket goda orsaker till detta, och mer om det kommer i framtiden.

Idag ska jag dock ta tillfället i akt och berätta om en alldeles enastående upplevelse jag hade för några dagar sedan. Ett sånt där ögonblick som bara uppskattas av andra människor med lika starkt nördiga intressen som jag själv. En vän hade köpt ett par byxor till otroligt högt pris, som hon var lite osäker på om hon skulle behålla. Passformen var utmärkt (bättre än många par byxor jag sett på gator, torg, åkrar och ängar), men hon ville att jag skulle hjälpa henne analysera kvaliten i tyget, för att säkerställa att de inte riskerar att bli slitna inom bara ett par månader.

Vid första anblicken blev jag en smula skeptisk -det var ett mycket slitstarkt tyg, det kändes direkt och kvaliten var således god, men jag misstänkte starkt inblandning av polyester i vad som i övrigt kändes som ull. Min vän tog av sig byxorna för en analys av insidan, och jag noterade genast ett fint arbete i linningen. En snabb blick på lappen med information om material samt tvättråd och jag skrek nästan rakt ut -byxorna var i 100% kamgarnsull, och i en kvalitet så hög att jag genast kom att tänka på en 20 år gammal tröja stickad i just kamgarn (den ser fortfarande helt ny ut). Med dregglande glädje och en aning vördnad klappade jag milt byxorna och konstaterade att de var värda varenda krona de kostat.

Känner mig på ett lyckligt sätt avundsjuk på min vän som äger ett så fint par byxor. Avundsjuk för att jag själv skulle vilja ha ett par, och innerligt glad att byxorna inte bara är i ett så gott material, utan har en så god passform på sin ägare.

Read Full Post »

Older Posts »