Varför är det så lite vecka kvar i början av planeringen?
Jag sitter här på golvet i mitt rum, omgiven av papper, penslar, vattenglas, pennor av hundra kvalisorter och en liten hög färdiga skisser och ställer mig frågan: Vart tog veckan vägen? Det var ju massor jag skulle hinna med!
I och för sig har jag fått en hel del gjort i projektarbetet. Den skriftliga rapporten är i full gång, och klänningen är, trots en massa omedgörlighet, ganska nära att bli färdig.
Några olika prover på smock
Klänningsskrället har gett mig mycket huvudbry och förmodligen ett par grå hårstrån (håller noga koll på kalufsen för säkerhets skull). Var det inte att den hängde ut sig av sin egen tyngd (så jag nu inte bara tvingats klippa bort en massa timmars arbete, utan även fått sprätta bort en del av dem!) så var det att den vägrade uppföra sig som jag ville passformsmässigt.
Tack och lov har jag blivit fullständigt kär i fodertyget, och denna starka kärlek har tillsammans med omgivningens uppskattning för hela projektet hållit mig på tillräckligt gott humör för att i alla fall inte ännu avsky min klänning. Tvärtom får jag rysningar när jag tittar in i foderkaskaden av rött, broderat, dupion-siden, som skimrar kärleksfullt mot mig i skenet från den nedgående solen under sena eftermiddagen. Ack, siden, detta underbara, ljuvliga material!
Min tumme tycks ha utsatts för en av världens minsta vampyrer
Dagens bästa upplevelse var utan tvekan promenaden nedför berget i årets första riktiga vårregn. En skur som började tidigt på morgonen, innan jag vaknade (och långt innan jag njöt av min frukost bestående av nybakade scones), och som sakta men säkert avtog för att sluta helt vid ettiden på eftermiddagen. Bara doften var berusande nog, men att nästan kunna se hur snön smälte bort inför mina ögon och dessutom den underbart härliga insikten om att min vinterrock var alldeles för varm gjorde promenaden till något alldeles enastående! Väl hemma från affären firade jag med att undvika arbete och istället sylta mina sista blåbär. En tvålitersburk med blåber och lingon tillsammans med lite syltsocker blev en betydligt större mängd sylt än jag beräknat, så glasburkarna räckte knappt. Men nu har jag sylt för ett bra tag framöver (många scones kan det bli).
Årets första riktiga vårtecken -en tussilago som plockades i mitten av mars
Veckan som kommer tänker jag arbeta klart med klänningen och påbörja arbetet med tröjan. Viktigast är att få till ett bra mönster, skära ut mönsterdelarna och påbörja broderiarbetet. Borde inte vara omöjligt att få ordning på under fem dagar tycker jag…
Read Full Post »